Det är väldigt många konstnärer som gör konst som ser förfärligt ful ut. Har ni tänkt på det? Men konstnärer är inte dumma, de får oss därför att tro att konst ska vara fult, halvtaskigt gjord, och bara dumt tafflig. Bara för att det ska vara så.
Att det är så, blev sådär jobbigt aktuellt för mig när jag läste vad serieskaparen Mark Millar sa i en intervju nyligen:
"Big-screen technology has caught up with the imagination of the comic books. Before this happened Spider-Man always looked like a guy on a wire and The Hulk was a body-builder painted green. Now characters like these can look as good as they do on the pages of a comic, if not better. These days you are not limited by budget or technology. You are just limited by imagination, which is a great position to be in."
Jo, jag vet, konst ska vara något annat, något som existerar bortom exceptionella och helt sanslösa grejer som nöjesparker, Las Vegas eller stora science-fictionfilmer, men ändå. Jag är så trött på att se alla dessa utställningar där fina idéer manifesteras i sega dammiga installationer. Nu vill jag se ett konstverk med en budgett på minst en miljon dollar: högkonceptuell och med fina färger. Kom igen nu, jag vill ha det! Nu!
Varför kan inte konsten drabbas av något som motsvaras av filmens "big-screen technology"?
Man kan förstås i linje med John Dewey och Richard Shusterman säga att Spider-Man är konst. Men hur fel har man inte då? Hundra procent fel, faktiskt. Det är ju det att Spider-Man inte är konst, som gör Spider-Man bra. Duh!
