Många samtida konstnärer har verkligheten som utgångspunkt och arbetar för att upplysa oss betraktare om verklighetens beskaffenhet. När detta förhållningssätt har blivit mer eller mindre standard fascinerar Pierre Huyghe genom att leda oss in i en värld där fiktion och verklighet inte längre är ett motsatspar utan existerar sida vid sida. Att fiktion och verklighet tillsammans utgör mycket av vår värld är ingenting nytt. I alla tider har vi människor förklarat det oförklarliga med fiktion. Tidvis var fiktionen en mytologi som utgav sig för att förklara en upplevd verklighet och därmed själv blev den verklighet den skulle förklara. Idag fyller vetenskapen den funktionen men trots det skapar vi mytologier fulla av livskraft. Våra samtida myter förklarar inte naturvetenskapliga fenomen såsom jordens tillkomst, regn eller åska men kan likväl utgöra viktiga delar av våra liv. De tenderar till att kretsa kring företeelser som kan göra vår vardag mer fantastisk som t ex dyrkan av en pop-stjärna eller fanatisk hängivenhet till ett fotbollslag. Förutom de personliga myterna har vi också flera gemensamma som midsommar, lucia och julafton, som härrör från en äldre epok och idag till stor del har tappat sin ursprungliga religiösa betydelse. Trots att vi egentligen inte firar Jesu födelse (Kalle Anka är viktigare än Jesus för många) eller midvinterblot har dessa gemensamma myter en viktig roll att spela. De kollektiva myterna ger oss gemensamma sociala strukturer till vilka vi kan förhålla oss och därmed skapa en stabilitet i den dimma av sammanblandad verklighet och fiktion som är världen. Julen, Hammarby och Britney Spears är lika verkliga som tyngdkraften eller dopplereffekten och spelar säkert större aktiv roll i vår tankevärld. Att som socialkritisk konstnär arbeta för att sticka hål och montera ner vissa utvalda myter kan ha en upplysande effekt men man kan också påverka genom att skapa. Denna strävan att skapa nytt, att förändra och berika den fiktionella delen av vår verklighet är något som präglar Pierre Huyghes konstnärskap. Genom att verka genom redan accepterade och dagligen använda format skickar han små strömningar av ny livskraft in i verkligheten.
I det nybyggda samhället Streamside Knolls, i staten New York i USA, skapar han "Streamside Day" en fest där "society, economic developement and art" samverkar. Eftersom varje myt har sin egen symbolik, julen har tomten, granen och skinkan, skapar Pierre Huyghe en till "Streamside Day". Samhället Streamside Knolls präglas av två saker, dels det nya och tillfälliga manifesterat i flytten från någonstans till det nybyggda samhället och dels närheten till naturen. Pierre Huyghe har valt att spegla Streamside Knolls karaktär som något mellan natur och civilisation med symboler som kartonger, tvättbjörnar och olika djurmasker. Firandet är relativt traditionellt med en parad där samhällets polis, brandkår, skolbuss och andra institutioner får visa upp sig och en gemensam barbeque där en social gemenskap skapas och en samhällsstruktur anas. Detta firande ingår i ett format som vi känner igen i gårdsfester, marknadsdagar, nationaldagar och första maj, ett format som vi ofta accepterar utan att reflektera över varför vi gör det. Människorna i filmen kretsar hela tiden kring den fiktionella samhörigheten och är måna om att gemensamt upprätthålla densamma. "Streamside Day" är i mångt och mycket en betraktelse och manual till vår värld och vårt sätt att skapa den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar