Der Lehrer und die Baronin
Das Weisse Band. Den lilla trevliga kulturbiografen Fyris i Uppsala i går. Haneke, en av få samtida "kulturfilmare" jag verkligen uppskattar. Höga förväntningar. Bokstavligen älskade Caché.
Men Det vita bandet lämnade mig ganska oberörd. Minnesvärd ja. Estetisk ja.
Sensmoralen: Det var inte bättre förr.
Sensmoralen: Det var inte bättre förr.
Genom en tillsynes subjektiv tillbakablick tar åskådaren del av en patriarkalt styrd liten tysk by. Huvudaktörerna: prästen, läkaren, baronen, läraren - och alla barnen.
Ondska. Illdåd. Återhållsamhet. Samförstånd. Gå vidare. Första världskriget. "Det här var min festdag."
När jag gick hem sökte jag mening. Men vad för mening? Hämtad ur ett snitt av livet. Mening skapas. Den skänks inte.
Das Weisse Band får tre klappor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar