Eftersom Zack Snyder...

...är så intressant - hur kan en regissör som gjort karriär genom att använda publicerade serier (300 och Watchmen) som rena storyboards - inte vara intressant, så har jag följt arbetet med hans senaste film Sucker Punch med stort intresse. (Inte en seriefilm!) Nu har den haft premiär i USA. (Till saken är att 300 är osannolikt lyckad medan Watchmen är halvdan. Här borde Snyder ha insett att serien som sådan inte bara hux flux kan omvandlas till en storyboard. I det förra fallet gick det bra, men inte i det senare.) Nåväl.

Jag hade till en början stora förväntningar. En tidig trailer lovade gott (som om man kan tro på trailern!). Men senare trailers har sett billiga ut och premiärdatumet har flyttats fram (vilket är ett dåligt tecken då det brukar betyda att filmen har problem och måste klippas om eller något liknande). I Sverige har den premiär 8 april.

Den har fått blandad kritik, med en övervikt åt det mer negativa. Den intressantaste recension finns på IO9, läs den HÄR. Så här skriver Annalee Newitz: "Here is my question for you. Do you like watching mind-numbing entertainment that punches you in the face with a Special Message about how mind-numbing it is? If the answer is yes, then Sucker Punch is the right movie for you."

Hon gillar med andra ord inte filmen särskilt mycket, men med tanke på Newritz tankar, inser jag att jag trots allt måste se filmen. Hennes budskap är ju att filmen är en metafilm om det meningslösa med att se filmen...ett måste alltså!

Har så mycket att berätta, men...

...jag håller mig för närvarande till den nya trailern för kommande Captain America: The First Avenger som kom i natt. (trailern, inte filmen).



Jag känner mig fortfarande osäker, nervös. Vet inte hur det här ska bli. Jag tycker att vissa saker ser kanonbra ut, men andra saker ser mer tveksamma ut. Det kan - det vet vi nu - bli hursomhelst när filmen väl har premiär. Den bästa trailern jag sett i år var för The Green Hornet, och det visade sig sedan att filmen var näst intill urusel. Man får väl konstatera att trailer är en egen kortfilmsgenre...och ibland kanske det bästa vore att filmen stannar därvid. Nåväl. Vad är bra och inte bra så här långt?

Jag är numera helt övertygad om att Chris Evans blir bra som Steve Rogers/Captain America. Dels kan vi redan här se att han är den reko kille han också är i serien, när han är en tunnis, och att han sedan i rollen som "supersoldier" bär det med sig , det vill säga, han är inte någon kaxig atletisk "jock", utan en "tunnis" fast i storformat. Hayely Atwell, som spelar den kvinnliga huvudrollen, verkar också övertygande, tycker jag.

Sedan blir jag mer osäker. Tommy Lee Jones är väl "typecastad" som bullrig rättvis hårding. Dekor och kostym ser helt okej ut, men däremot är jag tveksam till ljussättningen och själva iscensättningen av de få stridssituationer vi får ta del av. Ser lite taffligt och b-filmsaktigt ut.

Den stora fördelen med Batman Begins, The Dark Knight, Iron Man 1 & 2 samt X-Men 1 & 2 är att det genomgående känslan där är att filmerna är i någon mening seriösa. Man känner att producenterna tar en på allvar. Jag är osäker därom angående Captain America.

Väntan går vidare.

Nedan ser vi en lyckad dataredigerad filmbildssekvens. Först Steve Rogers pre super soldier serum. Chris Evans är allt annat än så här tunn, här rejält förminskad, som en lite pojke. Sedan Steve Rogers post super soldier serum. Så här ser Evans ut på riktigt.

Början på slutet?

I går kom den första officiella bilden på Wonder Woman från den TV-serie som nu produceras av NBC under ledning av David E. Kelly. Ser förfärlig ut. Det hade varit en sak om bilden var en provbild som hade smygit sig ut från produktionsbolaget, men nej, det här är en officiell bild.

Adrianne Palicki som Wonder Woman.

Wonder Woman har sett lite olika ut genom åren - "star-spangled"-skjorts, liten kjol och senast svarta tajts och en lite jacka. Hos Palicki ser vi en slags blandning. Men det är inte så mycket dräkten jag irriterar mig på, utan Palicki själv, hennes utstrålning och fysik. Wonder Woman är stark, mäktig, positiv, rejäl och samtidigt smidig och atletisk. Palicki ser trött och otränad ut. Det funkar bara inte. Det har kan vara början på slutet för superhjältegenren på film och TV. Hoppas inte. Det har sett så bra ut de senaste åren. Eller som serieförfattaren Mark Millar förmedlade på sin twitter-sida: "New Wonder Woman looks great. I like the fact she looks more like a porn star than the porn star playing Wonder Woman in Justice League XXX."

Om MM:s fotosatsning i UNT

HÄR i UNT skriver jag om Moderna Museets utställningsprojekt, En annan historia: 1000 fotografier ur Moderna Museets samling. Vilken satsning! Men det jag ändå funderar mer på än något annat är hur museet ska kunna visa all konst.

Jag har ingen siffra på alla objekt i samlingen, men betänk att museet förfogar över mer än 100 000 fotografier. De kommer nog aldrig att visas, inbillar jag mig - och kommer all grafik, alla installationer med mera, etcetera att se dagens ljus? Det är beklagligt att vår konst - det är vi som betalat för den - aldrig når oss. Här bör museet hitta en ny utställningsmodell. Man får kanske öppna Moderna Museet 2.

Bilder från Ride 1:5 - Splash på MM

Olyckligtvis missade jag Ride.1's performance Ride 1: 5 - Splash på Moderna Museet i lördags. Jobb. Usch.

Nu lite ledig i 12 timmar, yey.

Har sett bilderna nu - HÄR. Jag är stolt över att känna Ride.1. Ser fantastiskt ut. Känns inte bra att ha missat.

Ride 1:5. Här är Stig Sjölund och en avvaktande skara personer. Vem vågar?

Om Maria Lind i UNT

I dag var min sedan länge leverade recension av Maria Linds nya bok publicerad i UNT, med rubriken "Maria Lind skriver initierat om samtidskonstens spännande och krångliga värld". Ej på nätet. Jag tycker att Selected Maria Lind Writing är en mycket intressant bok och att den bör användas i undervisning om samtida konst, men att den är problematisk då den beskriver samtidskonsten, men inte förklarar varför den är som den är.
...
HÄR intressant artikel om samarbetet mellan David Lynch och Duran Duran. Lynch är och förblir(sannolikt) en hjälte - men jag förstår honom inte alltid...
---


Trailer för nya dokumentären om Bill Hicks, en av de stora stå-upparna. Kommer jag att se.

Dagens bild: Frank Miller

Elektra Lives Again vann en Eisner Award, 1991, för bästa grafiska novell. När jag nu läser om serien slås jag framförallt av de fantastiska bilderna. Frank Miller har aldrig varit bättre än här. Miller både tecknar och skriver. Lynn Varley, hans fru vid den här tiden, färglägger. Klicka för större bild - och zoom.

Ett måste!

Ride.1: Splash

Jag har ju tjatat om Moderna Museet den sista tiden - de har förtjänat det, men kanske har det blivit lite ensidigt. Här kommer sista posten på ett tag om vårt nationalmuseum för modern och samtida konst (som Nittve brukade säga):

På lördag kommer konstnärsgruppen Ride.1 att genomföra en performance i samband med den sista diskussionen på temat postmodernism (för den här gången).

Jag vet vad Ride.1 - Stig Sjölund, Ronny Hansson och Jonas Kjellgren, kommer att göra på ett ungefär och vill naturligtvis inte spojla något, men ändå hinta lite, så jag säger bara: toalett och collegefilm.

