I förra veckan tog Johan Sjöberg kontakt med mig, han presenterade i ett mail en insändare som han skickat till Dagens Nyheter, men som inte togs in. Insändaren gällde Maria Schottenius kommentar med rubriken ”DN:s kulturchef: Varför hatar moderaterna kultur” till moderaternas kulturbudgetproposition för Stockholm. Schottenius kommentar som publicerades i DN kan läsas här. Ett sammandrag av propositionen kan läsas här.
Rikard Ekholm
-----
(DN 21/10). Detta påstådda hat mot kulturen manifesteras enligt Schottenius
i att moderaterna i Stockholm vill minska kulturstödet som idag uppgår till
en miljard kronor. Schottenius frågar sig om ”det inte är värt pengarna att
få en stad där människor utvecklas?”.
Man måste fråga sig om DN:s kulturchef helt saknar kontakt med verkligheten?
Tror hon verkligen att människors utveckling är avhängig
kultursubventionernas storlek? Människan har uttryckt sig kulturellt sedan
civilisationens begynnelse och kulturen kommer även att överleva utan dagens
enorma subventioner. Vad kultursubventioner oftast handlar om är
kulturelitisternas behov av att genom skattemedel säkra utbudet av den
kultur de själva anser är bra. Mycket av denna kultur överlever inte utan
subventioner eftersom den inte väcker något större engagemang bortom
kulturelitismens högborg. Vi är många som tycker att kulturen är som mest
spännande och vital när den inte har dirigerats fram av kulturpolitiken.”
Johan Sjöberg
Hägersten
-----
Intressant också att ordet kulturelit blivit pejorativt. När det gäller exempelvis idrott verkar det inte finnas samma inställning. Idrottseliten går an för moderaterna, men inte kultureliten. Det borde vara dags för moderaterna att ompröva sin oreflekterade nyliberala marknadsanpassning i kulturfrågor. Partiet har en annan tradition av kulturintresse och värdekonservatism, som borde bli mer vägledande för Moderata samlingspartiet framöver.
Det är intressant att folkpartiet genast distanserade sig från moderaternas förslag. Lika bra att lägga ner den här sortens provocerande förslag, och komma på något bättre.
Maria Schottenius
13 kommentarer:
Värdekonservatism är verkligen den hetaste kulturtrenden just nu. Skugge, Nina Björk, Schottenius – Kvinnorna visar vägen. Vart ska de liberala kritikerna ta vägen nu? SVD är för en gångs skull rätt. Det var väl naivt att tro att det skulle stanna vid tweedplaggen.
"[D]agens enorma subventioner"... Menar karln allvar? Finns Johan Sjöberg, eller är han påhittad?
Med det där inlägget bekräftar han Schottenius tes - moderaterna är verkligen tvättäkta kulturhatare, långt ut i de blåfrusna fingertopparna. Fast samtidigt är det kanske att smickra dom för mycket, för att verkligen kunna avsky något måste man ju ha en viss förtrogenhet med det. Det var länge sen moderaterna hade någon sådan, eller representerade någon slags bildad borgerlighet. Nu härskar bara den råa obildningen.
TillJohan Sjöberg:
Jag brukar faktiskt säga till kulturfolket när de oroar sig för att konsten kommer att ta slut när pengarna tar slut att "Människan har uttryckt sig kulturellt sedan civilisationens begynnelse och kulturen kommer även att överleva utan dagens enorma subventioner."
Men till dig som tycker att det är hellt ok att politiker skall dra ner på kulturpengarna så måste jag säga följande;
Varför kan inte kulturfolket dra ner på de pengar som är avsatta för politikerna? Människan har uttryckt sig politiskt sedan civilisationens begynnelse och politiken kommer även att överleva utan dagens enorma subventioner.
Kulturhuset, som Moderaterna aldrig riktigt gillat och vill nu privatisera delar av, ligger långt utanför "kulturelitismens högborg" fast i hjärtat av Stockholm och är en extrem viktigt inkörningsport för folk från hela Sverige och hela världen.
Ett levande exempel på grotesk symbios mellan kommersialism och Kultur som Moderaterna eftersträvar är Sverigehuset. Det första man möter när man kommer in är inredningsbutiken The One som enligt ägaren inte en vanlig butik utan teater, där du köper en upplevelse. Läs gärna en artikel i Dagens handel
(länk nedan) eller besök Sverigehuset Live.
http://www.dagenshandel.se/otw/dh.nsf/0/C6B05AF5439ED4E4C1257015004B38C1?opendocument
Med vänlig hälsning Dorinel Marc
Konstnär som är minst lika viktig för samhället som politikerna.
Till Alla:
Ett pedagogiskt exempel på vad som kan hända när de privata intressena får styra är Rikards avhopp från SARTS. Han kunde ha raderat hela SARTS från nätet utan att någon (med undantag för mig och Karl) hade dragit honom till svars .
Det skulle vara intressant att höra hur ni alla inklusive Maria Maria Schottenius och Johan Sjöberg upplever situationen.
Med vänliga hälsningar!
Dorinel
"Att "kulturen är som mest spännande och vital" när den är prisgiven på den kommersiella marknaden är en grov missuppfattning. Snarare blir den slätstruken och inställsam."
Så otroligt fördömmande..
Alltså skulle tex allt som visas på biografer och säljs på C-D skivor vara inställsamt och slätstruket. För att inte tala om konst ifrån andra länder än bidrags-sverige.
En inställning som denna tycker jag påvisar att den "fina" konsten ser sig själv som en intellektuelt högre stående kulturform. Ett gammal tradigt hierarkist synsätt som hör hemma på 1400-talet.
Kanske vore det ändå en vitamin injektion för den svenska konsten om den fick pröva på att stå på egna ben ett slag.
Till Anonym:
Är en gatumusiker som står och spelar på Drottninggatan eller en konstnär som sitter och tecknar porträtt på Sergelstorg, exempel på kulturutövare som står på egna ben?
Med vänlig hälsning
Dorinel
Till Dorinel
Ja visst gör dom det! Och dom är helt suveräna i det dom gör, och dom kommer alltid att finnas. Och jag har lika mycket respekt (om inte mer)för dem som för vilken annan kulturarbetare eller politiker som hellst.
Kanske borde man subventionera mer på dem fronten och mindre på den "fin" kulturella?
Till Anonym:
Tack för svar!
"De fin kulturella" befinner sig egentligen i samma situation som gatuartisterna (det vill säga lever på bidrag) men problemet är att "de fin kulturella" tar bidraget för givet. Många verkar inte förstå att några andra måste arbeta i jordbruket, på fabrikerna eller i andra produktionsled, för att det skall finnas mat på bordet och en slant över till de som vill spela musik, teater eller hålla på med konst på heltid.
Du hade lite bråttom när du drog alla gatumusiker över en kam och skrev att alla är "helt suveräna". Jag anar att när du skriver " dom är helt suveräna i det dom gör" tänker du på de gatumusiker som du tycker om, medan det etablerade som du inte gillar kallar du för "fin kultur".
Många av gatumusikerna är egentligen tiggare och är bara ute efter pengarna. De använder sig av dragspel och gitarrer som en förevändning för att komma åt pengarna.
Därmed inte sagt att det inte finns tiggare även i de fina salongerna som använder harpa och flygel som tiggarinstrument .
Jag har t ex reagerat några gånger över att gatumusiker från Rumänien av romsk påbrå spelade utspädd internationell musik istället för att spela zigenar- eller rumänsk folkmusik och frågade de varför. De brukade svara att de spelade den typen av musik som de trodde folk ville höra.
Utifrån denna erfarenhet måste jag tyvärr hålla med Maria Schottenius om att konstens trovärdighet står på spel när konstnärer skall framföra det budskap som folk vill höra. Men och andra sidan finns det enskilda och grupper som väljer att satsa på "rätt" projekt bara för att få statliga bidrag och det medför också en risk att kulturen blir "slätstruken och inställsam"
Jag har inga konkreta förslag när det gäller storleken på kulturbidragen men min teori är att för mycket pengar till kulturen, (även till politiken, religionen, facken, mm) kan vara lika skadligt som inga pengar alls.
Det som idag är det "fin kulturella" var kanske en gång i tiden gatuartister som blev "fin kultur" när någon bestämde sig för att "subventionera mer på den fronten…"
Jag vet inte om du känner till mitt konstnärskap och om du du tycker att jag tillhör "den fin kulturella" eller inte men jag har fått ganska mycket subventioner i form statliga stipendier och projektbidrag under de senaste fem åren.
Jag ser subventionerna som ett uppdrag från samhället men inte för att jag skall sjunga de sången som folk vill höra utan för att sjunga det som måste sjungas ut vare sig någon vill höra det eller inte.
Med vänlig hälsning
Dorinel
Med suverän menade jag formatet inte kvaliten. Det är ett ärligt och direkt sätt att verka på som jag tycker känns ganska friskt i jämförelse med konstvärldens toppstyrda maktkarusell. Det finns usla gatumusikanter det finns skickliga, i princip värderar jag inte "äkta" zigenar musik högre än "falsk". Hur "inställsam" man väljer att vara blir väl en avägning som varge gatumusuker och konstnär osv får göra hela tiden. Det ju finns alltid väldigt mycket som är slätstruket och tillrättalagt, lika mycket innom den subventionerade "fin" kulturen som som innom super kommersiell populärkultur. Om man lyckas nå ut med någonting som är tillräckligt bra, viktigt, inteligent, vackert kommer troligtvis någon uppskatta det, alla människor är ju inte dumma i huvudet. Det är inte så att man nödvändigtvis måste stryka medhårs för att kunna "stå på egna" ben. Människor/ konstnärer har behov av att göra/se bra innovativa saker inte slätstrukna. Innom film och musik finns ju massor av exempel på detta, hur instälsam är Punkmusik, eller en film av Gaspar Noé? Jag tycker överhuvudtaget att "Musiken" och "Filmen" har ett bättre intimare förhållande jämtemot sin publik än vad den sk "fria" konsten har, det fria konsten tenderar offta att knäppa folk på näsan.
