Naturligtvis inser jag att Joss Whedon - amerikansk populärkulturs store hjälte - är begåvad. Men ändå, det blir liksom lite taffligt, det han gör. Jag har sett alla avsnitt av säsong ett av TV-serien Dollhouse. Jag gillar idén om att göra en TV-serie om att det finns en organisation som kan programmera unga kvinnor att göra både det ena och det andra så att de verkligen tror att deras egen vilja styr vad de gör. Idén är utmanande, konstig - och att TV-serien överhuvudtaget kom till produktion är imponerande. Amerikansk TV är inte direkt "tillåtande" - beeep.
Nu har jag Dollhouse säsong två på ingående. Jag vill veta hur det går. Men även om manus och skådespelare (Eliza Dushku) är bra - så är produktionen - om man ska vara helt ärlig - på gränsen till undermålig. En TV-serie är egentligen bara bra om produktionen (smink, scenografi, ljus, musik mm) är bra. Jämför med Mad Men eller Twin Peaks. Där är produktionen superb, vilket gör att helhetsintrycket blir bra, även om ett enstaka avsnitt knakar i fogarna (vilket är mycket ovanligt i fallen Mad Men och Twin Peaks). Så enkelt är det.
Men trots allt är Joss Whedon är hjälte av stora mått. Se bara på den här "akademiska boken" Joss Whedon: The Genius Behind Buffy av Candace Havens. Whedon är kejsaren av populärkultur - men jag vet inte riktigt varför, än.
Värt att nämna hursomhelst är att Whedon ska regissera Marvels gigantiska filmsatsning The Avengers med premiär 2012. Alla verkar så nöjda över valet - jag förstår inte riktigt. Hur kan man bli så nöjd över en sådan sak? Skulle Dollhouse gjord med bra budget ha blivit en slags science fiction-variant av Mad Men? Kanske.
Lite bekymrad. Men hursomhelst. Musiken här nedanför: "Remains" av Maurissa Tancharoen och Jed Whedon (bror till Joss), är fin och en slags fortsättning på Dollhouse. Videon, som är sensibel, men hemsk, är regisserad av Anton King.
