Intervju med Joanna Rytel

I den fjärde intervjun på SARTS ställer vi frågor till konstären Joanna Rytel. Delvis med koppling till utställningen på Galleri Natalia Goldin men också kring hennes övriga konstnärskap.
-------------

Karl Nyberg: I verket "Att tänka tankar man inte vill tänka" beskriver du de tankar som tvångsmässigt dyker upp i ditt huvud i ett förhållande med en svart man. Varför väljer du att visa upp det?

Joanna Rytel: Så att andra vita kan känna sig träffade och därefter rannsaka sig själva som vita.

KN: Reaktionerna hos personer som kommer i kontakt med ditt konstnärskap kan skilja sig mycket från varandra. Om man gör en snabb sökning på Joanna Rytel på google hittar man allt från amerikanska libertarianer som hyllar dina "glada abortbarn" till svenska abortmotsåndare som tycker att din sajt www.abortkyrkogard.com är ett bra sätt att visa de negativa effekterna av aborter. Vad tycker du själv om den här uppmärksamheten?

JR: Abortmotståndare suger fett och dom är tragiska som utnyttjar min sajt till sin egen fördel. Den är en sajt som ska fungera som en länk mellan den som ändå valde att göra en abort och sitt ofödda barn. Och man gör abort för barnets skull ju, för man vill inte föda en människa halvhjärtat. Och visst är en abort sorglig och ibland svår, fast det är skönt när den är över. Men för det ska inte andra människor vända andras minne och sorg till nån propaganda mot abort. Ja, jag vet det är provocerande när en kvinna för första gången få makt fullt ut över sin egen kropp.

KN: Jag har fått intrycket att du gärna vill provocera med din konst. Vilka är det du vill provocera och varför?

JR: Det är jag som är provocerad av normer, regler och orättvisor i samhället. Min konst är bara en produkt av all skit.

KN: På en skylt i galleriet kan man läsa att du inte längre vill göra konst för svenska folket. Vad menar du med det och vad är i så fall konst för svenska folket?

JR: Ja, kan vara trött på att utveckla svennarnas hjärnor. Sån där vit medelklass. Jag borde få betalt för det. Om jag ska göra nåt bra så vill jag gör det på riktigt som att åka till ett naturreservat och hjälpa utrotningshotade djur.

KN: Expressens Agneta Klingspor säger att du måste växa upp och i DN skriver Oivvio Polite att du kan ta gubbslemmet på Stockholms Universitet i hand. Hur bemöter du deras kritik?

JR: Agnetas kritik var gullig, jag vill ju ha en barnslig ton i min konst som annars har ett hårt innehåll. Men hon gjorde bort sig när hon jämförde svart hud med ful näsa, födelsemärke och lama ben. Alltså är svart hud något negativt för henne. Det är det inte för mig. Det är bara så jävla snyggt.
Nej, jag är tantslem..man blir ju som man umgås.

KN: Vad blir ditt nästa projekt?

JR: Jag ska åka till Bolivias djurreservat i sommar eller höst där det finns utrotningshotade djur och volontärjobba där.