Ehuru, det är roligt

Årets bästa nya TV-serie går på Kanal 5, The Big Bang Theory som handlar om geeks som antingen arbetar på sina avhandlingar eller har disputerat och fortsätter att arbeta på universitet. Serien är skapad av Chuck Lorre, som också skapade på 2½ Män - som jag älskar. Roligast är karaktären Sheldon Cooper, spelad av Jim Parson. Cooper är ett geni som inte riktigt klarar av att umgås socialt med medmänniskor - fast han gör det ändå. Obetalbart roligt.

---

Här är en glimt av Xerxes, Frank Millers "fortsättning" på serien 300. Ser mycket fram emot denna, som handlar om härföraren Xerxes och dennes kamp mot grekerna.

---

Här Travis Charests omslag till Captain America #616. Cap fyller 70, och därför tycker jag - och Marvel Comics- att det passar utmärkt med denna traditionella representation.

---

Man skulle kunna säga att dessa tre, The Big Bang Theory, Xerxes och Captain America #616, inte kommer att lära dig något. De fyller ingen sådan funktion, du blir inte klokare efter att du sett/läst dem. Här har du alltså ett val. Varför ska Du ta del av det här, om det inte hjälper dig att förstå något? Vet du vad, du slipper.

Gott Slut!

Äntligen ligger Lokko på nattduksbordet

Ja, inte bara i en volym utan två. Jag har sedan julafton Andres Lokkos 1989-1999 samt 1999-2009. En verkligt fin och passande julklapp. Om det inte vore för att volymerna innehåller en del refuserat, och av andra skäl opublicerade texter, hade jag nog förvisso läst allt Lokko har skrivit. Men det känns ändå fint att ha allt samlat så här. Volymerna består av ett urval. Det handlar alltså inte om en total Lokko, vilket jag hade fått för mig.

Vad är då Lokkos storhet? Jag tror att det är hans entusiasmerande sätt. Han är en mycket god stilist, och han tar aldrig rollen som lärare, även om innehållet ofta har en tydlig riktning, för att inte säga ideologi. Men pekpinnarna lyser verkligen med sin frånvaro. Det är mycket lätt att, så att säga, köpa Lokkos avsikter eftersom han alltid - alltid - underhåller. De poänger som görs är  eleganta och medryckande. Lokko är en sann gigant. Han är rolig och så kunnig. Den alldeles perfekta kombinationen för skribenten. Lokko är, skulle man kunna säga, arketypen för skribenten som rör sig på det populärkulturella fältet.

Men vi har också Fredrik Strage. Han står sig väl mot Lokko. Men man måste förstå att Strage är en annan typ av skribent. Strage är en geek, han gillar Star Wars och superhjältar. Lokko är nog ändå i grunden modernist, ren. Han hatar ju trots allt Pink Floyds Dark Side of The Moon. Nåväl. Jag kanske har mer gemensamt med Strage numera, men jag gillar ändå Lokko bättre. Han är lite mer bildad, och lite, lite roligare.

En smaksak, men så viktig

På Comicbookresources, den mest pålitliga seriesajten sedan IGN Comics serieredaktör hoppade av för någon månad sen, har en omröstning pågått de senaste veckorna om de 50 bästa serieförfattarna och 50 bästa serietecknarna.

Omröstningar av det här slaget är minst lika enerverande som de är underhållande. Jag föredrar naturligtvis listor sammansatta av experter, det bli mer nyanserade, mer genomtänkta. När fans röstar tenderar resultatet bli något för populistiskt för min smak.

Resultatet visar likväl på en mycket engagerad och kunskapsberikad läsekrets med god smak.

HÄR finns hela författarlistan och HÄR hela tecknarlistan.

Serieförfattarna:
På plats två återfinns Grant Morrison, vilket jag förstår. Hans All-Star Superman är något av det bästa jag har läst i serieväg. Dessutom är hans Batman & Robin, New X-Men och We3 riktigt bra. Han förenar den dekonstruvistiska och lätt ironiska ton som introducerades i mitten av 80-talet på seriesidorna, och en mer klassisk humoristisk ton från då superhjälteserier härstammar.

På plats ett ligger naturligtvis Alan Moore. Moore har radat upp rena rama klassiker enda sedan han startade göra serier. Hans mest kända och kritikerrosade är: Watchmen, From Hell, V för Vendetta och League of Extraordinary Gentlemen. Men han har faktiskt även skrivit berättelser om traditionella superhjältar som Superman, Green Lantern och Batman. Min favorit är The Killing Joke, tecknad av Brian Bolland.

Serietecknarna:
På plats två, Frank Quitely, som knappast i dag kan särskiljas från Grant Morrison, då de samarbetat med All-Star Superman, Batman & Robin och We3, som jag redan nämnt. De bär fram varandra, skulle man kunna säga. Quitely, vid sidan av Paolo Rivera, Steve McNiven och Frank Cho, är min favorittecknare.

På plats ett återfinns Jack Kirby. Ingen annan tecknare har betytt mer för amerikanska superhjälteserier. Han är medskapare till Captain America, Fantastic Four, Darkseid, Avengers med flera, och hans sätt att fånga rörelser, action - riktigt blåsa upp dem över sidorna, är än i dag enastående, även om hans stil framstår som lätt daterad då hans storhetstid var på 60-talet. Jag blev verkligen glad när jag såg att han var på plats ett. Respekt.

Kolla hur Quitely och Kirby tecknar HÄR!

Jag tänker självfallet inte göra några egna listor, men jag vill ändå passa på att lägga in en viss kritik till urvalet och i vilken ordning tecknarna och författarna ligger på respektive lista.

En av mina favoritförfattare, Jeph Loeb, ligger på 44:e plats, vilket är fel. Med Batman: The Long Halloween, Batman: Hush, Daredevil: Yellow, Hulk: Grey och Spider-Man: Blue, ligger det bortom allt tvivel om konstnärlig originalitet - Loeb bör ligga top tio.

Mark Millar, med Civil War, Kick-Ass, Nemesis, Superior, Ultimates, hamnar bara på 17:e plats. Med tanke på att han säljer bäst av alla, förvånar det mig att han inte ligger bättre till. Dessutom är han obeskrivligt underhållande och lätt tokig. Jag gillar hans grejer skarpt, jag vet att jag aldrig blir missnöjd.

Märkligast är det ändå att författaren Brian K. Vaughan ligger först på 13:e plats. Med Y: The Last Man och Ex Machina borde Vaughan ligga top tre. Han är enastående. Han är den som jag direkt skulle ta som exempel på varför seriekonsten, sekvenskonsten, bär på så säregna och underbara kvaliteter. Hans samhällsintresse är dessutom så intressant och o-instrumentellt att det skulle kunna användas i samhällsundervisning på högskolenivå. Genusvetaren bör bli knäsvag med Y: The Last Man framför sig. Den handlar ju om den kvarvarande matriarkatet efter att pesten tog alla män - utom en...

Bland tecknarna känner jag mig mest upprörd över att Steve McNiven bara ligger på 35:e plats. Hans Old Man Logan, Nemsesis och Civil War med Mark Millar borde renderat en bra mycket finare plats. Hans estetik är otäckt bedårande. Varken Frank Cho och Paolo Rivera är med på listan, beklagligt.

Nä, jag vill se en expertlista. Då blir det nog mer som jag vill. Mer god smak.

Känns lite bättre nu

När jag i somras såg de första stillbilderna från filmen Thor kände jag mig så besviken. Nu har trailern äntligen kommit och filmen ser trots allt lovande ut. Jag tror och hoppas att Thor, som har premiär i maj, 2011, kommer att bli en riktigt bra film. Regissören Kenneth Branagn är begåvad och har en god meritlista, dessutom är ensemblen kanon (Stellan Skarsgård, Natalie Portman, Anthony Hopkins, Rene Russo, Idris Elba och Chris Hemsworth som Thor). Jag var nog mest skraj för hur filmen skulle se ut. Det är så lätt att den här typen av filmer ser riktigt billiga ut. Jag är faktiskt inte helt nöjd med Valhalla och Odens ögonlapp, men annars ser det bra ut, tycker jag. Här är trailern:



Efter att Thor har haft premiär kommer Captain America: The First Avenger i juli, och sedan kommer Thor, Cap och Iron Man, med flera, att samsas om utrymmet i filmen The Avengers som har premiär i maj, 2012. Inget får gå fel. INGET. Allt måste vara perfekt. Mest orolig är jag naturligtvis för Captain America. Det är så fruktansvärt mycket som skulle kunna bli fel med den filmen, en hjälte i amerikanska flaggan - och fixar Joe Johnston, regissören, det här efter katastrofen Wolfman!? Håller ständigt tummarna.

Om Turner Prizevinnaren i UNT

I dagens Upsala Nya Tidning skriver jag om Turner Prizevinnaren Susan Philpsz, och om min nya favoritkonstnär Fiona Banner. Båda visar konst på Tate Britain just nu. Läs min artikel, "Rummet och konsten i krock", HÄR.

Jag har sedan en tid en artikel liggande hos UNT - det är sagt att den publiceras under julen. Ämnet: superhjältar på film. Jag hoppas att redaktionen plockar fram bra bilder...
---

Mötet med Lars O Ericsson i går gick bra. Arbetet går framåt.

---

Två nya tjänster har tillsatts i dagarna: Maria Lind är ny chef på Tensta Konsthall och Lisa Rosendahl är ny direktör för IASPIS. Lind är vid sidan av Daniel Birnbaum en riktig konstkändis. Rosendahl har erfarenhet från BAC och hon var en av de ansvariga curatorerna för årets Modernautställning.

Boken: Lars O Ericssons kritik

Jag har under lite mer än ett halvårs tid annonserat att jag arbetar med en bok om kritik. Sanningen är att jag inte är allena om detta arbete, och det handlar mer om att jag arbetar med en bok med kritik, än en bok om kritik.

Boken kommer att bestå av ett urval texter av Lars O Ericssons kritiska texter publicerade från 1987 fram till i dag. Jag är bokens redaktör, men arbetet är ett samarbete mellan mig och Ericsson.

Ett första urval är redan utarbetat och består av kommentarer, recensioner, essäer och krönikör publicerade i dagspress, framförallt Dagens Nyheter, där Ericsson var tongivande kritiker mellan 1987 och 2004. Nu skriver Ericsson för Svenska Dagbladet.

Jag vill kort berätta om min relation till Ericsson. Jag hade med stor nyfikenhet läst hans texter i DN, när jag i början av 2000-talet läste kursen Filosofisk estetik vid Stockholms Universitet. En kurs om tio poäng som Ericsson sedan flera år hade ansvaret för. När jag började läsa den hade jag redan läst länge både på Stockholms och Uppsala Universitet. Men ingen av mina lärare hade baserat sin undervisning på samtiden, ställt forskningen, den kritiska diskussionen gentemot vad som faktiskt pågår på konsthallar och gallerier både i Sverige och internationellt i dag. Ericssons kurs var ett uppvaknande, något jag alltid kommer att vara stolt över att få ha varit med om.
Av någon anledning fick Ericsson och jag en viss kontakt, så mycket kan jag säga, och vi har under åren växlat några ord när vi stött på varandra. Det föll sig sedan naturligt att jag intervjuade honom både i Konstperspektiv och på Konsten.net. När Ericsson sedan föreläste på högre seminariet på avdelningen för estetik, där jag är doktorand, under vårterminen, 2010, pratade vi för första gången om den bok vi nu arbetar med.

I morgon träffas vi hemma hos Ericsson för att diskutera det fortsatta arbetet.

Lars O Ericsson är tveklöst Sveriges viktigaste konstkritiker under de senaste 25 åren. Hans texter har betytt mycket för allmänt intresserade läsare - men även, vilket är ovanligt i dagspress - mycket för konstvärlden om hur vi ser på samtida konst. Jag har läst alla Ericssons artiklar och jag har mycket svårt att tänka mig ett svenskt konstklimat utan Ericsson. Jag skulle till och med vilja säga att om inte Ericsson hade tagit de kritiska strider han tog hade varken konstkritiken eller konsten i dag sett ut som den gör.

En bok med ett urval av Ericsson kritiska texter är en viktig bok att ta del av för alla som har det minsta intresse för samtidskonstens vägar de senaste 25 åren.

Fortsättning följer.

Info om boken i helgen

Seminariet gick bra, tycker jag. Det blev mycket diskussion och jag fick väldigt konkreta tips. Känner mig nöjd.
---

I helgen kommer jag att berätta om den kritikbok jag arbetar med...

Kallt som satan och lite blött

Foto: Håkan Östberg

Håkan och jag gick i fjällen i slutet av sommaren. Här en bild som kanske ger en liten känsla av det jag skrev om HÄR.

City imponerar och DN sover

När jag träffar tidningsmänniskor säger jag alltid så här: "Du måste göra en tidning så bra, så annorlunda och så insiktsfull att folk faktiskt vill betala för den. För det är ingen idé att bara göra en gratistidning som kostar pengar."

När text-tv, Expressen.se och Metro ger oss lika mycket insikt som när vi köper SvD eller DN, då slutar vi köpa SvD och DN. Så ser det ju ut i dag.

Fast det fattar inte de gamla drakarna.

Nu är cirkeln inte bara sluten, den är bruten, av en aktör som överraskar: City. Ja. Gratistidningen.

I dag gör nämligen Klas Ekman, fyra sidor - fyra sidor! - om tidskriften Kris. Läs HÄR och förundras.

Artikeln är bra och insktsfull. Jag hade naturligtvis gärna sett en lite mer ingående diskussion om innehållet i den filosofi som gjorde Kris så betydelsefull.

Det är väl kanske dags för mig att sluta engagera mig i dagstidningarnas profiler. För om City gör en tidning av sådan fin kvalitet - och ger mig den gratis - så spelar det ju ingen roll om SvD och DN gör ett bra jobb. Det är bara att plocka upp City.

62 sidor i facket, puh

Nu är det dags att skriva ut 62 sidor avhandlingstext, utkast till kapitel 1 och inledning, och lägga i seminariefacket. Jag bifogar disposition och försättsblad. Det har blivit mycket arbete - som sig bör - under hösten/vintern.

Nästa stopp är seminarium 14 december. Jag planerar ha mitt näskommande seminarium i vår och sedan knåpa ihop allt till en helhet, en avhandling under sommar och höst.

*%*#!! Wikileaks!

Randy Bish, politisk satiriker, gör Batman "genom" Wikileaks.

Håller med Schwartz

HÄR finns Nils Schwartzs recension av Trettondagsafton som jag såg i fredags. Jag håller med honom, men jag skulle nog inte ha kallat scenrummet för "superkitschigt", kanske surrealistiskt? Pia Johansson var utomordentligt underhållande som narren, de andra skådespelarna helt okej.

Jag såg Trettondagsafton på Stadsteatern även när den sattes upp där 1993, då med Helena Bergström i rollen som Sebastian/Viola. Jag kom ihåg att jag då tänkte mycket mer på "gender"-temat än nu. Det trots att genus-prästinnan Tiina Rosenberg har bidragit med en kort text i årets program. Hon var naturligtvis på plats på premiären i sällskap med en tjej...eller kille...eller tjej. Helt i linje med teorin, jag menar kärleken. Jag skojar bara - får man skoja om det här?

Nåväl. Varje gång jag läser Schwartz känner jag mig ganska nöjd. Inte att jag håller med alla gånger, utan att han är så tydlig, han gör vad en kritiker ska göra, beskriver, tolkar och värderar. Hur svårt kan det vara?

Hm, intressant...

Intressant intervju med Frank Miller HÄR.
Ser fram emot del 2, kommer snart.

Graphic NYC är en mycket bra sida om serier. Här är man seriös.

Med Brandel på Stadsteatern

Då är det dags att gå på teater med Tobias Brandel igen. Han brukar ta mig med på premiär några gånger varje år. Tobias och jag lärde känna varandra på dagiset Milano för ungefä 33 år sedan. Nu arbetar han på SvD som kulturnyhetsreporter. Han vet vad han gör.

Vi ska se Shakespeares Trettondagsafton med bland andra Peter Haber och Pia Johansson. Stockholm Stadsteater nästa!

Dagens bild: All Star Batman & Robin

All Star Batman & Robin, The Boy Wonder # 10, alternativt omslag av Frank Quitely.

År 2005 startade serien All Star Batman & Robin, skriven av Frank Miller och tecknad av Jim Lee. Den är helt fantastisk, utmanande, tänkvärd, galen och rolig. Men fram till augusti 2008 kom det bara tio nummer och sedan dess inget alls och en massa lösa trådare hänger i luften på ett mycket irriterande sätt.

Det är inte på grund av lathet serien har stannat upp, och inte heller för att den inte säljer. Både Miller och Lee har haft plenty: film, andra serier och förlagsarbete.
Enligt uppgifter från Jim Lee var det planerat för en uppföljning med start i februari, 2011.

Men nu har informationen kommit om vad DC Comics ger ut den månaden - och ingen uppgift om Dark Knight: Boy Wonder, som uppföljningen kommer att tituleras, har presenterats.

Jag är inte så lite upprörd.