Originalets dominas över kopian

Jag och Stig Sjölund gick på matinéföreställning och såg The Incredible Hulk. Filmen är helt klart ett steg bort från Ang Lees Norén-freudianska-kammarspel – Hulk från 2003. Jag tillhör de få som faktiskt gillar Ang Lees version, men den nya filmen var ändå klart bättre. Mindre neuroser, mer serietidning, så att säga, även om neuroserna fanns med även i den nya filmen. Utan neuroser ingen Hulk.

Ang Lees Hulk.

Louis Letteriers The Incredible Hulk (utan lila stretchbyxor).

Spoiler alert:
Det var också intressant att se att filmen slog fast den klassiska hierarkin mellan original och kopia. Originalet vinner alltid. Det är nämligen så att en cgi-animerad Hulk klår en lika cgi-animerad Abomination – en varelse som har fått sina krafter från just Hulken. Det vill säga Hulken är originalet och Abomination är kopian. Trots kopians tillsynes större muskelmassa kan den inte rubba originalets inneboende och genom födelserättens överlägsna krafter.