Jag har under lite mer än ett halvårs tid annonserat att jag arbetar med en bok om kritik. Sanningen är att jag inte är allena om detta arbete, och det handlar mer om att jag arbetar med en bok med kritik, än en bok om kritik.
Boken kommer att bestå av ett urval texter av Lars O Ericssons kritiska texter publicerade från 1987 fram till i dag. Jag är bokens redaktör, men arbetet är ett samarbete mellan mig och Ericsson.
Ett första urval är redan utarbetat och består av kommentarer, recensioner, essäer och krönikör publicerade i dagspress, framförallt Dagens Nyheter, där Ericsson var tongivande kritiker mellan 1987 och 2004. Nu skriver Ericsson för Svenska Dagbladet.
Jag vill kort berätta om min relation till Ericsson. Jag hade med stor nyfikenhet läst hans texter i DN, när jag i början av 2000-talet läste kursen Filosofisk estetik vid Stockholms Universitet. En kurs om tio poäng som Ericsson sedan flera år hade ansvaret för. När jag började läsa den hade jag redan läst länge både på Stockholms och Uppsala Universitet. Men ingen av mina lärare hade baserat sin undervisning på samtiden, ställt forskningen, den kritiska diskussionen gentemot vad som faktiskt pågår på konsthallar och gallerier både i Sverige och internationellt i dag. Ericssons kurs var ett uppvaknande, något jag alltid kommer att vara stolt över att få ha varit med om.
Av någon anledning fick Ericsson och jag en viss kontakt, så mycket kan jag säga, och vi har under åren växlat några ord när vi stött på varandra. Det föll sig sedan naturligt att jag intervjuade honom både i Konstperspektiv och på Konsten.net. När Ericsson sedan föreläste på högre seminariet på avdelningen för estetik, där jag är doktorand, under vårterminen, 2010, pratade vi för första gången om den bok vi nu arbetar med.
I morgon träffas vi hemma hos Ericsson för att diskutera det fortsatta arbetet.
Lars O Ericsson är tveklöst Sveriges viktigaste konstkritiker under de senaste 25 åren. Hans texter har betytt mycket för allmänt intresserade läsare - men även, vilket är ovanligt i dagspress - mycket för konstvärlden om hur vi ser på samtida konst. Jag har läst alla Ericssons artiklar och jag har mycket svårt att tänka mig ett svenskt konstklimat utan Ericsson. Jag skulle till och med vilja säga att om inte Ericsson hade tagit de kritiska strider han tog hade varken konstkritiken eller konsten i dag sett ut som den gör.
En bok med ett urval av Ericsson kritiska texter är en viktig bok att ta del av för alla som har det minsta intresse för samtidskonstens vägar de senaste 25 åren.
Fortsättning följer.
