Natalia Kazmierska är en av få svenska kritiker som på olika sätt berör och upprör sina läsare. Hon avviker från den nuvarande normen hur kritiker "ska" vara. Vi var nyfikna på henne och ställde några frågor.
---------------------
Rikard Ekholm: Vi på SARTS upptäckte dig på Expressens kultursidor, men du har innan skrivit i bland annat Norrköpings Tidningar. Stämmer det? Det känns som om det gått snabbt framåt för dig. Hur har du gjort och tänkt för att komma dit du är idag?
Natalia Kazmierska: Jag började skriva konstkritik på kultursidan i Norrköpings Tidningar när jag var typ 19 år. Det var världens bästa skola. Allt jag kan har jag lärt mig genom att jobba skiten ur mig. Jag har alltid tänkt att jag kan bli bättre och lära mig mer och jobba hårdare. Sen har jag haft turen att träffa bra folk som inspirerat och gett mig massa jobb såklart. Det handlar nog om lika delar ödmjukhet och hänsynslöshet.
RE: I Expressen dök du först upp med en konstkritisk profil. Nu tycks du ha blivit mer av en allmänkrönikör som har åsikter om vad som faller dig in. Du recenserar dessutom skivor. Har du tröttnat på konsten?
NK: Nej. Jag tycker att konst bara är en del av världen och det har alltid varit den jag skriver om i första hand. Det är min strävan, och inte något infall.
RE: Många skulle nog mena att du skriver mer negativa recensioner om konst, än positiva. Kan du nämna några utställningar du sett och gillat de senaste åren. Eller några speciella konstnärer?
NK: Eftersom konst är en så gullad och ärad uttrycksform så tycker alla att jag är himla elak när jag är ärlig, som en hederlig kritiker i själva verket alltid borde vara. Konst är makt och makt ska granskas och ifrågasättas. Det är livsviktigt. Det är ju bara av kärlek till konsten som jag bannar den ibland. Men jag hatar faktiskt att namedroppa. Jag säger två som vunnit min gunst: Sophie Calle och Caravaggio. Och det betyder inte att jag alltid är snäll mot dem, för alla suger ibland.
RE: Det var, och är ganska mycket snack om konstkritikens kris. Är konstkritiken verkligen i kris i förhållande till exempel musikkritik eller teaterkritik?
NK: Nej, det tror jag inte. Bra kritik ska krisa lite hela tiden. Man ska våndas och tjafsa och lida. Problemet för konstkritiken är att den inte har gjort det på länge. Nu kommer jag som en ångestskapande borderlinestörning.
RE: Min favorittext av dig är "Stalin byggde högst av alla" publicerad i Expressen 05.03.28. Du känns lite litterär i den, har du ambitioner om att skriva böcker, eller kommer vi åtminstone se mer av den typen av texter?
NK: Tack. Vad kul att du gillade just den texten för den var ju lite annorlunda. Jag har som ambition att bli bättre på att skriva, så jag tror jag svarar ja på den frågan. Jag har massor såna grejer som måste ut på ett eller annat sätt.
RE: Dina texter är ofta, vad som antagligen, skulle kunna kallas lite fräcka. Det är könsord ibland och språket är relativt grovt, får du mycket reaktioner på det från läsare, och hur reagerar Expressens kulturredaktion - uppmuntrar de dig att skriva så? Är det utifrån ett försäljningspersktiv helt enkelt att se som positivt?
NK: Det skulle vara förmätet av mig att tro att mina texter eller kultursidor överhuvudtaget kan sälja några tidningar. Men det där fräcka är delvis en strategi. Jag vill göra språket enklare, tydligare och fulare. För att därmed göra livet vackrare, svårare och större. Och många läsare har fattat den idén. Det etablerade finkulturspråket är ju tvärtom snårigt, men i slutänden banaliserande. Det gör konsten mycket futtigare och tråkigare och mer intern än vad den behöver vara. Sen har ju alla kulturmänniskor börjat med juckastilen numera, så just könsord är jag trött på. Men det burdusa är mitt sätt att tänka och prata, och det kan varken jag själv eller Expressens kulturredaktion styra över.
RE: Vad är dina nästkommande projekt?
NK: Jag pysslar inte med projekt. Bara begreppet projekt får mig att tänka på prettokonstmänniskor som känner sig viktiga. Jag skriver och skriver och det är det jag kommer fortsätta att göra.
19 kommentarer:
Om inte annat så är Natalia sjukt snygg. Jag saknar henne från Studio Pop.
Jo hon är ju väldigt snygg men jag tror aldrig att Natalia någonsin har sagt något originellt eller intressant som utmanar på ett djupare plan. Hon var faktiskt genuint dålig i studio pop. En konstkritikens Lasse Anrell, fast i en fin och "pigg" förpackning.
"konst är makt"
- Jag fattar inte. Tittandes på min tavla som hänger ovan soffan kan jag inte påstå att fiskarna någonsin sagt elr gjort något som förändrat min åsikt i något ämne. Varför kan inte konst vara bara en form som piggar upp vissa sinnen?
Politisk konst... ja, men är det inte som en insändare i nån blaska som expressen eller aftonbladet? Sen kommer någon konstkritiker som som ska tolka insändaren åt mig om vad skaparen själv ville ha sagt. Blir det inte lite förvrängt att kritikern ska kritisera vad som är rätt eller fel att tycka?
Om det är någon som borde granskas är ju konstritiker... ja, dom borde granska varandra inlåsta i ett Big Brother hus utan någon kamera eller ljud.
Alltså en kvinnlig Andres Lokko fast utan någon av all hans kunskap.
Hon är lite snygg på *håll*. Så fort man ser den tomma blicken börjar förfulningen, och sen när hon öppnar munnen...
Natalia ser bra ut. Ja.
Och om hon inte gjorde det?
Som det nu är, så ser hon ut som hon ser ut.
Det som framförallt är intressent med henne är dels vilken roll hon har (ex, hur man här vill prata om hur hon ser ut), dels hur hon har förändrat konstkritiken.
Jag är intresserad av hur skriver konstkritik. Hon är inom den svenska konstkritiken unik.
Jag tycker att Natalias språk är utmärkt, det är konsekvent och vasst. Hennes krönikor och recensioner är oftast roliga att läsa, bara det är en stor poäng när det mesta är skittrist. Hon är uppenbart begåvad och är smartare och snabbare än ni allihopa om ni skulle mötas i ett samtal. Det är så lätt att hacka på någon som är snygg!
Jag ser det så med. Den mesta konstkritiken som skrivs är trist. Natalia Kazmierska gör något annat. Jag delar inte alltid hennes slutsatser, men det är heller inte viktigt. Viktigt är att en kritiker har åsikter, tänker, är självständig, och orädd. Kazmierska har alla dessa egenskaper, något som i det svenska konstkritikerklimatet gör henne ganska unik.
Kritik delar en viktig egenskap med konst. Att man kan bedöma den utifrån antal genererade samtal. Bra konst liksom kritik genererar helt enkelt samtal. Douglas Gordon menar alltid att bra konst genererar samtal - så varför inte också kritik? Det finns inget bortom samtalet, det är allt vi har.
Vilka gubbar ni är! Så himla tråkigt att ni inte kan föra en diskussion utan att ta upp hennes utseende. Fy!
"Viktigt är att en kritiker har åsikter, tänker, är självständig, och orädd. Kazmierska har alla dessa egenskaper, något som i det svenska konstkritikerklimatet gör henne ganska unik."
Just det!
Ja tycker Natalia är ball och skärpt. Sen _är_ hon snygg, och så som det funkar i vårt samhälle underlättar det. Men att tro att hon enbart gjort karriär på sitt utseende är skitsnack. Hon är driftig och framåt, sånt lönar sig.
Jag håller med er att Natalia är en frisk fläkt i ett stillastående klimat. _Som rikard skrev så genererar onekligen hennes kritik samtal och samtal är något som krävs för att få en levande debatt. För min del är reaktionerna på och kring hennes kritik det som gör den viktig och bra även om jag inte alltid gillar det hon skriver.
Snygg? Tjejen liknar ett övermoget plommon. Sen tror jag att hon visar överdriven blygsamhet - ingen typisk natalia-egenskap - när hon anser sig inte "bidra till att sälja några tidningar". Vore det inte för att hennes utkrystat aggressiva texter sålde skulle hon inte finnas på tidningen.
Det var ett jävla tjat om hennes utseende. Ok, du tycker hon ser bra ut, du tycker inte det...noterat ööh.
Visst, det finns en chans att hon säljer tidningar, delvis pga hennes åsikter. Vi får väl hoppas att det för hennes texter Expressen vill ha henne, och då dels för att de antagligen gillar dem och dels för att de tror att andra gör det. Problem?
Om vi nu kan unna oss att vara lite pragmatiska: Hon är där hon är. Varför hon är där vet vi inte. Och ärligt talat så skiter jag i det. Men spekulera du, eller fråga henne om det. Vi frågade det vi fann intressant, hon kanske svarar dig med? Det intressanta för oss är vad hon skriver.
Natalia måste ju vara en av Svreiges vackraste kvinnor, trots att jag bara vill ha killar så sugs jag in av hennes skönhet...
Tråkig ungsnärta det där, en karriärist som inte tillför något med ett skrivande som är rent dåligt. Hon sätter inga spår i historier direkt.
'Lyckade' kvinnor blir alltjämt föremål för 'beskrivning', istället för att ha synpunkter på och att bemöta de åsikter journalisten ifråga framför. Naturligtvis kan man ha åsikter om en journalists stilistiska förmåga eller uppfattningar om skribentens ämnesval...men att kommentera hennes sk 'förpackning' är knappast kul.
Natalia är en av de mest intelligenta personer som jag pratat med. Snabbtänkt och rolig, dessutom befinner hon sig på samma nivå som mig. Hon ska ha alla plus hon kan få.
Säg någon arbetsgivare som inte vill ha hon på sin arbetsplats, utseende har STOR betydelse inom mediasvären.
Såg hon idag "På Spåret" så vacker och charmig. hon har åsikter, coolt namn, kort och gott en drömtjej.
Skicka en kommentar