Så här ser pressmeddelandet som jag tillsammans med studierektor Rysiek Sliwinski skrev och skickade ut i dag:
"Lars Vilks föreläsning om yttrandefrihet och konst kunde inte avslutas på grund av att föredragshållaren blev attackerad. Våld och hot ska inte tysta människor på universitet eller på andra håll i samhället. Filosofiska institutionen har därför beslutat att återigen bjuda in Lars Vilks att hålla föreläsningen. Han har accepterat inbjudan.
Under förutsättningen att säkerhetsansvariga på Uppsala universitet i samråd med polisen bedömer att föreläsningen kan genomföras under ordnade former, kommer den att hållas under hösten 2010.
Filosofiska institutionen vid Uppsala universitet"
Jag ringde Lars Vilks och frågade om han var intresserad av att komma tillbaka och avsluta sin föreläsning.
- You bet, svarade han.
tisdag, maj 25, 2010
söndag, maj 23, 2010
Kort uppdatering!
Mycket kan man säga om Lars Vilks och dennes besök på Uppsala universitet, 12 maj. De allra flesta röster i media har naturligtvis insett att Vilks avbrutna föreläsningen är ett allvarligt problem. Jag har svårt att föreställa mig något mer ironiskt och ledsamt än en med tvång avbruten föreläsning med tema yttrandefrihet. Vilks som har god kunskap om konst som ansetts så provocerande att den ibland tystats ned, skulle få möjlighet att föreläsa därom och även svara på frågor om sin egen konst. Det finns all anledning att återkomma till den händelsen och de reaktioner den har väckt.
---
Trots uppståndelsen har jag kunnat koncentrera mig på mitt arbete som doktorand. Jag har lämnat ifrån mig utkast till två kapitel till min avhandling mitt i allt detta och ser nu fram emot respons.
---
Jag har även haft tid att börja arbetet med en bok. Jag känner mig mycket glad över den möjligheten. Jag vet inte hur mycket jag vill avslöja redan nu, men jag kan säga att det handlar om ett mycket viktigt skede inom den svenska konstkritiken. Även detta har jag naturligtvis anledning att återkomma till.
---
Slutligen vill jag berätta att jag i går lyssnade på Sven-Olov Wallensteins länge emotsedda disputation. Jag har sagt det förut och det tål att sägas igen: den mannen har kunskap som få och han förmedlar den på ett oerhört klargörande sätt. Jag tänker till exempel på hans svar, och får man väl säga kritik mot Husserls fenomologi som ventilerades då han fick frågor från betygskommittéen. Strålande!
---
Trots uppståndelsen har jag kunnat koncentrera mig på mitt arbete som doktorand. Jag har lämnat ifrån mig utkast till två kapitel till min avhandling mitt i allt detta och ser nu fram emot respons.
---
Jag har även haft tid att börja arbetet med en bok. Jag känner mig mycket glad över den möjligheten. Jag vet inte hur mycket jag vill avslöja redan nu, men jag kan säga att det handlar om ett mycket viktigt skede inom den svenska konstkritiken. Även detta har jag naturligtvis anledning att återkomma till.
---
Slutligen vill jag berätta att jag i går lyssnade på Sven-Olov Wallensteins länge emotsedda disputation. Jag har sagt det förut och det tål att sägas igen: den mannen har kunskap som få och han förmedlar den på ett oerhört klargörande sätt. Jag tänker till exempel på hans svar, och får man väl säga kritik mot Husserls fenomologi som ventilerades då han fick frågor från betygskommittéen. Strålande!
söndag, maj 16, 2010
Kommentar: Vilks i Uppsala
Under höstterminen, 2009, bjöd jag in Anna Odell så att hon kunde visa sin omdebatterade konstfilm, ”Okänd, kvinna 2009-349701” och berätta om den. Jag vet att samtida konst är krångligt för gemene man och jag ville ge studenter, anställda och intresserade utanför universitet möjlighet att faktiskt se filmen som alla pratade om vid den här tiden. Det brukar bli bra när man tar del av det man pratar om och Odell var på plats för att berätta och att svara på frågor. Jag tror inte att jag säger för mycket om jag kallar den föreläsningen för en succé. Det var fullsatt och stämningen var engagerad. Anna och jag diskuterade senare på kvällen dagens möte och vi var båda glada över att det hade gått så bra.
Det föll sig därför naturligt att se Odells föreläsning som starten på en rad kommande föreläsningar med tema samtidskonst – hur kan den se ut – vad är samtida konst? Jag är doktorand i estetik vid filosofiska institutionen och sådana frågor är en självklar del av arbetet. Att hålla i offentliga föreläsningar är däremot inget som är en självklar del av varje doktorands tid på universitet, men sådan är jag. Jag vill möjliggöra förståelse för konst även utanför det tämligen slutna seminarierummet. Tidigare har jag arbetat på Moderna Museet som värd och då mött publikens engagerade men ofta osäkra åsikter om konst. Jag har även arbetat både som vanlig reporter och som konstkritiker och har därför – i mina egna ögon – en viss känsla för hur man ska bygga broar mellan spetskunnighet och gemene mans allmänna intresse. Journalistens tillika kritikerns uppgift är delvis att förmedla.
Om Anna Odell var hösten 2009 års mest omtalade konstnär – vem kunde då vara intressant att lyssna till nu, våren 2010. Jag funderade länge, det finns en rad intressanta och viktiga svenska konstnärer. Jag kom att tänka på Lars Vilks eftersom att han sedan många år har varit intressant i mina ögon. Han är filosofie doktor i konstvetenskap, han är mycket intresserad av konstteori och han är aktuell med sitt pågående Nimis-projekt (Ladonien) och givetvis med den mycket omdebatterade bilden på Muhammed. Jag fick tummen upp av de som tar besluten på filosofiska institutionen. Det är inte bara att bjuda in, man måste ha klartecken. Sagt och gjort, Vilks bjöds in och han tackade snabbt ja till att föreläsa om yttrandefrihet och konst. Ett aktuellt och relevant ämne för inte bara filosofer och estetiker utan för oss alla, vill jag mena. Jag räknade med en stor publik.
Alla som följer den här bloggen vet förstås vad som hände. Vilks kommer till Uppsala universitet, Ihresalen, han startar sin föreläsning men blir attackerad. Föreläsningen bryts.
Vad ska man då säga om det? Jag citerar Uppsala universitets rektor, Anders Hallberg: ”Det är universitets uppgift att diskutera och debattera olika ämnen, även kontroversiella sådana. Det är därför mycket beklagligt att dagens arrangemang ledde till handgripligheter.”
Vilks föreläsning, under de tio minuter den hann pågå, såg mycket intressant ut. Vilks är konstteoretiskt kunnig, mycket påläst och en engagerad talare. Jag är mycket ledsen att föreläsningen inte kunde genomföras. Det är tråkigt att ett litet fåtal aggressiva med hotmetoder ska kunna styra vad som kan sägas på ett universitet. Så borde det inte få vara, tycker jag, men så var det i tisdags.
Det föll sig därför naturligt att se Odells föreläsning som starten på en rad kommande föreläsningar med tema samtidskonst – hur kan den se ut – vad är samtida konst? Jag är doktorand i estetik vid filosofiska institutionen och sådana frågor är en självklar del av arbetet. Att hålla i offentliga föreläsningar är däremot inget som är en självklar del av varje doktorands tid på universitet, men sådan är jag. Jag vill möjliggöra förståelse för konst även utanför det tämligen slutna seminarierummet. Tidigare har jag arbetat på Moderna Museet som värd och då mött publikens engagerade men ofta osäkra åsikter om konst. Jag har även arbetat både som vanlig reporter och som konstkritiker och har därför – i mina egna ögon – en viss känsla för hur man ska bygga broar mellan spetskunnighet och gemene mans allmänna intresse. Journalistens tillika kritikerns uppgift är delvis att förmedla.
Om Anna Odell var hösten 2009 års mest omtalade konstnär – vem kunde då vara intressant att lyssna till nu, våren 2010. Jag funderade länge, det finns en rad intressanta och viktiga svenska konstnärer. Jag kom att tänka på Lars Vilks eftersom att han sedan många år har varit intressant i mina ögon. Han är filosofie doktor i konstvetenskap, han är mycket intresserad av konstteori och han är aktuell med sitt pågående Nimis-projekt (Ladonien) och givetvis med den mycket omdebatterade bilden på Muhammed. Jag fick tummen upp av de som tar besluten på filosofiska institutionen. Det är inte bara att bjuda in, man måste ha klartecken. Sagt och gjort, Vilks bjöds in och han tackade snabbt ja till att föreläsa om yttrandefrihet och konst. Ett aktuellt och relevant ämne för inte bara filosofer och estetiker utan för oss alla, vill jag mena. Jag räknade med en stor publik.
