Tillbaka från Venedig. Jag är ganska säker på att jag fick en nytändning. Venedigbiennalen gav mig mycket, och katalogen kanske framförallt, vilket nog är tidstypiskt för en samtida välproducerad utställning. Jag har många frågor till Daniel Birnbaum. När ska jag få ställa dem?
Jag är dessutom ganska säker på att jag kommer att använda mig av mina erfarenheter i mitt avhandlingsarbete, vilket är en mycket högre utdelning på resan än vad jag hade kunnat hoppas på.
Men det var nog ändå den där timmen på flygplatsen i Frankfurt som var roligast. Där åt jag min brezel och drack mitt svarta kaffe ur en pappmugg. Jag läste The Guardian, släppte en tår över en bra artikel, gladdes åt den otroligt begåvade och stilistiskt eleganta fotbollsbevakningen. Jag var yrvaket trött - eller pigg. Jag är osäker på vilket. Just då kändes det som om flygplatsen var den bästa platsen på jorden. Jag hade inget ansvar. Jag var fri. Nu är jag på kontoret igen. Bra det med.
Mer om La Biennale en annan gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar