Klart man är sugen på att återvända till Los Angeles. En fantastisk stad fylld av fantastiska möjligheter - om man har en ekonomisk grundplåt att stå på. Annars icke.
Bilden är tagen på Union Station, tågstationen som ursprungligen öppnade 1939 och ligger nära "downtown" i LA. Väntsalen, som man kan se lite av på bilden, är enastående med stora fåtöljer, höga fönster, klara lampor med ett gulaktigt sken och det är riktigt högt i tak.
Som de flesta byggnader med ett intagande visuellt uttryck i Los Angeles har Union Station fått både mindre och större roller i en rad filmer. I Blade Runner t ex är Union Station den polisstation som Harrison Fords karaktär blir tagen till i början av filmen.
Det är något med tågstationer i USA. Första gången jag besökte Grand Central Station i New York, 1997, blev jag kvar länge. Jag kommer ihåg att jag bara stod stilla, rakt upp och ned och gapade. Både på grund av det ständiga och välordnade flödet av tusentals människor, men också för den ståtliga och samtidigt så eleganta interiören.
Men tågtrafiken i USA är en märklig historia. Faktum är att tåglinjerna inte är särskilt utbyggda och att tågen inte är av de höghastighetstyper vi känner igen från Europa och delar av Asien. Förutom mellan New York, Boston och Washington finns ingen imponerande tågtrafik. Tågen går mycket sakta och de går dessutom sällan, detta alltså utöver att linjerna är sparsamt dragna.
Varför det är på detta viset tvistar de lärde om. En vanlig förklaring är något konspiratorisk, men det kan ligga något i den, tror jag. En ledtråd finns hos en annan tågburen variant, tågets kusin: spårvagnen. Det är bortom allt tvivel att bil- och bensinbolag köpte upp alla spårvagnslinjer i LA för att helt sonika lägga ner dem. Istället en bil eller två till alla och vägar och åter vägar. Och så ser det ju ut i Los Angeles än i dag, även om en trevlig spårvagnslinje faktiskt har återöppnat rätt nyligen.