Nike Classic Vintage. (Sneakers n Stuff) Se den "slarviga" limkanten.
Helgäventyret. Det började i fredags med att jag somnade på tåget från Uppsala. Trött.
Tog mig till Medborgarplatsen. Bio med Stig Sjölund och Håkan Östberg. District 9. Besynnerlig film. Intressant.
Den började i stilen nästan som en så kallad mocumentary, lite överdriven och överspelad. Men utvecklade sig till ett drama om…tja…relationer. Det handlar alltså om en science fiction film, utan särskilt imponerande effekter, men för all del, inte alls pjåkiga sådana. Utomjordingarna ser ut som stora räkor.
När jag i söndags träffade Håkan igen berättade han om hur han hade försökt beskriva filmen för en vän, utan större lycka, vilket jag förstår. Stora räkor och mänskligt drama i en och samma mening blir inte bra. Jag tänker inte försöka övertyga någon, mer än att säga att jag tycker att filmen var riktigt bra, även om överspelet och de låtsasdokumentera inslagen i början både var för långa och överdrivna för att kännas riktigt ändamålsenliga.
Sen några öl med Håkan innan Reimers plötsligt lockade mer än stökiga Götgatsbacken. Den delen av Stockholm (backen inklusive krogarna) efter kl 22 en fredag är i mina ögon helt ointressant, ja tom på något sätt. Det är fullt med folk, men ändå tomt. Stimmigt och stressigt. Varma, glada möten lyser med sin frånvaro som vatten i Gobiöknen. Håkan har jag förstås alltid roligt med, men miljön är inte oviktig.
Lördagen ägnade jag åt att shoppa och att äta. Det blev ett par nya Nike Tennis Vintage-sneakers hos Sneakers n Stuff och lite senare en tweedkavaj på Scottish House, samt en skarf. Nu kommer jag inte att handla på ett bra tag, misstänker jag.
Lunch: biffmacka och ramlösa på Flyt.
Kvällen: Ho’s vid Hornstull. Stockholms (Sveriges!) bästa kinarestaurang, utan tvekan.
Söndag: Gallerirunda med Håkan och Sebastian. Vi började med en dubbel espresso på Rörstrandsgatan och vandrade sedan mot Hudik. Johan Thurfjell på Nordenhake var helt okej, men imponerade inte. Charlotte Gyllenhammar hos Larsen var inte helt tokig. Sen en promenad till Knäpper, dels för att ta del av Erik Jeors målningar, men också för att säga hej till Jenny Danielsson, galleriets eminenta pr-tjej tillika min kompis.
Efter det en tur genom Stockholm. Vi avslutade med ännu en dubbel espresso samt en – i mitt fall – crème brulé på den lilla tre-bords-uteserveringen på Konstnärshuset.
Dessutom såg jag om Pulp Fiction på lördagskvällen, den gick på TV4+. Det var lite artyfarty tempo ibland, det hade jag glömt. Men filmen håller verkligen. Det som imponerade på mig allra mest var Travoltas prestation. Denna skådespelare är så enormt ojämn i vad han visar på vita duken. Jag hade glömt att han kunde vara så här bra. Att han inte skärper sig och alltid är så här bra. Obegripligt.
Tog mig till Medborgarplatsen. Bio med Stig Sjölund och Håkan Östberg. District 9. Besynnerlig film. Intressant.
Den började i stilen nästan som en så kallad mocumentary, lite överdriven och överspelad. Men utvecklade sig till ett drama om…tja…relationer. Det handlar alltså om en science fiction film, utan särskilt imponerande effekter, men för all del, inte alls pjåkiga sådana. Utomjordingarna ser ut som stora räkor.
När jag i söndags träffade Håkan igen berättade han om hur han hade försökt beskriva filmen för en vän, utan större lycka, vilket jag förstår. Stora räkor och mänskligt drama i en och samma mening blir inte bra. Jag tänker inte försöka övertyga någon, mer än att säga att jag tycker att filmen var riktigt bra, även om överspelet och de låtsasdokumentera inslagen i början både var för långa och överdrivna för att kännas riktigt ändamålsenliga.
Sen några öl med Håkan innan Reimers plötsligt lockade mer än stökiga Götgatsbacken. Den delen av Stockholm (backen inklusive krogarna) efter kl 22 en fredag är i mina ögon helt ointressant, ja tom på något sätt. Det är fullt med folk, men ändå tomt. Stimmigt och stressigt. Varma, glada möten lyser med sin frånvaro som vatten i Gobiöknen. Håkan har jag förstås alltid roligt med, men miljön är inte oviktig.
Lördagen ägnade jag åt att shoppa och att äta. Det blev ett par nya Nike Tennis Vintage-sneakers hos Sneakers n Stuff och lite senare en tweedkavaj på Scottish House, samt en skarf. Nu kommer jag inte att handla på ett bra tag, misstänker jag.
Lunch: biffmacka och ramlösa på Flyt.
Kvällen: Ho’s vid Hornstull. Stockholms (Sveriges!) bästa kinarestaurang, utan tvekan.
Söndag: Gallerirunda med Håkan och Sebastian. Vi började med en dubbel espresso på Rörstrandsgatan och vandrade sedan mot Hudik. Johan Thurfjell på Nordenhake var helt okej, men imponerade inte. Charlotte Gyllenhammar hos Larsen var inte helt tokig. Sen en promenad till Knäpper, dels för att ta del av Erik Jeors målningar, men också för att säga hej till Jenny Danielsson, galleriets eminenta pr-tjej tillika min kompis.
Efter det en tur genom Stockholm. Vi avslutade med ännu en dubbel espresso samt en – i mitt fall – crème brulé på den lilla tre-bords-uteserveringen på Konstnärshuset.
Dessutom såg jag om Pulp Fiction på lördagskvällen, den gick på TV4+. Det var lite artyfarty tempo ibland, det hade jag glömt. Men filmen håller verkligen. Det som imponerade på mig allra mest var Travoltas prestation. Denna skådespelare är så enormt ojämn i vad han visar på vita duken. Jag hade glömt att han kunde vara så här bra. Att han inte skärper sig och alltid är så här bra. Obegripligt.
Harris Tweed, Laxdale. (Scottish House).
Har jag, Rikard Ekholm, blivit modebloggare?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar