Metaperspektiv, krossad syntax och bild av bild i all ära. En bra berättelse är en bra berättelse. En bra film, en bra film.
I går Uppsala Kortfilmsfestvial. På programmet: Publikens favoriter, fem filmer framröstade under veckan.
En av filmerna berörde mig – och som vanligt på grund av att det inte hände något särskilt.
Twende är en norsk, drygt 23 minuter lång kortfilm, regisserad av Lindsay Sanner.
Ett ungt par träffar ett äldre par via en äldre man.
Kvinnorna knyter an. Slut.
Det som slår an är att inget händer. Eller kanske att det inte finns en uttalad lärdom. Ingen läxa att lära. Inget kritiskt teoretiskt perspektiv. Tack och lov.
Kanske låter det som om jag vill invertera en kritisk analys. Göra tvärtom. Se fördelar i det banala, i en kulturell värld där det komplexa premieras på alla nivåer.
Men det är inte alls så.
Det finns inget så svårt som att inte göra någonting, att inte spänna sig, att inte hålla huvudet lite för snett lite för länge. Eller att inte lyfta ögonbrynet ännu en gång. Eller att inte dröja med kameran tre sekunder för länge.
Att Lindsay Sanner och skådespelarna inte hemfaller åt sådana manierismer, gör Twende till en mycket bra film. Och det förvånar mig mycket att inte all film bär på samma egenskaper som det här lilla mästerverket.
Se ett klipp www.lindsaysanner.com
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar