Rikard skrev en artikel som ifrågasatte bristen på forskning kring samtiden på de konstvetenskapliga instutitionerna. För att få ett perspektiv på det här följer här en gransking av hur många pågående forskningsprojekt som behandlar konst från 1990 och framåt som bedrivs på Uppsala, Lunds och Stockholms universitet.
Uppsala:
1st, On femininity in recent video art
Lund:
3st, Writing and Objecthood (kring Skrift och Ting i Elis Erikssons arbete), Visual Representation of Female Sexuality in Modernity; Lena Cronqvist’s images of girls 1990-2000 och Bildskärmsestetik
Stockholm:
2st, Konsten att göra sig märkvärdig. En studie av det konstnärliga producentfältet i Sverige i början av 1990-talet., The Photograph Manipulated. Uses of digital manipulation in Swedish newspaper-, advertsing- and artphotography during the 1990¹s.,
Vissa projekt som jag inte tagit upp berör den samtida konsten men är inte enbart fokuserade på samtidskonsten utan har ett vidare tidsperspektiv.
8 kommentarer:
Sex stycken avhandlingar som berör samtiden. Vilken granskning Kalle. Skönt att se att du fortfarande kan producera texter för SARTS. Om några veckor kanske du kan skriva en text som står på egna ben.
Att det skrivs sex avhandlingar om vad som har hänt på 90-talet eller senare är bra. Kalles studie säger inte mycket om hur många avhandlingar som skrivs om annat, men att det är fler behöver jag nog inte påpeka.
Det handlar givetvis inte enbart om avhandlingsproduktion. Utan om vilken roll en konstvetenskaplig institution har på konstfältet. Det vill säga, hur ofta professorer deltar i seminarier, skriver debattartiklar. Att doktorander, lektorer och studenter helt enkelt är aktiva.
En god vän skriver avhandling i sociologi. Den behandlar problemen i Sydafrika, nu. Förhållandevisa avhandlingar är inte vanliga från konsthistoriska institutioner. Det vill säga, om den relationella estetikens problem och möjligheter, maktproblem med den instrumentella konsten etc. Jag menar att det är viktigt att sådana texter skrivs.
Jag var för ett tag sedan inbjuden till ett seminarium för att diskutera en text jag skrivit om en icke-institutionell performance. Till det seminariet var x antal lektorer inbjudna. Ingen kom. Och hur ofta ser man konstvetare på alla de otaliga diskussioner man går på. Mycket sällan. Jovisst, de finns där ibland. Men, det är sällan.
Jag kan tillägga som en liten referens att vid Lund är det 15 pågående forskningar och alltså 3st på samtid. Stockholm är nog sämst med två samtidsinriktade projekt av 27 totalt. Uppsala klara väl sig ok med 1 av 5. Kanske det finns någon koppling mellan detsvaga intresset för samtidskonst på akademisk nivå (om vi ska anta att det är så) och bristen på kritik på hög nivå? Jag tror att svaret är ja.
Jag delar din slutsats, ja.
Och Kalle du vet att jag vet att du står på egna ben. Ville bara tagga dig mer, så du ska skriva mer.
Ser fram emot din avhandling.
Frans-Josef: Det du skriver om att det inte finns något ömsesidigt intresse mellan den akademiska konstvetenskapen och konstvärlden verkar intressant, du kanske kan utveckla lite?
Hndeluxe (Helena det var inte igår!), instrumentalism, instrumentell handling, instrumentell konst: "En instrumentell handling är den som görs för att nå ett förutsett mål". Instrumentell konst kan t ex vara propaganda, statligt finansierad konst, beställd konst. Konsten ses som ett redskap för att förmedla förutbestämmelser. Konsten är ett verktyg, ett instrument.
Varför jag inte skrev det direkt? Jag tror inte att man kan skriva ut allt. Jag tror det är bättre att man frågar.
Är det inte så att det som idag heter konst och bildvetenskap är samma instutitioner som en gång hetat konsthistoria och att man mest bytt namn men innehållet inte riktig häng med?
Då mycket av konsten idag utger sig för att verka på en vetenskaplig nivå är det viktigare nu än någonsin att man på universiteten (var annars)behandlar och granskar sammtidskonsten för att röna ut om den håller vad den lovar....
Alfred
Alfred, man kan se det så. Helt klart.
Men man kan också fråga sig om "vetenskap" istället för "historia" mer ska signalera forskning om samtiden. Det är inte så säkert. Den förändring handlade mer om att man ville få vetenskapligt anseende. Man ville inte vara obskyr och flummig. "Hej, vi är också vetenskapsmän!"
Karl, Rikard, Frans Josef m.fl.:
Roligt att ni uppmärksammar den konstvetenskap som bedrivs på universiteten, jag delar dock inte alla era uppfattningar och lämnnar därför, förvisso lite sent, några kommentarer.
Med tanke på att konsvetenskapen som universitetsdisciplin försöker täcka ett enormt fält av visuella uttryck - allt från grottkonst, antik tempelarkitektur, medeltida bokmåleri och modern stadsplanering till industridesign, nätkonst, performance och street art - så tycker jag faktiskt att det är ganska bra med sex avhandlingar som berör samtidskonst. Om man dessutom tar med den forskning som bedrivs vid universiteten i Umeå och Göteborg så finner man att de är ännu fler.
Jag skulle dessutom i det här sammanhanget vilja påpeka att konstvetenskaplig forskning som ägnar sig åt artefakter och fenomen som är äldre än 15 år inte per automatik har dålig samtidsförankring. De föremål vi analyserar existerar ju fortfarande i samtiden, och att anlägga samtida perspektiv på äldre konst och arkitektur bidrar därför till ny kunskap och uppdaterad förståelse för visuella fenomen, här och nu. Jag oroar mig därför inte lika mycket över samtidskonstens ställning inom akademien, som över bristen på samtida perspektiv som man kan se på sina håll. Förlorar den akademiska konstvetenskapen det samtida perspektivet så tror jag vi är mycket farligare ute än om vi, som nu är fallet, är lite väl långsamma med att fånga upp samtidskonstens olika uttryck (med detta inte sagt att jag tycker att det senare är helt OK.)
Jag håller med Rikard om att detta också är en fråga om vilken roll den akademiska konstvetenskapen har inom konstvärlden, och kan bara instämma i påpekandet att vi universitetskonstvetare inte är överdrivet aktiva i ett mer övergripande sammanhang. Självklart bör vi finnas med i den samtida debatten. Men här tycks det som att både Rikard och Frans Josef har ett väldigt snävt begrepp om vad denna konstvärld och dess debatt är för något. För konstvärlden är väl knappast synonym med samtidskonstens arena?
Jessica Sjöholm, doktorand i Konstvetenskap, Uppsala universitet
Skicka en kommentar