"Kommentaren" finns inte - varför!?

Nu är det faktiskt alarmerande. Den finns flera konkreta problem som är viktiga att diskutera angående dagspress och konstkritik. Vi – läsarna – behöver förändring.

Det finns en redaktionell indelning av texter om konst. Denna uppdelning i sig är inget problem. Men hur den tillämpas avslöjar att det finns ett glapp som alltför sällan överbryggs.

I dag tar tidningarna inte tag i konstdiskussionen. Ingen problematiserar museala tendenser, ingen lyfter fram konstnärliga trender. Inte heller diskuteras curatorns – eller kritikern roll i det kulturella landskap som har blivit Sveriges. Vad som händer, varför det händer och vad det betyder – ja, det skriver svenska tidningar inget om.

Texter om konst som (i all sin ovanlighet) finns att läsa i svenska dagstidningar:
* Nyheten (Bonniers konsthall öppnar).
* Recensionen. (Den nya utställningen på Bonniers konsthall är …).

Texter om konst som sällan finns att läsa i svenska dagstidningar:
* Kommentar. (Det här händer nu och betyder…)
* Essä. (Längre ”djup” text om något, inte nödvändigtvis aktuellt).
* På plats (Ett slags mellanting mellan reportage och recension, om t ex en performance).

Den här uppdelningen gäller i princip för alla dagstidningar – över hela världen.

Vad är då problemet?

Jo. Det är nämligen så att den så kallade konstkommentaren nästan inte längre existerar i svensk dagspress. Kommentaren är den enda artikelform som kan, utan att sväva ut i 10 000 tecken (som i DN Essä eller i SvD:s Under strecket), kan fånga upp det som finns mellan nyheten och recensionen.

Nyheten är ATT något har hänt. Recensionen kritiserar utställningen, verket – ofta i sig, utan större utsvävningar mot diverse andra sammanhang.

Kommenteraren däremot handlar om det som ligger mellan nyheten och recensionen. I en kommentar sammanställer en kritiker vad som har hänt – ställer frågor – och i bästa fall svarar på dem. Eller om man så vill – kritikern ger läsaren en bild av orsaker och effekter.

Kommentarrubriker du aldrig får se i svensk dagspress, men som borde finnas där (ingen särskild ordning):

* IASPIS nya chef öppnar för ny publik.
* Moderna Museet: ett museum för 1900-tals konst.
* Svenska konstnärer gör bara succé utomlands.
* Daniel Birnbaum är Sveriges enda riktiga curator.
* Nationalmuseum är ett samtidsmuseum.
* Lägg av Moderna! Magasin 3 och Bonniers konsthall klarar sig själva.
* Ett tomrum som måste fyllas: konsttidskriften.

Utan kommentarer, ingen bild av vad som händer. Nyheten och recensionen som sådana är bra. Men det finns ett glapp dem emellan, och i dag fylls det inte i den svenska dagspressen. Det är ett problem som kulturredaktionerna måste göra något åt. Nu.