Och är det egentligen något fel med att vara "inställsam"? Vad menas egentligen med det, är det att man anassar sig effter sin publik? Som att det fanns en enda människa som stod fri från all yttre påverkan? Att hålla på och diffrerensiera är offta bara ett sätt att behålla en ned ärvd status som man inte alla gånger gjort sig förtjänt av.
Jag menar absolut inte att man helt frankt ska slopa alla subventioner till konsten, men den kan nog behöva ses över. Varge konstnär/människa/sammhälle bör fråga sig vad man har för nytta/glädje av konsten. Jag tycker att ditt sätt att se på de subventioner du har getts är föredömligt dorinel, det känns som att du har för avsikt att "ge tillbaka". Men jag känner även till några skräckexempel där det mest handlar om att ta, och om lathet. Det är väl ungefär som med politiker antar jag, fast politiker ska ju i varge fall vara folkvalda.
Dessutom borde konstnärer verkligen se över sin ställning på "marknaden", Hur kommer det sig att så många kan leva av konsten (gallerister,kuratorer,intendenter, konsthandlare mfl mfl.) medans konstnärerna måste gå på bidrag?
PS. Det här är Alfred som glömmt bort att skriva sitt namn igen. Ha det så bra.
Till Alfred:
Det känns ganska andligt att när de flesta har lämnat Sarts som en sjunkande båt, stannar vi kvar och fortsätter att diskutera meningen med konsten…
Du skriver:
"Hur kommer det sig att så många kan leva av konsten (gallerister, kuratorer, intendenter, konsthandlare mfl, mfl.) medan konstnärerna måste gå på bidrag?"
Tack! Du har återigen lyckats sätta punkten på i . Man bör ordna ett seminarium kring din fråga tycker jag.
Min teori är att galleristerna och konsthandlarna tjänar stora pengar på konst som är skapat av konstnärer med hjälp av statliga bidrag. Även de statliga museerna köper dyr konst som är skapat med statliga bidrag. (köpet går oftast via gallerister så det blir ännu dyrare)
Statens roll i processen skulle kunna jämföras med föräldrarnas roll i samband med barnens insamling av pengar till klassresan. Pappa handlar ingredienser till bakning, mamma hjälper barnen att baka kakorna. Sen lägger barnen kakorna i en korg och säljer de till överpris till pappa och till mamma.
Det är kul att debattera med dig oavsett om du är anonym eller inte. Men det är roligare om du skriver ditt namn både för din och diskussionens skull.
Jag vet inte om du läser bloggen "Tenisspionen", men han som driver den under alias Alexander Scott läste intervjun med Natalia Goldin och uppmärksammade dina insatser i diskussionen.
Tenisspionen
På återskrivande!
Dorinel
Dorinel
Visst är det tråkigt att SARTS lägger ner, Jag förstår om våra "contributors" har sina kariärer att tänka på men att, diskutionerna här blivit för pretantiösa tycker jag känns lite tveksamt, då det är väl bara att tramsa till det lite så vore det problemet ur världen? Som man bäddar...
För mig har det vart fall varit mycket givande det lilla det varade.
Din liknelse med kak-bakandet var väldigt träffande och rolig, nästan lite för roligt, det låter ganska rart. Men jag oroar mig för hur de där kakorna smakar, risken finns att det blir ganska torra, tråkiga, följa samma recept. offta vill ju inte ens mamma och pappa äta kakorna utan bjuder tillbaks dom till barnen som äter så att de får ont i magen eller så sparar man kakorna i en burk tills de blir för gamla och kastas.
Så smickrande att mina inlägg läses och uppmärksamats, det hade jag aldrig väntat mig.
Ja visst! på åter skrivande (men var?) Alfred
Hej Alfred!
Jag håller på sen länge och skriver ett svar till din senaste kommentar till intervju med mig men jag blev försenad på grund av en intensiv debatt på Efterkritiken.
Jag kav mig i kast med det svåra projektet att försöka bevisa för Lars Vilks att det som vi kallar konst har funnits innan det moderna konstbegreppet fast under annat namn (eller utan namn).
Detta var ett svårare projekt än vad jag och mina meddebattörer trodde.
Vi är uppe i 129 kommentarer, stämningen är ganska bra men Lars Vilks vill inte backa ett enda steg.
Det känns som vi har gått i cirklar en hel del.
Läs gärna debatten och försök moderera eller bara kommentera.
http://efterkritiken.blogspot.com/2005/11/en-ovanlig-hndelse-konstteori.html EFTERKRITIKEN, En ovanlig händelse: konstteori av Lars Vilks
Ps. Jag följde din diskussion med tennisspionen och det verkar som han också gillar att diskutera med dig. Ds
Ps
Nu har jag lyckats överbevisa Lars Vilks så vi tog ett steg framåt.
Ds
Skicka en kommentar