Viggo Cavling är nu chefredaktör för tidningen Resumé. Innan dess har han bl a drivit DN På stan och Beckerell. Cavling skriver en offentlig dagbok som går att läsa på Resumés hemsida. Där har han bl a berättat att han skriver en roman. Trots att Cavlings kunskapsområde gäller mycket mer än konst, var det pga ostillad nyfikenhet, just konst intervjun kom att handla om. Varsågoda - intervju med Viggo Cavling.
-------------
Rikard Ekholm: Vi som känner till dig från ditt galleri Rum i Malmö och tidningen/tv-programmet Beckerell undrar vad ditt intresse för konst tagit vägen? Vad hände, har konsten blivit trist?
Viggo Cavling: Konsten går dit den går. Äventyret är att följa efter. Dock tycker jag att mycket så kallad undersökningskonst av typ Matts Leiderstam är ganska trist. Däremot tycker jag fortfarande är Elin Wikström är en ruggigt intressant konstnär och ja Dan Wolgers och Ernst Billgren. Konstnärer som förstår publikens behov har jag lättare för. Vi letar alla kickar. Stora och små. Det händer att jag skriver om samtidskonst i Resumé.
RE: Du är numera chefredaktör för Resumé, du dyker upp i TV4 och du har varit chef på DN På stan - ville du åt något som det här när du körde igång i Malmö med helt andra saker?
VC: Jag känner mig fortfarande mest hemma i konstsammanhang. Men det är bra att flytta hemifrån, att resa mycket och se mycket. Jag är mycket intresserad av att kommunicera med många människor och då är konstvärlden för liten och för instängd för mig. Jag är grunden intresserad av allt. Svaret på frågan är att jag vill åt allt och alla. Med det inte sagt att jag är klar med något.
RE: ZTV var en gång i tiden en nydanande kanal. Numera känns den rätt tom, har på sätt och vis blivit TV3:s version av TV4:as TV4+. Att något liknande program som Beckerell i någon kanal skulle kunna dyka upp idag är väl en omöjlighet, eller vad tror du?
VC: Jag tycker att Beckerell var något fantastiskt, underbart och otroligt utvecklande för mig och förhoppningsvis även för våra läsare och tittare. Men det var då. Nu är det något annat och man ska aldrig gå tillbaka och göra om gamla saker. Jag är emot alla former av återträffar oavsett om det handlar om klassträffar, gamla flickvänner, Black Sabbath eller ja Beckerell. Men jag och Anders Sjöstedt som jag gjorde Beckerell med träffas då och då och det kanske kommer något annat nytt någon gång. Men just nu är chefredaktör på Resumé och det är vansinnigt intressant och lärorikt. Mediesituationen ser helt annorlunda ut i dag och det finns andra möjligheter och omöjligheter. I dag kan man göra ett program som Beckerell på webben. Ni som ställer dessa frågor skulle kunna göra det. Enkelt.
RE: Följde du SVT:s Format (Bildjournalens efterföljare) - varför tror du SVT satsar på ett sånt program?
VC: Jag tittar mycket lite på tv. Jag har följaktligen ingen aning.
RE: Idag talas det mycket om konstkritikens kris. Tycker du att konstkritiken befinner sig i kris, i så fall varför och vad bör göras? Bör något överhuvudtaget göras?
VC: Det saknas ett ankare. Lars O Ericsson är saknad. Det är lite samma läge som när Jesus Alcala försvann, det blev ett hål i DN. Men konstkritiken följer konsten och just nu är det ganska svalt i konstbranschen, speciellt i Malmö-Lund, men även här i Stockholm. Konsten har marginaliserat sig själv. Det är mycket konstutbildningarnas fel som satsat på det teoretiska framför det storslagna. Gunnel Wåhlstrand, David Svensson och Johanna Rytel är dock tre som bryter mönstret och är intressanta för en bredare publik. Ofta har jag en känsla av att dagens unga konstnärer tänker för mycket och producerar
för lite.
RE: Expressen utmålas ofta som en förvrängd - "stora släggan" – nöjessatsande variant av kulturkritiken. Natalia Kazmierska har ju fått en del törnar. Hur ställer du dig till Expressens kultursektion, och i relation till DN eller SvD?
VC: Er bild är korrekt. Jag gillar mångfald och tycker att Expressen gör rätt även om jag inte vill att DN ska följa efter. Ju fler olika röster och åsikter desto bättre. Det gäller alla samhällen och system.
RE: Att du dök upp i Malmö vet många, men vad gjorde du innan Rum och Beckerell? Är du konstvetare?
VC: Jag var 22 år när jag började med Beckerell och då hade jag läst litteratur och medie- och kommunikationsvetenskap. Mina två konstuniversitet var Lars Nittve och Sune Nordgren. De var mycket generösa mot mig. Förklarade saker och lärde mig se. Även Anders Tornberg var viktig och alla konstnärer jag intervjuade. Att prata med konstnärer är svårt, men lärorikt.
RE: Du verkar ha en komplicerad relation till DN:s fd konstkritiker Lars O Ericsson. Jag föreställer mig att du gillade hans ’vi mot dom’ grej på 80-talet, men att det finns något annat där som du stör dig på. Vad har hänt mellan er?
VC: Senast vi träffades var Lars O mycket vänlig och glad. Han höll dessutom ett mycket elegant tal till Nathalia Edenmont på hennes vernissage på Wetterling. Hon är för övrigt en annan konstnär jag beundrar och som jag var den första att intervjua i Sverige. Hennes bilder går man inte förbi.
14 kommentarer:
Det är glädjande att se att SARTS inte tagit semester, trots att stora delar av den svenska konstvärlden gjort det.
Någon som däremot borde ta semester - från sig själv - är den "intellektuella" broilern Viggo Cavling. Jag har sällan läst en så blodfattig intervju, till bredden fylld med intetsägande uttalanden, uttryckt på ett outsägligt torftigt språk.
Fast egentligen vet jag inte varför jag bryr mig? Cavling är en populist som aldrig haft någon påverkan på konstens utveckling, inte ens när han drev Beckerell. Tack och lov.
Tack SARTS för en välkommen påminnelse om hur illa jag tycker om Cavling och alla epigoner på reklam- och PR-byråer, världen över...
Va! Var kom den ifrån?
Och varför?
Jag föreslår att du plockar upp Pierre Bourdieus "Kultur och Kritik". Läser den aktsamt, tar ett djupt andetag och slappnar av. Speciellt kapitlet om Pierre Cardins försök till konst tror jag kan vara bra att läsa.
Viggo har hjärtat på rätta stället. Ingen tvekan om det.
Rikard, det är inte särskilt Bourdieuskt att slå mig i huvudet med en av hans egna böcker! Jag tror bara ett sådant påhopp ger mig sympatier. Fast lästips är alltid välkomna, men just "Kultur och kritik" har jag läst för inte alltför länge sen ;-)
Glöm inte att jag sparkar uppåt: Det är Viggo och som tillhör mediaeliten i Sverige - inte jag.
"Viggo har hjärtat på rätta stället. Ingen tvekan om det."
Tillåt mig att tvivla.
Jag satt i bastun på riberborg för ett par månader sedan. Där i den nakna gemenskapen berättade Viggo att han i egenskap av ordförande i din bostadsrättsförening hade för avsikt att vräka Lars O Eriksson från dennes kontorsrum snarast möjligt, som jag förstod det hela mest bara för att han kunde det.
Med reservation för att jag hörde helt fel där i värmen så tycker jag väl att en är en komplicerat intressant relation om någon. Eller så är det helt enkelt vad som man kan förvänta av någon med hjärtat på det där stället. Det hela kanske löste sig av sig självt när Lars O flyttade till Frankrike eller var han nu tog vägen.
Hela diskussionen kring Viggo visar bara vilken patetisk ankdamm den svenska konstvärlden är. Viggo verkar vara en trevlig snubbe som lyckas försörja sig väl på ett arbete som är kul och utvecklande och det är ju mer än vad man kan säga om de flesta i den svenska konstbranschen (Ernst Billgren och Lasse Åberg vars konstverk 'Sällskapsresan' säger mer om det sena sjuttiotalets Sverige än något annat samtida svenskt verk, undantagna). Alla mediekåta, självupptagna och egocentrerade konstnärer och kritiker vill egentligen vara i samma sits som Viggo men de är alldeles för dåliga på att nästla sig in mediebranschen. I stället sitter dem och gnäller i sina hyreskaserner i förorten medan Viggo skrattar hela vägen till banken. Så är det.
Så kommer man hem och får se det här.
Johan, vaddå sparkar uppåt? Som om sparkar åt vilket håll de än går åt skulle vara okej. Du verkar luta dig mot ett vridet klassperspektiv där du upplever dig själv på botten och Cavling på toppen; slutsats = okej att sparka. Varför inte konkret visa på vad det är som är så förfärligt upprörande istället. Om du nu tycker Cavling är så hemsk - hur tror du dina sparkar uppfattas? Och att dessutom trycka till reklamvärlden sådär. Jag menar - kritisera du, men säg något istället för att endast positionera dig ”emot”.
Jelena, du undrar vad Cavling har med konst att göra. Läs intervjun så kanske du ser att han drivit galleri, tidning och tv-program. Det är onekligen mer än vad de flesta konstaktörer har gjort/gör. Och att han tjänar pengar kan jag inte tro att du beskyller honom för.
Peter, jag har sedan innan hört det där ryktet om Lars O:s vräkning. Och jag frågade ju Cavling om deras relation och hoppades en aning på att han skulle insinuera något om det. Men, jag är ärligt talat, i det här sammanhanget, inte så intresserad av hur det ligger till med det. Trots att det, om du har rätt, givetvis känns otrevligt att vräka någon för möjlighetens skull. Är det kanske du som i första hand spritt detta rykte?
Anonym, jo han verkar vara en trevlig snubbe som dessutom tjänar lite pengar på sin grej. Och det är ju både kul och bra. Ja, och varför är det så upprörande egentligen?
Jag har inte hört några rykten och före min föregående post inte heller spridigt några. Kanske känner jag också en viss ånger över just detta. Jag vet väldigt lite om Viggo Kavling och är i det mesta ganska nöjd så.
Viggos nakenprat om sina hyresvendettor har jag sedan den där eftermiddagen i bastun tänkt på mera i ljuset av vilken frispråkighet som infinner sig i just sådana samanhang. Kanske också som en personlig lärdom i frågan om var och hur man bör (och inte bör) tala om komplicerade, känsliga och möjligt oetiska spörsmål.
Jag kan nog också erkänna att jag, möjlighen förhastat eftersom det uppenbarligen är en människa du aktar högt, förstod sammanhanget som ett uttryck för en obehaglig och ganska maktfullkommlig skadeglädje, förodligen med den äkta rädslan (min rädsla) av att min hyresvärd skulle kunna drabba mig med densamma.
De två poster jag raderat gällde dels hiphop dels finansieringsfrågor. Jag gissar att det var någon slags bloggspam.
Peter, menar du att det vore okej att sprida rykten om personer som av andra inte är högaktade?
Om jag högaktar Viggo? Det är väl att ta i. Men för mig är det något av en principfråga att se över kommentarerna på bloggen som jag är med och driver. Speciellrelöevant ser jag att det är att kommentera när vissa kommentarer i mina ögon känns fel. Helt naturligt, inte sant?
Visst har ryktet florerat. Det var väl andra i den där bastun...
Uppskattar SARTS, men blir fundersam inför vissa saker. 1. Varför gör ni e-postintervjuer? Ni är ju verksamma i Sthlm och kan för de mesta träffa folk direkt. 2. Om ni nu måste göra e-postintervjuer, varför inte göra de i flera steg, så att det finns tillfälle för er att ställa motfrågor och kommentera svaren? Som det är nu så blir det i stort sett inget samtal, bara fråga-svar i all evighet, och intervjuaren framstår som en aning underdånig inför intervjuobjektet, som i denna intervju med Viggo Cavling.
Olofmartin, roligt att du uppskattar SARTS. Vi har faktiskt inte enbart gjort intervjuer via mail. Maria Lind intervjun 1 & 2 gjordes på IASPIS. Anledningen till att vi hitintills framförallt använt mailen är en tids- och bekvämlighetsfråga. Maria Lind t ex är en fruktansvärt upptagen person. Hon var vänlig och ville göra intervjun, men det dröjde lång tid innan vi kom till skott. Sen ska texten transkriberas, den blir lång (man vill ha med allt), den ska korras, Maria ville läsa den innan… hela saken tog säkert en månad. Jag skojar inte. Även om Kalle och jag oförblommerat älskar SARTS, så måste vi ju göra annat också.
Jag tror att intervjuerna blir bättre om man kör muntligt. Men vi (jag) har helt enkelt inte den tiden. Det skulle då handla om; ska vi inte göra intervjuer alls om vi inte kan göra dem öga mot öga. Då blir svaret nej. Det kommer komma fler intervjuer både per mail och på ”riktigt”.
Vid intervjuerna med Kazmierska, Walle, Kjellgren och Goldin Lundh ställdes kompletterande frågor. Om man läser framförallt Goldin Lundh-intervjun så syns det.
Om det är andra saker du är fundersam över så tveka inte att skriva. För oss är det bara bra med din kritik eller vad vi nu ska kalla dina frågor/åsikter.
Mja, jag vet inte om jag kom med någon kritik direkt, bara funderingar som slog mig efter lite rundläsning. Men nu föll det ju tillbaka lite på mig själv när ni, som du påpekar, visst gjort 'riktiga' intervjuer och även följer upp e-postintervjuer med motfrågor osv.
Det finns väl både fördelar och nackdelar att göra intervjuerna skriftligt. Det blir mindre spontant, men samtidigt brukar ju folk vara mer välformulerande i skrift.
Fast tid måste det väl få ta? Jo. Det vimlar inte direkt av svenska konstbloggar, så den här får gärna vara så gedigen som möjligt.
Ja, att personen man intervjuar själv får formulera sig i lugn och ro är bra. Att skicka tillbaka transkriberade texter för "koll" behövs inte alls.
Skicka en kommentar