Torsdagens ideal: Paideia

I torsdags gick Håkan Östberg och jag den gamla grekiska traditionens väg. Paideia var vårt outtalade motto. Paideia betydde i det antika Grekland träning av både kropp och intellekt.

Klockan 06:15 tog jag mig upp. Tyvärr kan jag inte säga att jag utstrålade samma kraft som Leonidas gjorde när han steg upp på morgonen för att bli drillad.

Han steg upp. Jag tog mig upp.

Sedan följde en rejäl frukost: fil med blåbär, psylliumfrö, pumpakärnor och solrosfrö. Samt äggröra på tre ägg och stekt skinka. Det skulle bli en lång dag.

Squashbana nummer ett var bokat till klockan åtta i Kungliga Tennishallen. Nej, det spelas inte bara tennis i ”Kungliga”. Det finns åtta välskötta squashbanor som regelbundet används av medlemmar.

Håkan mötte upp med bra motstånd. Det blev en bra kamp.

Håkan Östberg förbereder en serv på squashbana ett i Kungliga Tennishallen.

Dagens kroppsliga träning var dock över redan klockan nio. Då räknar jag inte med den snabba cykelturen ner till Klara Mälarstrand där båten Mariefred väntade på att ta oss till Mariefred.

Alla båtens sittplatser var upptagna. Men jag lyckades trots det klämma ner oss mitt i ett tysk-svenskt sällskap med äldre damer. De fattade tycke för oss under resans gång och passade på att skoja med oss om både det ena och det andra.

Det var en fantastisk dag och solen strålade. När jag nu ser tillbaka på dagen känns det nästan som om att stämningen i all sin sorglöshet snuddade vid något som påminde om en gammal Åke Söderblom-film. Jag är inte ironisk. Vi mådde bra, helt enkelt.

Håkan är glad som Åke Söderblom. Vädret är fantastiskt.

Båten avgick klockan tio prick. Snart började vi bli hungriga. Det dröjde dock till klockan 12 innan kaptenen ropade till lunch. Håkan och jag hade bokat bord i den lilla matsalen. Vi delade bord med ett par äldre damer. Jag beställde in halstrad lax medan Håkan valde den mer passande rätten ångbåtsbiff. Vi drack varsin öl och snaps. Notan blev på tok för stor, men vid det här laget kunde inget rubba vårt goda humör.

Gripsholms slott med turistbåtar i förgrunden.

Vi gled in mot Mariefred strax innan halv två och Gripsholms slott tornade upp sig. Till råga på allt rullade museitåget som åker i Östra Södermanlands Järnvägs regi ner mot kajen, på ett smalt spår. Men tåget fick vänta. Vi skulle göra både slott och Grafikens hus innan det var dags att rulla vidare mot andra, modernare mål.

Museijärnvägen bjöd till show och körde ner till kajen.

Vi hade turen att få ta del av en visning, vilket alltid är det bästa sättet att ta del av ett museum som man inte besökt på en tid. Håkan, som är synnerligen påläst om den svenska stormaktstiden hade dock vissa förmenanden om visarens framställningen. Det 30-åriga kriget tog inte slut i och med att Gustav II Adolf blev skjuten 1632, trots att vår så annars duktiga guide sa just detta. Kriget tog slut 1648. Misstag gör vi alla. Och i det här fallet kan det mycket väl ha handlat om värmen då Gripsholm hade blivit ovanligt varmt redan nu.

Porträttsamlingen bjöd på, förutom Gustav Vasa, Silvia, Carl XVI Gustaf och de andra kungligheterna, även på porträtt av varierande kvalité på våra mest kända personligheter som Ingmar Bergman, Carl Eldh och Dag Hammarskjöld.

Nu slog det oss att vi nog stack ut lite ur mängden turister. Håkan nästan helt klädd i vitt, med en väska och en squashrack, och jag i ungefär detsamma utstyrsel. Det fanns tack och lov inget manierat i detta. Vi hade inte kunnat lämna våra saker varken hos mig, eller hos Håkan, utan hade fullt sjå att hinna med båten.

Håkan i klassisk sportutstyrsel med racket över armen.

Via en grillkiosk där jag betalade alltför mycket för en burk vatten, tog vi oss nu till Grafikens Hus. Värmen var på gränsen till besvärlig. Konsthallen hade jag aldrig tidigare besökt. Lokalen var av allt att döma en ombyggd bondgård. Här visades två utställningar: Concepts, Chemistry & Copper, och Djur på många sätt – Ur Hans Majestät Konungens grafiksamling. Kontrasten till Gripsholm blev den här gången för kraftig. Den historiska och konstnärliga färdigheten från Gripsholm ställdes emot konceptuell grafisk konst som ärligt tala framstod som blek och torr. I vanlig ordning var man tvungen att läsa ett helt kompendium för att börja förstå vad det handlade om. Vi hade ingen lust att läsa kompendiet, som sannolikt var dåligt skrivet. Fast nu är jag orättvis.

Istället tog vi en promenad ner till samhället där vi inhandlade en flaska rosévin som vi senare skulle dricka när vi grillade.

Värmen och alla intryck tog på krafterna. Här sitter jag på tåget.

Vi tog sedan museijärnvägen, med stins, konduktör och två lokförare – alla i tidstrogna kläder – till station Läggesta där vi kunde hoppa på det ordinarie tåget in till Stockholms Centralstation.

Lokföraren fyller på vatten i ångmaskinen.

Jag cyklade sedan till Reimersholme. Håkan dök upp strax efter mig. Nästa stopp var takterrassen där vi grillade salsiccia och marinerad fläskkarré.

Salsiccia och fläskkaré.

Kvällen slutade med att vi bastade, vilket gav hela dagens upplevelser en känsla av att ha gått varvet runt i den grekiska bildningstraditionen Paideias namn.

Utsikt från terrassaen, Liljeholmsbron och Globen.

Håkan och jag bestämde oss för att ses nästa vecka. Kanske för att se Ingmar Bergmans Ur marionetternas liv, en av hans två filmer som spelades in när han var i exil i Tyskland.

Strax efter klockan tolv sov jag gott i min säng.