Alla som följer den här bloggen vet förstås vad som hände. Vilks kommer till Uppsala universitet, Ihresalen, han startar sin föreläsning men blir attackerad. Föreläsningen bryts.
Vad ska man då säga om det? Jag citerar Uppsala universitets rektor, Anders Hallberg: ”Det är universitets uppgift att diskutera och debattera olika ämnen, även kontroversiella sådana. Det är därför mycket beklagligt att dagens arrangemang ledde till handgripligheter.”
Vilks föreläsning, under de tio minuter den hann pågå, såg mycket intressant ut. Vilks är konstteoretiskt kunnig, mycket påläst och en engagerad talare. Jag är mycket ledsen att föreläsningen inte kunde genomföras. Det är tråkigt att ett litet fåtal aggressiva med hotmetoder ska kunna styra vad som kan sägas på ett universitet. Så borde det inte få vara, tycker jag, men så var det i tisdags.
tisdag, maj 11, 2010
Artiklar om Vilks besök i Uppsala
I dag uttalar sig "Richard Ekholm" i Upsala Nya Tidning om Lars Vilks föreläsning i "Ihrensalen".
Slarvfel i snabba media får man räkna med. Läs artikeln av Sebastian Johans i UNT HÄR.
Läs även vad gratistidningen UppsalaTidningen skriver HÄR.
Läs vad Vilks säger om dagens föreläsning HÄR.
Lars Vilks föreläser i dag, kl. 16.15 i Ihresalen.
Slarvfel i snabba media får man räkna med. Läs artikeln av Sebastian Johans i UNT HÄR.
Läs även vad gratistidningen UppsalaTidningen skriver HÄR.
Läs vad Vilks säger om dagens föreläsning HÄR.
Lars Vilks föreläser i dag, kl. 16.15 i Ihresalen.
måndag, maj 10, 2010
Därför bjuder jag in Lars Vilks
För det första. Det är inte jag som bjuder in Lars Vilks. Det är filosofiska institutionen, avdelningen för estetik, Uppsala Universitet, som bjuder in. Likväl är det mitt initiativ. Det är jag som har kontakten med Vilks.
Varför Lars Vilks? Saken är mycket enkel: Vilks är och har varit intressant under en längre tid, särskilt för den som är intresserade av att diskutera konstens gränser och vad som är möjligt att säga som konst.
Tisdag, 11 maj, kl. 16.15 i Ihresalen (Engelska parken) föreläser Lars Vilks.
Ämnet är yttrandefriheten och konsten - rondellhunden som konstprojekt.
Föreläsningens titel: "Konsten kan i själva verket inte vara något annat än våld, grymhet och orättvisa."
Det är en offentlig föreläsning - alla är välkomna!
Jag vill rekommendera ett antal artiklar som jag tycker ger en bild av receptionen av Vilks den senast tiden:
Thomas Anderbergs konstvinklade artikel i DN, "Lars Vilks i Andy Warhols fotspår".
Lars Vilks förklarande artikel i DN, "Jag siktar in mig på hela religionsfältet".
Lars Linders yttrandefrihetsvinklade artikel i DN, "Nödvändigt att försvara rätten att få vara dum".
Robert Stasinskis konstvärldsvinklade artikel i Expressen, "Vilken Vilks?".
Vilks skriver om besöket i Uppsala på Vilks.net: Ett glädjande besked från Uppsala.
För min egen del är jag glad över att Uppsala bröt dominoeffekten av inställda föreläsningar med Lars Vilks.
Länk till Uppsala universitets kalendarium.
Varför Lars Vilks? Saken är mycket enkel: Vilks är och har varit intressant under en längre tid, särskilt för den som är intresserade av att diskutera konstens gränser och vad som är möjligt att säga som konst.
Tisdag, 11 maj, kl. 16.15 i Ihresalen (Engelska parken) föreläser Lars Vilks.
Ämnet är yttrandefriheten och konsten - rondellhunden som konstprojekt.
Föreläsningens titel: "Konsten kan i själva verket inte vara något annat än våld, grymhet och orättvisa."
Det är en offentlig föreläsning - alla är välkomna!
Jag vill rekommendera ett antal artiklar som jag tycker ger en bild av receptionen av Vilks den senast tiden:
Thomas Anderbergs konstvinklade artikel i DN, "Lars Vilks i Andy Warhols fotspår".
Lars Vilks förklarande artikel i DN, "Jag siktar in mig på hela religionsfältet".
Lars Linders yttrandefrihetsvinklade artikel i DN, "Nödvändigt att försvara rätten att få vara dum".
Robert Stasinskis konstvärldsvinklade artikel i Expressen, "Vilken Vilks?".
Vilks skriver om besöket i Uppsala på Vilks.net: Ett glädjande besked från Uppsala.
För min egen del är jag glad över att Uppsala bröt dominoeffekten av inställda föreläsningar med Lars Vilks.
Länk till Uppsala universitets kalendarium.
söndag, maj 09, 2010
Kort och gott: Inception
Christopher Nolan, begåvad.
Alla filmer som bär element av "action", "spänning" och andra relaterade koncept bör göras av Christopher Nolan (vår tids Orson Welles).
fredag, maj 07, 2010
Frank Cho & Jeph Loeb
Det finns en och annan geek bland de som gör comics.
Kolla Frank Cho HÄR (video). Cho är ett geni.
Jeph Loeb, en av mina favorit-serie-författare kan du kolla HÄR (video). Han påminner mig om en DJ, han mixar redan existerande element, sätter dem samman och skapar magi.
Cho och Loeb arbetar tillsammans med Ultimate Comics New Ultimates. Bästa underhållningen just nu.
Kolla Frank Cho HÄR (video). Cho är ett geni.
Jeph Loeb, en av mina favorit-serie-författare kan du kolla HÄR (video). Han påminner mig om en DJ, han mixar redan existerande element, sätter dem samman och skapar magi.
Cho och Loeb arbetar tillsammans med Ultimate Comics New Ultimates. Bästa underhållningen just nu.
torsdag, maj 06, 2010
Birnbaum är klar: vad ska han göra?
Vilken kulturintresserad person har i dag kunnat missa att Daniel Birnbaum blir ny överintendent på Moderna Museet från första november (Lars Nittve slutar sista oktober). Media kallar nu Birnbaum för ”lågoddsare” (DN) och får till det som om att det var klart från allra första början att det skulle bli Birnbaum. Det tror jag inte alls på. Jag tror tvärtemot att det var tveksamt in i sista stund. Det finns en del som indikerar att det är så. Jag säger inte mer om det nu, utan sparar det till mina memoarer.
Hursomhelst. Jag tillhör den skara som är överförtjust att få en ny överintendent på Sveriges viktigaste konstmuseum. När Nittve återkom till Moderna efter att ha drivit Rooseum, Lousiana och Tate Modern var alla glada. Jag skulle nog vilja säga att alla nu är ännu gladare. Jag tror att anledningen är mycket enkel: Birnbaum är mycket mer cool än vad Nittve var.
För även om Nittve hade drivit Tate Modern har Birnbaum genomfört en mycket lyckad Venedigbiennal, samt varit curator för en rad större utställningar och biennaler. Dessutom är han filosof (fil. dr.) och har aldrig släppt skrivandet i Artforum och på annat håll. Även Nittve bidrog en gång i tiden i denna tidskrift, men långt innan han återkom till Moderna hade han slutat.
Vilka problem kommer Birnbaum nu att ställas inför, eller så här, vad ska Birnbaum göra på Moderna?
• Under en tid har Modernas position helt medvetet förändrats. Man har tagit en tillbakadragen position i relation till den aktuella samtidskonsten. Orsaken har angetts vara att det finns andra platser där den visas i Stockholm. Man får anta att dessa är Bonniers konsthall och Magasin 3 (utöver gallerierna). Istället har Moderna satsat på den äldre moderna konsten. Man har gjort det ganska bra. Det är nu hög tid för Moderna att återta sin position som högborg för samtidskonsten. Det var tag sedan sist, en sisådär 40 år sedan, det blir kanske inte lätt, men jag hoppas Birnbaum ger det en chans. Men varför? Jo, MM är nationalscenen och där hör samtidskonsten hemma. Där ska trender och tyngre tendenser både konsolideras och initieras. Birnbaum har kunskapen och det är samtiden han ska fokusera på.
• Birnbaum ska inte lägga så mycket tid på fundraising (det vill han inte). Han ska arbeta med konstnärlig kvalitet och anställa personer som arbetar med sponsorsavtal (sådana finns för övrigt redan i huset). Moderna behöver en chef som arbetar främst med konst, inte med administration.
• Tillsätt mellanchefer som går på möten – ge dem fullmakt att ta beslut om sådant som ska beslutas på sådana möten där myndighetssnacket rullar.
• Gör en Modernautställning varje år, det vill säga visa "ung" svensk samtida konst för en större publik.
• Fortsätt skriv böcker, åk på konferenser – och ta med det hem till Stockholm och konstpubliken som behöver den kunskapen förmedlad.
• Ordna en utåtriktad och samtidigt initierad programverksamhet.
• Ändra museet grafiska profil (typsnittet!!).
• Ändra museets ”permanenta” hängning. Det finns så otroligt mycket som publiken aldrig ser. Det är obegripligt att den bara är arkiverad. Häng om ett par gånger varje år!
Läs vad kommentatorerna på SR, i SVD, DN och Expressen tycker.
Hursomhelst. Jag tillhör den skara som är överförtjust att få en ny överintendent på Sveriges viktigaste konstmuseum. När Nittve återkom till Moderna efter att ha drivit Rooseum, Lousiana och Tate Modern var alla glada. Jag skulle nog vilja säga att alla nu är ännu gladare. Jag tror att anledningen är mycket enkel: Birnbaum är mycket mer cool än vad Nittve var.
För även om Nittve hade drivit Tate Modern har Birnbaum genomfört en mycket lyckad Venedigbiennal, samt varit curator för en rad större utställningar och biennaler. Dessutom är han filosof (fil. dr.) och har aldrig släppt skrivandet i Artforum och på annat håll. Även Nittve bidrog en gång i tiden i denna tidskrift, men långt innan han återkom till Moderna hade han slutat.
Vilka problem kommer Birnbaum nu att ställas inför, eller så här, vad ska Birnbaum göra på Moderna?
• Under en tid har Modernas position helt medvetet förändrats. Man har tagit en tillbakadragen position i relation till den aktuella samtidskonsten. Orsaken har angetts vara att det finns andra platser där den visas i Stockholm. Man får anta att dessa är Bonniers konsthall och Magasin 3 (utöver gallerierna). Istället har Moderna satsat på den äldre moderna konsten. Man har gjort det ganska bra. Det är nu hög tid för Moderna att återta sin position som högborg för samtidskonsten. Det var tag sedan sist, en sisådär 40 år sedan, det blir kanske inte lätt, men jag hoppas Birnbaum ger det en chans. Men varför? Jo, MM är nationalscenen och där hör samtidskonsten hemma. Där ska trender och tyngre tendenser både konsolideras och initieras. Birnbaum har kunskapen och det är samtiden han ska fokusera på.
• Birnbaum ska inte lägga så mycket tid på fundraising (det vill han inte). Han ska arbeta med konstnärlig kvalitet och anställa personer som arbetar med sponsorsavtal (sådana finns för övrigt redan i huset). Moderna behöver en chef som arbetar främst med konst, inte med administration.
• Tillsätt mellanchefer som går på möten – ge dem fullmakt att ta beslut om sådant som ska beslutas på sådana möten där myndighetssnacket rullar.
• Gör en Modernautställning varje år, det vill säga visa "ung" svensk samtida konst för en större publik.
• Fortsätt skriv böcker, åk på konferenser – och ta med det hem till Stockholm och konstpubliken som behöver den kunskapen förmedlad.
• Ordna en utåtriktad och samtidigt initierad programverksamhet.
• Ändra museet grafiska profil (typsnittet!!).
• Ändra museets ”permanenta” hängning. Det finns så otroligt mycket som publiken aldrig ser. Det är obegripligt att den bara är arkiverad. Häng om ett par gånger varje år!
Läs vad kommentatorerna på SR, i SVD, DN och Expressen tycker.
onsdag, maj 05, 2010
Lars O Ericsson i Uppsala igen
Lars O Ericsson. I går var han i Uppsala. Föreläste på högre seminariet i estetik. Ämnet var arkitektur, svensk modernism ur ett ideologiskt perspektiv. Mycket intressant och lärorikt. Jag kan varmt rekommendera denna understreckare på samma tema ”Visionerna som gjorde funkisen svensk” av Ericsson, publicerad i SvD, 26 januari.
Jag är den förste som skriver under på att vad som sägs är viktigast. Hur det sägs är man dock inte bortskämd med. Därför var det extra spännande att se Ericsson som föreläsare igen. Det var länge sedan jag läste Konstfilosofi i Stockholm för Ericsson. Det kändes som att vara hemma igen. Ericsson vet hur saker ska sägas.
När vi efter seminariet tog ett par öl på en närliggande pub berättade Ericsson om sin bana på universitet. Hans allra första föreläsning höll han i maj 1968, mitt under ”brinnande” studentrevolt. När något inte passade studenterna slog de Maos lilla röda i bänken som protest. Säkert är Ericsson en bra föreläsare på grund av lång erfarenhet. Men det är inte hela sanningen. Hur många gånger ser man inte trötta och uttråkade föreläsare med lång eller kort undervisningserfarenhet? Det finns något annat hos Ericsson. Han är intellektuellt nyfiken och han vill nå fram. Så har han nog alltid varit, inbillar jag mig. Han är engagerad som person. Säkert är också det tilltal som man ”tvingas” till genom kontakt med media en aspekt i att tilltalet blir så öppet och samtidigt distinkt.
Jo, jag är vördnadsfull här, jag inser det. Jag ser mig själv som en person som ger beröm när jag tycker att någon förtjänar det. Saker ska sägas – bra saker. Tack för i går, Lars O.
Rubriken säger att Lars O Ericsson återigen är i Uppsala. Det var ett tag sen sist. Han gick tolkskolan här för...ja...en massa år sedan.
Jag är den förste som skriver under på att vad som sägs är viktigast. Hur det sägs är man dock inte bortskämd med. Därför var det extra spännande att se Ericsson som föreläsare igen. Det var länge sedan jag läste Konstfilosofi i Stockholm för Ericsson. Det kändes som att vara hemma igen. Ericsson vet hur saker ska sägas.
När vi efter seminariet tog ett par öl på en närliggande pub berättade Ericsson om sin bana på universitet. Hans allra första föreläsning höll han i maj 1968, mitt under ”brinnande” studentrevolt. När något inte passade studenterna slog de Maos lilla röda i bänken som protest. Säkert är Ericsson en bra föreläsare på grund av lång erfarenhet. Men det är inte hela sanningen. Hur många gånger ser man inte trötta och uttråkade föreläsare med lång eller kort undervisningserfarenhet? Det finns något annat hos Ericsson. Han är intellektuellt nyfiken och han vill nå fram. Så har han nog alltid varit, inbillar jag mig. Han är engagerad som person. Säkert är också det tilltal som man ”tvingas” till genom kontakt med media en aspekt i att tilltalet blir så öppet och samtidigt distinkt.
Jo, jag är vördnadsfull här, jag inser det. Jag ser mig själv som en person som ger beröm när jag tycker att någon förtjänar det. Saker ska sägas – bra saker. Tack för i går, Lars O.
Rubriken säger att Lars O Ericsson återigen är i Uppsala. Det var ett tag sen sist. Han gick tolkskolan här för...ja...en massa år sedan.
måndag, maj 03, 2010
Wayfarer = du är okej
Stockholmskille, 2010.
Många (svenskar?) brukar säga att människor i Stockholm klär sig bättre än andra människor i andra storstäder. Jag vet inte. Kanske är det så. Men det är nu dags att ta upp ett modeproblem explicit för Stockholm. Alla känner till det. Jag känner att också jag måste säga något om det.
Det är, om man nu vill, mycket lätt att smälta in i Stockholm.
Stockholmaren vill se ut som huvudrollsinnehavaren i en amerikansk film från 1950-talet. Inte huvudrollsinnehavarens kompis eller skådespelaren i en film från 1940-talet, eller från 1990-talet. Nej. Huvudrollsinnehavaren från en film från 1950-talet ska det vara.
Resultatet är därför:
Wayfarer.
Chinos (gärna lite upprullade)
Slarvigt strykt skjorta.
Cardigan.
Tygskor.
Rullmössa (lite varm nu).
Jag tycker det här är en mycket trevlig kombo. Det explicita Stockholmsproblemet (med omnejd: Göteborg, Kiruna osv) är att valet går igen hos alla. Det vill säga, det är mycket lätt att smälta in i Stockholm.
På vilket sätt är då detta ett problem? Å ena sidan är det förstås inte ett problem. Men å andra så är det ett problem: Tråkproblem. Det blir så embarmerligt tråkigt när det finns ett rätt sätt att klä sig på så att alla måste klä sig på det viset.
Det finns även ett större problem med detta, eller åtminstone något i saken som karakteriserar Stockholm: man ska vara som alla andra.
Det finns nämligen inte en plats på jorden som är så självmedveten och så kontrollerande som Stockholm. Gör något för att sticka ut och du är i trubbel. Håll dig inom ramarna, ta på dig ett par wayfarer och du är safe. Allt är bra. Du må kanske inte vara älskad, men du är okej.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)