måndag, juli 05, 2010
lördag, juli 03, 2010
En ovanlighet

Batwoman i händerna på J.H. Williams.
Både Marvel och DC gör otaliga nya superhjältar (superskurkar) som lånar delar av sina namn från redan etablerade karaktärer. Superman har Superboy och Supergirl; Spider-Man har Spidergirl och Spider-Woman; Hulk har She-Hulk och Red Hulk och så vidare.
Mer än ofta är dessa karaktärer lite trötta och tråkiga. Jag hade därför inga stora förväntningar när jag först hörde om Batwoman. Vi har redan Batgirl (ganska tråkig) och fenomenale Batman.
Men vad är det som gör en bra superhjälte? I grunden två saker: en bra text (utmejslad karatkär i en spännande situation) och bra grafisk formgivning (bra färgkombinationer, kostym etcetera).
Batwoman i händerna på tecknaren J.H. Williams är inget annat än enastående. Att Greg Rucka skriver bra är ingen nackdel. Nu kommer Batwoman Elegy i hardcover. Läs HÄR. Ett måste!
onsdag, juni 30, 2010
Ska Marvel göra sin Smallville?
Även om Smallville, om unge pre-Superman-Clark Kent, är en välproducerad och välskriven TV-serie, har jag aldrig lyckats följa den. Antagligen för att den går på förmiddagarna och för att TV6 sänder samma avsnitt om och om igen. (Så mycket har jag sett).
I en intressant artikel på habila IO9 lanseras idén om att Marvel Comics nu kanske är redo för sin Smallville, HÄR.
Marvel har nämligen tillsatt Jeph Loeb (en av mina favoritserieförfattare) till att utveckla Marvels serier till TV. Läs HÄR.
Hur mycket jag än tycker att Iron Man, I2 och Hulk är kanonfilmer och jag ser så fram emot Thor och Captain America, så känner jag mig skeptisk till Marvel på TV.
Saken är den att Marvel fungerar så bra på bio tack vare det stora formatet, den stora produktionen, snygga effekter, men också för att Marvel har lyckats få med sig riktigt bra medarbetare, som Kenneth Branagh, Robert Downey Jr med flera.
Marvel som TV kan bli mindre bra, tror jag. Dels är det mindre pengar i TV, det blir helt enkelt inte så snyggt som med film - och man kommer helt säkert inte att få karaktärsskådisar som Downey Jr att ta några superhjälteroller i TV.
Science-fiction TV är nästan alltid urtråkigt och taffligt. Hur ska det gå för Marvel!?
I en intressant artikel på habila IO9 lanseras idén om att Marvel Comics nu kanske är redo för sin Smallville, HÄR.
Marvel har nämligen tillsatt Jeph Loeb (en av mina favoritserieförfattare) till att utveckla Marvels serier till TV. Läs HÄR.
Hur mycket jag än tycker att Iron Man, I2 och Hulk är kanonfilmer och jag ser så fram emot Thor och Captain America, så känner jag mig skeptisk till Marvel på TV.
Saken är den att Marvel fungerar så bra på bio tack vare det stora formatet, den stora produktionen, snygga effekter, men också för att Marvel har lyckats få med sig riktigt bra medarbetare, som Kenneth Branagh, Robert Downey Jr med flera.
Marvel som TV kan bli mindre bra, tror jag. Dels är det mindre pengar i TV, det blir helt enkelt inte så snyggt som med film - och man kommer helt säkert inte att få karaktärsskådisar som Downey Jr att ta några superhjälteroller i TV.
Science-fiction TV är nästan alltid urtråkigt och taffligt. Hur ska det gå för Marvel!?
tisdag, juni 29, 2010
Osäkra, fina och de vet bäst
HÄR kan man ladda ner IGN Comics SMASH!! Podcast Vol. 2 Issue #26.
De som gör IGN Comics till den roliga och informativa seriesida den är, gör då och då en podcast. De pratar i munnen på varandra.
Det är flera saker som gör dessa återkommande podcasts roliga. Dessa medelålders män som håller fanan högt är osäkra, samtidigt supersäkra, de har bra koll, men vet ibland inte så mycket. De är väl värda att lyssna på. Bra brus. Bra radio. Kul. Lite fånigt. Men ändå bra.
De som gör IGN Comics till den roliga och informativa seriesida den är, gör då och då en podcast. De pratar i munnen på varandra.
Det är flera saker som gör dessa återkommande podcasts roliga. Dessa medelålders män som håller fanan högt är osäkra, samtidigt supersäkra, de har bra koll, men vet ibland inte så mycket. De är väl värda att lyssna på. Bra brus. Bra radio. Kul. Lite fånigt. Men ändå bra.
onsdag, juni 23, 2010
Nittve tar ytterligare ett jobb!
Läs HÄR i SvD om hur Nittve ser på sitt nya jobb på M+ i Hong Kong - grattis får man väl säga! Jag hade hört rykten om Hong Kong, vilket jag skrev i går. "Bara" gästprofessor i Umeå blev det alltså inte. M+ som ännu inte är byggt, ska bli fyra gånger så stort som Moderna Museet.
Jag ska senare skriva en text om min syn på Nittves år på Moderna. Jag har intervjuat honom två gånger under hans tid som chef - samt jobbat under honom i nästan två år 2004-2006. Jag har sett honom inifrån på arbetsplatsen och som reporter.
Jag ska senare skriva en text om min syn på Nittves år på Moderna. Jag har intervjuat honom två gånger under hans tid som chef - samt jobbat under honom i nästan två år 2004-2006. Jag har sett honom inifrån på arbetsplatsen och som reporter.
tisdag, juni 22, 2010
Lars Nittve - professor i Umeå?
Enligt ett pressmeddelande från Umeå universitet och Bildmuseet, kommer Lars Nittve från 1 juli att vara gästprofessor och konstnärlig rådgivare för Bildmuseet vid Umeå universitet.
Nittve ska leda en rådgivande grupp och bidra med sina erfarenheter och nätverk i det konstnärliga utvecklings- och utställningsarbetet.
Det har varit så mycket prat om Daniel Birnbaum, som i höst tillträder som ny chef på Moderna Museet - men vad ska Nittve, museets avgående chef göra? Jag trodde nog han skulle vidare ut i världen.
Det har gått rykten om Hong Kong, Los Angeles och Colorado - men nu ser det alltså ut att bli Umeå för Lars Nittve. Bildmuseet är fint.
Nittve ska leda en rådgivande grupp och bidra med sina erfarenheter och nätverk i det konstnärliga utvecklings- och utställningsarbetet.
Det har varit så mycket prat om Daniel Birnbaum, som i höst tillträder som ny chef på Moderna Museet - men vad ska Nittve, museets avgående chef göra? Jag trodde nog han skulle vidare ut i världen.
Det har gått rykten om Hong Kong, Los Angeles och Colorado - men nu ser det alltså ut att bli Umeå för Lars Nittve. Bildmuseet är fint.
måndag, juni 21, 2010
Den svarta superhjälten blir rörlig
Det finns ett fåtal superhjältar som inte är vita män; några kvinnor (Batgirl, Supergirl, Ms Marvel, Black Widow mm), några amerikan-asiater (Shan-Chi, Kato) och några afroamerikaner (Falcon, Green Lantern (Jon Stewart)).
Den ende svarte superhjälten skapad av amerikanska serieförlag som gör hjältedåd i Afrika är Black Panther. Han rycker från och till in i USA och i andra delar av världen där hans supertränade kropp och hyperintelligens kan behövas - men hans "base of operations" är Wakanda, ett lite fiktivt paradisliknande land i Afrika.
onsdag, juni 16, 2010
Alex tecknar inte, han målar

Invaders 1 (av 5). Omslag av Alex Ross.
Det vanligaste är naturligtvis att serieskapare tecknar serier, men det finns några som bemödar sig att verkligen måla serier. Tidsödande och fullkomligt galet!
De två främsta är Paolo Rivera och Alex Ross. Den sistnämnde är en veritabel superstjärna i serievärlden.
En av de saker som gör Ross intressant är att han i en tid av moderna superhjältar vänder sig till seriernas guldålder, 1940-talet.
Han inte bara använder den tidens hjältar, han målar dem också i tidstypiska poser och snitt. Alex Ross är en sann nostalgiker.
Efter att seriehjälten dekonstruerats från mitten av 1980-talet och framåt, välkomnar jag verkligen ett mer romantiskt perspektiv. Saken är väl den att dekonstruktionen har gått över i ett mer normalt tillstånd - nu ska superhjältar ha problem och ifrågasätta sin egen verksamhet. Alex Ross visar på ett annat alternativ, en värld där superhjälten bara är hjälte.
I september startar miniserien Invaders (Marvel Comics) skriven av Alex Ross och Christos Gage och tecknad av Caio Reiss. Kan bli hur bra som helst.
De två främsta är Paolo Rivera och Alex Ross. Den sistnämnde är en veritabel superstjärna i serievärlden.
En av de saker som gör Ross intressant är att han i en tid av moderna superhjältar vänder sig till seriernas guldålder, 1940-talet.
Han inte bara använder den tidens hjältar, han målar dem också i tidstypiska poser och snitt. Alex Ross är en sann nostalgiker.
Efter att seriehjälten dekonstruerats från mitten av 1980-talet och framåt, välkomnar jag verkligen ett mer romantiskt perspektiv. Saken är väl den att dekonstruktionen har gått över i ett mer normalt tillstånd - nu ska superhjältar ha problem och ifrågasätta sin egen verksamhet. Alex Ross visar på ett annat alternativ, en värld där superhjälten bara är hjälte.
I september startar miniserien Invaders (Marvel Comics) skriven av Alex Ross och Christos Gage och tecknad av Caio Reiss. Kan bli hur bra som helst.
måndag, juni 14, 2010
Där ligger jag i lä (tack och lov)
Comic Book Resources har en förbannat rolig artikelserie med rubriken "Send us your Shelf Porn!". Den senaste i artikeln i den serien finns HÄR. Rekommenderas. Mycket underhållande!
Justin Leiter i New Jersey lägger pengar på serier och plastgubbar.
Justin Leiter i New Jersey lägger pengar på serier och plastgubbar.
Varför finrum?
Det är inte ett missförstånd. Konstens rum är mer än ofta ett finrum - i dess allra tråkigaste bemärkelse. Sordin. Tyst. Auktoritärt. Nedstämt. Lite tråkigt. Lite för allvarligt.Nu må det vara så att Chris Wares person passar detta som handen i handsken.
Men jag kan inte låta bli att känna mig ledsen inför faktumet att serier uppmärksammas först när de omgärdas av en auktoritär nedstämdhet.
Andres Lokkos krönika "Melvyn Bragg är vårt helgon" är intressant i det här sammanhanget då inget behöver förflyttas - från "fulrum" till finrum för att uppskattas.
Lokko skriver om Bragg: "För i hans tal och i hans livslånga mission var – och är – han av en de ytterst få som faktiskt förstod vad det borde innebära att ”ta popkulturen på allvar”. The South Bank show upphöjde aldrig det låga till något högt eller trivialiserade det dokumenterat fina – de lyfte bara fram det som de själva ansåg vara bäst och intressantast."
Det är inte så att jag misstycker till artikeln om Chris Ware (som jag länkar till ovan) - den är informativ. Ware är en ypperlig serieskapare.
Artikeln är intressant eftersom att den bygger på en föreställning om konstvärlden som ett finrum, och ja det stämmer. Jag tycker ärligt talat att konstvärlden ska lägga av och göra utställningar om serier. Det blir bara fel och upphöjt. Vi vill inte ha det. Lägg av.
Men jag kan inte låta bli att känna mig ledsen inför faktumet att serier uppmärksammas först när de omgärdas av en auktoritär nedstämdhet.
Andres Lokkos krönika "Melvyn Bragg är vårt helgon" är intressant i det här sammanhanget då inget behöver förflyttas - från "fulrum" till finrum för att uppskattas.
Lokko skriver om Bragg: "För i hans tal och i hans livslånga mission var – och är – han av en de ytterst få som faktiskt förstod vad det borde innebära att ”ta popkulturen på allvar”. The South Bank show upphöjde aldrig det låga till något högt eller trivialiserade det dokumenterat fina – de lyfte bara fram det som de själva ansåg vara bäst och intressantast."
Det är inte så att jag misstycker till artikeln om Chris Ware (som jag länkar till ovan) - den är informativ. Ware är en ypperlig serieskapare.
Artikeln är intressant eftersom att den bygger på en föreställning om konstvärlden som ett finrum, och ja det stämmer. Jag tycker ärligt talat att konstvärlden ska lägga av och göra utställningar om serier. Det blir bara fel och upphöjt. Vi vill inte ha det. Lägg av.
söndag, juni 13, 2010
Förlusten av Connery som Bond är oöverstiglig
Tack och lov gjorde Sean Connery comeback som James Bond i Never Say Never Again (1983). I mina ögon är filmen en av de bästa Bondfilmerna helt enkelt för att Connery är så fin i rollen som Bond. Det var först nu, 1983, som han var i rätt ålder och på rätt humör för Bond. Jag hade så gärna sett ett par filmer till med Connery som 007.
Det som gör Connery så bra i Never Say Never Again är att han är lite gammal, vilket produktionen tar vara på i scenen ovan. Fint.
Michael Caine säger fina saker om Cary Grant
Bra inslag från TCM om Cary Grant.
lördag, juni 12, 2010
fredag, juni 11, 2010
Jane Magnusson kör på
Jane Magnusson fortsätter att skriva filmrecensioner i DN Kultur. Så här ser en del av hennes recension av A-team ut:
"1978 spelade gitarristen Adrien Belew med just Frank Zappa. Efter en konsert i Berlin kontaktades Belew av David Bowie som suttit eller kanske stått i publiken. Bowie ville att Belew skulle hänga med honom på hans världsturné i stället, Belew var inte motsträvig och Zappa blev av med sin bäste gitarrist. När alla tre stöter samman på en restaurang i staden hamnar de vid samma bord. Överkörd och full av förtrytelse kallar Zappa Bowie (som haft stora framgångar med låten ”Major Tom”) för kapten Tom hela kvällen. Kapten Tom!
Jag älskar den historien och känner mig ofta som Zappa gjorde den där kvällen. Är man maktlös och redan har förlorat striden kan fåniga nedgörande små namn vara ett sätt att göra sig stark på. Det skulle exempelvis vara trevligt att sitta vid ”The A-team”-regissörens bord en helkväll och referera till hans film 'The B-team'."
Läs hela Magnussons superduperintressanta recension HÄR eller inte.
"1978 spelade gitarristen Adrien Belew med just Frank Zappa. Efter en konsert i Berlin kontaktades Belew av David Bowie som suttit eller kanske stått i publiken. Bowie ville att Belew skulle hänga med honom på hans världsturné i stället, Belew var inte motsträvig och Zappa blev av med sin bäste gitarrist. När alla tre stöter samman på en restaurang i staden hamnar de vid samma bord. Överkörd och full av förtrytelse kallar Zappa Bowie (som haft stora framgångar med låten ”Major Tom”) för kapten Tom hela kvällen. Kapten Tom!
Jag älskar den historien och känner mig ofta som Zappa gjorde den där kvällen. Är man maktlös och redan har förlorat striden kan fåniga nedgörande små namn vara ett sätt att göra sig stark på. Det skulle exempelvis vara trevligt att sitta vid ”The A-team”-regissörens bord en helkväll och referera till hans film 'The B-team'."
Läs hela Magnussons superduperintressanta recension HÄR eller inte.
Adidas gör Star Wars
Eftersom populärkultur och finkultur inte längre meningsfullt kan skiljas åt, bör varje konstnär med intresse för nya sneakers, TV-serier och serietidningar, naturligtvis söka arbete på en reklambyrå.
Att göra bra kultur i dag hänger samman med att förhålla sig till upphovsrätt. Nu har Adidas Originals nya reklamfilm inte ett särskilt engagerande innehåll. Men däremot är den intressant genom att Star Wars, världshistoriens mest imponerande science fiction epos, inkorporeras och blir del av Adidas världsbild. Herregud, Alec Guinness är med!
Att göra bra kultur i dag hänger samman med att förhålla sig till upphovsrätt. Nu har Adidas Originals nya reklamfilm inte ett särskilt engagerande innehåll. Men däremot är den intressant genom att Star Wars, världshistoriens mest imponerande science fiction epos, inkorporeras och blir del av Adidas världsbild. Herregud, Alec Guinness är med!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)