Diskussionen hålls förövrigt mellan Ernst Billgren, Max Book och Kristina Abelli Elander och moderator är Ann-Sofi Noring.

Dagens bild: McNiven

Åh, det finns så många serietecknare som jag fullkomligen älskar: Paolo Rivera, Alex Ross, J. H. Williams III, John Romita Jr, Tim Sale, Leinil Yu...listan kan göras lång (och någon dag tänker jag göra den). Men den tecknare som slår mig med häpnad lite mer än någon annan heter Steve McNiven. Här en bild från miniserien Civil War, skriven av Mark Millar. Den handlar om hur superhjältarna hamnar i ett veritabelt inbördeskrig då de inte kan komma överens om de ska stödja den nya lag som tvingar dem att registrera sig och i praktiken arbeta under regeringen.



På bilden: Falcon, Yellowjacket, Wolverine och The Thing. Bild: Steve McNiven. Text: Mark Millar.

Den skönhetsupplevelse, eller åtminstone sensationsupplevelse, jag behöver, och helt och fullt accepterar inte ges mig i den samtida konstvärlden, får jag på seriesidorna.

Hroubs artikel översatt i UNT

Lisa Irenius, Upsala Nya Tidnings kulturchef, och jag, översätter Khaled Hroubs "Arab third way: beyond dictators and Islamists", ursrpungligen publicerad på Open Democracy.net.

I UNT: "Sex budskap från arabvärlden".

Moderna Museet bloggar klasslöst

HÄR bloggar Moderna Museets personal - jag har hittills sett inlägg av en värd och av indendeter, som John Peter Nilsson. Jag vill se ett klasslöst bloggande! Nästa bloggpost bör komma från en av städarna och sedan ska Birnbaum skriva något träffande om tid och film. Efter det bör någon från cafét säga sitt. Ska bli intressant att följa detta projekt, Moderna Museet Journal.

Lady Gaga > Matthew Barney

Lady Gagas ny låt - musikvideo - Born this way. Videon är regisserad av modefotografen Nick Knight och manifesterar intressanta referenser - den inleds med Bernard Herrmanns filmmusik från Hitchcocks Vertigo (1958), och Gaga själv tar sedan plats på en tron som hämtad direkt från Richard Donners Superman (1978). Läs mer i LA Times. Dessutom kopplas nu låten samman med Madonnas klassiker Express Yourself. Jag kan nog inte säga att jag är ett fan av Gaga, men det är intressant att se hur en så omåttligt populär, en veritabel stjärna, går sin egen väg...eller rättare sagt...använder andras vägar...för att skapa sin en egen väg. Så.

Ny redaktion tar över Paletten

Styrelsen för Stiftelsen Paletten har utsett Milou Allerholm, Sinziana Ravini och Fredrik Svensk till nya redaktörer för Paletten. Ett intressant val. Alla tre är etablerade kritiker och kommer förhoppningsvis göra goda redaktionella val. Paletten har varit bra ett tag nu, tycker jag. Men det kan alltid bli bättre. Jag önskar dom lycka till, och ser fram mot deras första nummer. Senast var det Sophie Allgårdh som var redaktör. Jag undrar vad hon ska göra nu?

Palettens nästa nummer har Maria Lind som gästredaktör, som handlar om konstens nödvändighet i det samtida samhället. Numret kommer i april.
---

Tidigare i vintras tog en etablerad kritiker kontakt med mig med förslaget om att vi gemensamt skulle söka tjänsten som redaktörer för Paletten. Jag var ganska intresserad, men insåg samtidigt att det inte skulle funka för mig just nu när jag är inne på sista året som doktorand, och har mitt frilansarbete som kritiker och journalist, och dessutom är jag ju redaktör för Lars O:s och min bok. Kanske skulle jag söka ett sånt här jobb i framtiden. Det vore verkligen en utmaning. Nåväl. Det får tiden utvisa.