Intervju med Anders Olofsson

Anders Olofsson - han som vecka efter vecka producerar förmedlande och lättlästa texter för Konsten.net - vem är han? SARTS ställer frågor om förebilder, kritik och konst. Olofsson visar att det är fullt möjligt att jobba både som omvärldsanalytiker och kritiker.
----------

Rikard Ekholm: De allra flesta som är intresserade av konst känner till din sida Konsten.net. Men jag har en känsla av att ganska få känner till något mer om dig än att du driver just Konsten. Varför startade du den?

Anders Olofsson: Jag startade egentligen av personliga skäl, hösten 1998. Jag hade under ett års tid skrivit konstkritik åt Göteborgstidningen, vilket var kul. Men när tidningen gjordes om tillhörde jag de frilansare som inte längre fick uppdrag, eftersom man valde en annan inriktning på kulturmaterialet. Samtidigt lades en tidskrift jag arbetade åt ned, och vips stod jag utan något ställe att skriva. Min sambo tröttnade på mitt gnäll och föreslog att jag skulle göra något eget på Internet. Jag hade ett par år tidigare varit projektledare för Telias första intranät, så tekniken kunde jag. Det var egentligen bara att dra igång! Då fanns det inga publikationer liknande Konsten, men jag räknade med att flera av de större dagstidningarna inom ett års tid skulle ha egna "Konsten" uppe. Men så blev det inte, och jag upptäckte snart att Konsten motsvarade ett behov bland läsarna. Redan i slutet av 90-talet hade dagstidningarnas utrymme för konstmaterial minskat, och det fanns uppenbarlogen ett sug efter längre texter, ofta om utställningar som inte fick uppmärksamhet i rikspressen. Sedan kom en annan aspekt till - och den har kommit att dominera Konstens verksamhet sedan början av 2000-talet - nämligen ambitionen att låta nya skribenter komma fram och möta publiken. Det skulle jag vilja påstå är vad som driver utvecklingen av Konsten idag.

RE: Du skriver på Konsten.net att din bakgrund är brokig och omfattar IT-konsulting och konstkritik. Någon sa till mig att du fortfarande arbetar med IT – stämmer det? Jobbar du heltid med annat och har Konsten.net som en slags hobby?

AO: Jag har skrivit om litteratur, film och konst sedan början av 80-talet, men alltid gjort det vid sidan om andra jobb. 2001 blev jag redaktör på halvtid för tidskriften Konstperspektiv, men det är faktiskt det första jobb jag haft i kultursvängen. Den andra halvtiden jobbar jag som omvärldsanalytiker och IT-ansvarig på konsultföretaget Docere Intelligence. Konsten är fortfarande en sidekick ur formellt hänseende, även om den mentalt är lika viktig som allt annat jag gör. Men någon fast arbetstid för att göra den finns inte.

RE: Sedan 2001 är du chefredaktör för Konstperspektiv. Det får man ju säga är ett prestigejobb – ser du det som en bekräftelse på att konstvärlden ser positivt på ditt engagemang? Hur fick du den tjänsten?

AO: Jag fick tips om att söka jobbet, för min vana trogen hade jag inte sett annonsen! Ganska svagt för en omvärldsanalytiker, eller hur? Konstperspektiv, med sitt ursprung i konstföreningsrörelsen, passade mig bra eftersom jag gillar ett tilltal som har bredd och vill inkludera nya läsare i samtalet i stället för att skapa en klubbkänsla som bara innefattar de närmast sörjande.

RE: Konsten.net känner som sagt de flesta till. Men det verkar som om du driver den ideellt. Jag har förstått det som att du sökt bidrag, men inte fått några – varför tror du? Om du måste driva den ideellt också i framtiden – hur länge orkar du?

AO: Nja, det där med bidragen är en sanning med modifikation. Under tiden 2000-2001 hade jag tur, och fick både Dynamostipendiet och BUS-priset. De pengarna investerades i ny utrustning och mjukvara för att driva Konsten. Ett år hade jag en privat sponsor och ett annat budrag från Konstnärsnämnden. De pengarna gick främst till att arvodera skribenterna. Men 2005 har vi varit tillbaka på ruta ett, det vill säga jag har drivit sajten helt utan anslag. De tappra skribenter som är kvar får inget betalt, och teknisk drift betalar jag själv. Det känns lite trist, eftersom jag fortfarande tror att en publikation av Konstens typ behövs, en jag har inte fått något av de bidrag jag sökt för verksamheten, trots att det handlar om ganska små pengar i sammanhanget. Jag får se vad som händer under hösten. Men det är klart, på längre sikt blir det en omöjlighet att arbeta utan åtminstone kostnadstäckning.


RE: Jag skulle säga att dina recensioner oftast är välvilligt inställda till konsten. Jag kan nu faktiskt inte komma ihåg någon riktig sågning från din sida. Undviker du att recensera det du inte gillar, eller gillar du nästan allt?

AO: Sanning med modifikation även här, skulle jag vilja säga. Det är i och för sig rätt att det saknas rena sågningar (nästan, i alla fall). Jag är tveksam till sådan form av kritik, eftersom de texterna brukar vara ganska slutna och definitiva, och lämnar läsaren i ett slags limbo. Däremot försöker jag att ge en allsidig bedömning av utställningarna jag skriver om, vilket kan inkludera både ris och ros. Intrycket är ju sällan helt entydigt. Men eftersom texterna oftast utgår från ett försök att tränga bakom vad vi ser och förstå konstnärens intentioner kanske man kan uppfatta dem som alltför välvilliga. Dock menar jag att jag inte väljer bort det som känns tveksamt, även om det måste finnas något även i tveksamma utställningar som triggar mig att skriva en längre text. Ett exempel: den utställning som Dan Wolgers gjorde på Galleri Lars Bohman för några år sedan, och som få skrev om för att den inte var så lyckad, den behandlade jag i en artikel som försökte sätta in den i ett sammanhang med en negativ, kritisk konklusion. Det tror jag faktiskt inte många gjorde. Man valde att inte skriva alls. Jag anser att man kan vara kritisk (i bemärkelsen negativ) även om inte artikeln utmynnar i en generalsågning. I de flesta utställningar finns det saker som fungerar bättre och sämre, och bedömningen måste innehålla bägge aspekterna för att läsningen skall vara intressant.

RE: Konstkritikens kris är det ofta tal om. För några år sedan skrev du och Niclas Östlind från Liljevalchs en debattartikel om just det. Expressen svarade unisont och Stina Högkvist då i Aftonbladet svarade i SvD. Ni riktade er enbart mot kvällspressen, fanns/finns det inga problem på dagstidningarna?

AO: Visst finns det problem med konstkritiken i andra medier än kvällspressen. Att det blev just kvällspressen som hamnade i skottgluggen då berodde på deras position på marknaden. De driver ju en medvetet varumärkesbyggande med hjälp av en pang-på-röbetan-kritik som givetvis är tacksam att konfrontera. På dagstidningarna - vars varumärken byggs i mer subtila former - syns inte problemen på samma sätt. Vilket inte betyder att de inte finns. Men här handlar det kanske mer om brist på resurser, svårighet att släppa fram nya förmågor och en dominans för andra kulturella uttrycksformer. Samt en slags likriktning som gör att man missar en hel del av de utställningar som inte bedöms ha ett "riksintresse" (vad nu det är).

RE: Är din dröm att kunna försörja dig helt på konstkritik? Eller har du andra ambitioner inom konstvärlden?

AO: Det hade varit kul att kunna leva på att skriva om konst. Men det tåget har nog gått, dessvärre. Jag fyller 50 nästa år, och vid den åldern betraktas man knappast som något ny, fräsch förmåga av potentiella uppdragsgivare. Men oavsett eventuella professionella ambitioner har konsten alltid varit ett lustbetonat projekt för mig. det innebär att jag håller på med vad jag gör så länge det känns roligt. När jag inte längre vaknar med den känslan inom mig är det dags att gå vidare, och då tror jag att jag kan göra det utan saknad.

RE: Har du som kritiker några förebilder?

AO: Lars O Ericsson var den kritiker som i mitten av 80-talet gjorde att jag tog steget över från litteratur och film till konst. Han är väl inte en förebild, men jag har alltid uppskattat hans kunskapsrikedom, hans förmåga att se konsten som en legitim intellektuell verksamhet och hans begåvning för att bena upp sammanhang som man inte omedelbart ser i konsten. Leif Nylén är också en av mina favoriter, framför allt för hans oöverträffade förmåga att upptäcka oväntade aspekter av konsten och för hans formuleringskonst. Ingen av dessa herrar är verksamma som kritiker idag, vilket är synd. Vi tillhör väl allesamman någon slags utdöende dinosaurieart - ha, ha!

RE: Har du någon speciell konstupplevelse du vill berätta om – något som kanske gjorde att du ville ägna dit åt konst?

AO: Jan Håfströms verk från 80-talet, Fredrik Wretmans legendariska installation på Sten Eriksson, Richters utställning på Moderna Museet, Bill Violas och Gary Hills utställningar på samma museum - det var upplevelser som gjorde det lätt för mig att välja konsten. Men jag kan även idag få kickar av liknande slag, exempelvis av Peter Geschwinds verk, J Tobias Andersons animationer, Roger Anderssons teckningskonst eller Uta Barths fotografier. Då känns det som om allt nötande av skosulorna på vandringarna mellan utställningslokalerna lönat sig.

RE: Har du några andra projekt på gång?

AO: Som du kanske förstår har jag inte tid för så många andra projekt. Jag skriver en katalogtext emellanåt, gör webbsidor åt folk någon gång om året och föreläser lite men i övrigt är det ganska fullt i agendan

RE: Jag förstår, men måste fråga.