onsdag, juli 23, 2008

"Kommentaren" finns inte - varför!?

Nu är det faktiskt alarmerande. Den finns flera konkreta problem som är viktiga att diskutera angående dagspress och konstkritik. Vi – läsarna – behöver förändring.

Det finns en redaktionell indelning av texter om konst. Denna uppdelning i sig är inget problem. Men hur den tillämpas avslöjar att det finns ett glapp som alltför sällan överbryggs.

I dag tar tidningarna inte tag i konstdiskussionen. Ingen problematiserar museala tendenser, ingen lyfter fram konstnärliga trender. Inte heller diskuteras curatorns – eller kritikern roll i det kulturella landskap som har blivit Sveriges. Vad som händer, varför det händer och vad det betyder – ja, det skriver svenska tidningar inget om.

Texter om konst som (i all sin ovanlighet) finns att läsa i svenska dagstidningar:
* Nyheten (Bonniers konsthall öppnar).
* Recensionen. (Den nya utställningen på Bonniers konsthall är …).

Texter om konst som sällan finns att läsa i svenska dagstidningar:
* Kommentar. (Det här händer nu och betyder…)
* Essä. (Längre ”djup” text om något, inte nödvändigtvis aktuellt).
* På plats (Ett slags mellanting mellan reportage och recension, om t ex en performance).

Den här uppdelningen gäller i princip för alla dagstidningar – över hela världen.

Vad är då problemet?

Jo. Det är nämligen så att den så kallade konstkommentaren nästan inte längre existerar i svensk dagspress. Kommentaren är den enda artikelform som kan, utan att sväva ut i 10 000 tecken (som i DN Essä eller i SvD:s Under strecket), kan fånga upp det som finns mellan nyheten och recensionen.

Nyheten är ATT något har hänt. Recensionen kritiserar utställningen, verket – ofta i sig, utan större utsvävningar mot diverse andra sammanhang.

Kommenteraren däremot handlar om det som ligger mellan nyheten och recensionen. I en kommentar sammanställer en kritiker vad som har hänt – ställer frågor – och i bästa fall svarar på dem. Eller om man så vill – kritikern ger läsaren en bild av orsaker och effekter.

Kommentarrubriker du aldrig får se i svensk dagspress, men som borde finnas där (ingen särskild ordning):

* IASPIS nya chef öppnar för ny publik.
* Moderna Museet: ett museum för 1900-tals konst.
* Svenska konstnärer gör bara succé utomlands.
* Daniel Birnbaum är Sveriges enda riktiga curator.
* Nationalmuseum är ett samtidsmuseum.
* Lägg av Moderna! Magasin 3 och Bonniers konsthall klarar sig själva.
* Ett tomrum som måste fyllas: konsttidskriften.

Utan kommentarer, ingen bild av vad som händer. Nyheten och recensionen som sådana är bra. Men det finns ett glapp dem emellan, och i dag fylls det inte i den svenska dagspressen. Det är ett problem som kulturredaktionerna måste göra något åt. Nu.

3 kommentarer:

Håkan sa...

Gjorde inte DN nr. 4 på listan ("Daniel Birnbaum är Sveriges enda riktiga curator") nyligen? Instämmer i övrigt.

Rikard Ekholm sa...

Nja. Du tänker på Bo Madestrands intervju från 8 juli, antar jag. Bra text förvisso, men knappast någon regelrätt kommentar.

J.B.P sa...

Go Rikard! Dagspressens konstbevakning är lika stel som en uppstoppad räv. Om de skulle drista sig att säga nåt om Birnbaum så är det möjligen att han är känd och framgångsrik. Men att spekulera i vad som skiljer honom från övriga curatorer är kanske ett för stort steg för tidningskritiker. Fast, rätta mig om jag har fel, skriver inte du för Svenskan? Du har ju ett helt år av artikelidéer där, skriv dem för tusan. Eller är redaktörerna för oförstående?