Filosofen Arthur Danto säger att vi måste förstå konstens teori och historia för att förstå konsten i dag. Det tror jag med. Men hur är det då med det som inte är konst, jag tänker på vad som kallas populärkultur, hur ska den begripas? Populärkulturen måste fattas utifrån sin teori och historia. Och det är just därför konstkännaren inte kan ta till sig serietidningar, TV-serier, nya basketskor – eller filmen Ugly Truth. Konstkännaren kan inte populärkultur. Har inte koll, om man så vill. Konstkännaren lägger därför an helt fel kunskaper på dessa fenomen. Så är det. Eller så här, det finns ingen så trångsynt som konstkännaren.
Jag tänker på Kerstin Gezelius recension av roliga och lättsamma Ugly Truth i Dagens Nyheter. Rolig och lättsam är för övrigt i konstkännarens vokabulär negativa uttryck och betyder därför i praktiken dum och dummare. Jag däremot menar verkligen vad jag skriver. Rolig och lättsam betyder därför rolig och lättsam. Nåväl. Tillbaka till Gezelius. Det är inte så mycket det att Gezelius tycks ha somnat under filmen som är problemet – hon skriver att ”han får rätt” och ”hon får fel”, vilket ju inte alls är fallet. De har ju utifrån filmens dramaturgiska vändning båda fel. Någon annan tolkning är helt orimlig. Problemet är Gezelius grundtes: film ska förändra samhället med pekpinnar med grund i fina psykosociala teorier. Om så inte är fallet är filmen sämst. Och hon ger filmen betyg 1 av 6.
Det här är det vanligaste misstaget en kritiker kan göra, bedöma det kulturella verket som ett bra eller dåligt steg mot en bättre värld. Därför gillar kritiker samhällskritiska filmer men inte filmer om superhjältar. Anledningen? Den förra, den samhällskritiska filmen, kan kritikern placera i ett historiskt och teoretiskt sammanhang, men den senare begriper kritikern bara inte, eftersom den historiska och teoretiska kontexten därom inte finns närvarande hos kritikern. Därför är slutsatsen alltid densamma: ”Detta är skit”. Fast slutsatsen egentligen borde vara: ”Jag begriper inte. Någon annan får skriva om det här.” Men så blir det ju aldrig. Tyvärr. Tyvärr. Och det är också därför populärkulturen alltid missförstås i (svensk) dagspress. Alltid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar