Yablonski berättar hur det är

Tunga Artforum har en mer lättsam artikelserie på nätet som heter SCENE & HERD. Lättsamhet i all ära, men artiklarna, kortare betraktelser om livet runt en ny utställning eller en biennal, säger ofta mer än en formell kritisk analys.

Så är åtminstone fallet med texten, ”Hello Dalí”, författad av Linda Yablonski. Jag rekommenderar varmt den här artikeln.

Yablonski besöker Stockholm under öppningsdagarna av nya Dalí-uställningen på Moderna Museet och hon ser vad den utomstående ofta ser. Det löjliga och andefattiga i en värld som präglar så många, som betyder så mycket för så många. Yablonski retar hål på bubblan. Det gör hon rätt i, tycker jag.

Yablonski inleder så här:

“It’s weird how artists from the country that gave us Swedish massage, Volvo, IKEA, the Bergmans (Ingmar and Ingrid), and Skype have never come close to making the same impact. Enthusiasm is everywhere; ideas are harder to come by.”

Hon skriver sedan så här:

“I hate to say it, but ‘Life Forms’, the well-intentioned group show on view, was remarkable only for its insight into the unremarkable experience good intentions can supply. Lunch, however, was superb.”

Life Forms är på svenska förstås Livsformer på Bonniers konsthall.

Lite längre ned skriver Yablonski detta:

“’The most important people are coming tomorrow night,’ the artist assured me. ‘Don’t worry.’”

Ytterligare en bit ned:

“’This is a city without a cultural underground,’ Höller said. ‘It’s so quiet I don’t know why everyone doesn’t live here.’”

Eftersom svenska kritiker inte skriver så här, får man anta att de inte håller med Yablonski. Det är synd eftersom vi alla vill läsa texter av det här slaget. Men kanske behövs det någon utifrån för att våga uttrycka sig så som Yablonski gör. Om så är fallet är situationen inte bara tragisk, den är kritisk. Ni fattar.