...i all ära.
Nog har man sett den proklamationen tidigare, alltså, att en text balanserar därom, eller ett bildkonstverk, film...
Nu senast såg jag detta i ett pressmeddelande från Magasin 3: "Magasin 3 har bjudit in författaren Jonas Hassen Khemiri som med sin underfundiga och språkliga lekfullhet drar in oss i en berättelse som balanserar mellan verklighet och fiktion, dröm och mardröm."
Det finns naturligtvis ett otal andra exempel på konst som påstås befinna sig på gränsen mellan fiktion och verklighet, som Federic Fellinis 8½ och Andreij Tarkovskijs Stalker.
Men det är lätt att konstatera att konst av det slaget inte är riktigt lever upp till vad den lovar. Så är det av en mycket enkel anledning. Det som påstås balansera mellan verklighet och fiktion är alltid, per definition, fiktion eftersom det är ett objekt vi tar del av som läsare eller betraktare. Lägger vi ifrån oss boken är spelet över. Däremot handlar "berättelsen" om detta. Men det är ju en helt annan sak.
David Cronenberg blottlägger just detta i filmen eXistenZ, som handlar om hur vi i framtiden spelar en slags tv-spel som ger oss möjlighet att leva i en annan slags verklighet...eller är det dröm. Cronenberg är naturligtvis intelligent, han envisas inte med att säga att hans berättelse balanserar mellan dröm och fiktion, det är ju en film vi kan stänga av, men däremot framställs en eventuell framtid där en sådan oscillation skulle kunna vara verklig...eller dröm...eller, ja?
