Sibyllagrillen. En 150 grams hamburgare, en rejäl portion strips och en stor cola light. Det kan rädda vilken dag som helst. Men det finns en annan värld där maten smakar lite annorlunda. I lördags var jag och min gode kamrat Håkan Östberg på Operans bakficka. Vi har gjort besöken dit till en regelbundenhet. Ibland föregås de av en timmes squash. Inte i lördags.
Jag är tämligen säker på att Bakfickans initiativtagare, och dess personal, inte skriver under på vad jag känner: Bakfickan är en sibyllagrill, fast – och detta kan tyckas viktigt – med bättre råvaror, en något mer elegant inredning, en mer uppassande personal och lite dyrare mat, och det höll jag på att glömma, Bakfickan är en grill med rättigheter.
Om jag här utpekar ett antal olikheter emellan sibyllagrillen och Bakfickan, varför då mena att de i grunden är två sidor av samma mynt? Det är faktiskt inte så långsökt som det kanske kan verka, och det är självfallet inte ett försök till provokation. Nej, det är enklare än så. Sibyllagrillen och Bakfickan har samma air av lugn och harmoni, och maten har mer likheter än skillnader, vilket karakteriseras av det stabbigt gubbiga.
Nåväl. Jag ska inte forcera. Bakfickan var trevligt som vanligt. Håkan och jag tog efter ett par timmar vägen förbi Salongen, vilket kändes sådär. Vi tog oss sedan till Cadierbaren, som kändes lite mer i linje med vår profil. Vi gjorde dessutom ett litet pit stop på nya Lydmar. Vi bjöds på en liten rundvandring och tittade in i ett av hotellrummen.
Trots att dessa barer tillsynes utgör några av Stockholms mest eleganta tillhåll, är jag skeptisk. Inte för att jag inte kan unna mig och tilltalas av lyx. Saken är den att Stockholm saknar det riktigt lyxiga. Det finns inget riktigt fint ställe där man kan känna sig både elegant och avspänd. Det bara är så. Det är obegripligt. Det är som om Stockholm inte har människor, krögare och andra, som förstår vad som ska göras för att få ett ställe riktigt fint. Det känns faktiskt lite pinsamt. Men det är nog lite i linje med vad Stockholm är, en liten provinsiell stad nära polcirkeln. Det ligger kanske i dess natur att inte vara fin på det sättet.
Nu tar jag en promenad till närmsta sibyllagrill. Det är lyx det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar