Bokmässan. Den största av de stora årliga kulturhändelserna. Eller?
Så här. Media älskar bokmässan. Hela redaktioner flyttar på sig för att få vara del av jippot. Man bloggar därifrån, man direktsänder i TV, man rapporterar, kommenterar, kritiserar, kåserar, befinner sig mitt i smeten och så vidare, med mera, etcetera...
Nog är det så att boken är storsäljaren bland alla våra kulturprodukter. Den låga bokmomsen har sina fördelar och människor älskar att läsa, brukar det heta.
Men är inte medias rapportering från bokmässan ändå en gnutta överdriven?
Tveklöst är det så. Men inte för att kvantiteten är så stor, dvs antalet artiklar bokmässan genererar, utan för att rapporteringen är så jäkla mesig.
Under bokmässan lanseras mycket som är högst relevant att rapportera om. Men vad jag inte blir klok på är varför media vill vara del av jippot istället för att rapportera om jippot. Förmedling har blivit likvärdigt med deltagande. Det är beklagligt. Det leder till mesrapportering utan kritisk udd. Media sköter sig bara sämre och sämre. Buu.
Jag har under den senaste veckan haft kontakt med två kulturchefer på två stora tidningar. Båda kommenterade sin situation på exakt samma sätt. "Jag har så mycket nu när bokmässan kör igång". Förståeligt. Men varför läggs inte tiden på att hitta en kritisk profil? Istället är det cocktailpartyna som ska schemaläggas, tycks det mig. Kom igen!
