Rikard 1: Du intervjuar Anna Odell på Konsten.net, varför då?
Rikard 2: Anna Odell är Sveriges mest engagerande konstnär. Precis när den sista stenen hade kastats på en uttorkad och död relationell konst och den lika tomt gestikulerande samtida samhällskritiska konsten hade slutat rycka – så kommer Anna och gör ett konstverk som gör precis vad alla samhällskritiska och relationella konstnärer i alla dagar har velat göra – nå ut, initiera diskussion, spela roll och kanske till och med förändra något. Det råder ingen tvekan om att Anna O är alldeles utmärkt.
Rikard 1: Hoppsan. Här tar man i. Vad baserar du ditt resonemang på, kan du verkligen mena detta – Sveriges viktigaste konstnär i dag!? Hon är ju fortfarande student!
Rikard 2: Helt klart är det så. Se bara på reaktionerna, hon engagerar ledarskribenter, kritikerna blir nervösa och spretiga och alla – var och en – vill prata Odell. Om man bejakar den grundläggande idén om en samhällskritisk konst som faktiskt vill vara en del av samhällsdiskussion, så har vi det bästa exemplet i mannaminne rakt här framför oss nu. Den samhällskritiska konsten kan annars delas upp i två: (1) Den tomma gesten, man menar inte riktigt vad man säger. (2) Man säger något tillsynes viktigt, men man når inte ut. Odells verk bryter igenom detta dödläge och helt plötsligt ställs inte bara konstvärlden, utan samhället inför ett konstverk som faktiskt engagerar.
Rikard 1: Tror du att den samhällskritiska konsten och den relationella konsten i och med detta kan väckas till liv igen i större skala?
Rikard 2: Det är tveksamt. Jag tror att man ska se det som att dessa metoder, om man kallar dem så, kan vara aktuella, men metoderna, ger inte ett bra resultat i sig. Hemligheten är förstås att Odell hade en bra grej och hon levererade. Det räcker inte bara med att iscensätta ett mellanmänskligt verk på gatan, ramla till lite och se vad som händer och därefter dra några slutsatser. Den samhällskritiska konsten lider av samma problem som all annan konst, det finns bra och det finns dålig.
Rikard 1: Du verkar engagerad.
Rikard 2: Javisst.
Rikard 1: Vad tycker du om Anna Odell?
Rikard 2: Det var mycket intressant att under ett par timmar sitta och prata med henne. Hon gav ett professionellt, rationellt och noggrant intryck. Hon har framtiden för sig.
Rikard 1: Men hur följa upp ett verk som detta?
Rikard 2: Bra fråga. I National Hockey League talar man om "sophomore slump", det vill säga, bland de spelare som under sin första säsong har utmärkt sig särskilt mycket, är det inte ovanligt att säsongen därefter bli halvtam, kanske på grund av stora förväntningar, inte minst på sig själva. Men det ser inte riktigt likadant ut i konsten, men onekligen har Odell ögonen på sig nu, mer än kanske någon annan konstnär i Sverige just nu. Jag ser mycket fram emot att följa hennes fortsatta arbete.
Rikard 1: Något annat?
Rikard 2: Jag har bjudit in Anna Odell till Uppsala Universitet, 9 december. Hon kommer att visa sitt verk och även samtala med mig samt svara på frågor från studenterna. Plats Geijersalen, Engelska Parken, kl 16. Det är en öppen föreläsning och alla är välkomna. En möjlighet för studenter och andra att faktiskt ta del av verket och höra Anna prata om det.
Rikard 1: Där ser man.
Rikard 2: Ja, det gör man.
Rikard 1: Nästa intervju?
Rikard 2: Vet inte. Förslag?
Rikard 1: Ska fundera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar