Ett sms damp ner. "Har ni varit nere på 57:e gatan och tagit del av Halloweenfirandet? Det är ganska häftigt." Nej, det hade vi inte, men vi bedyrade att vi skulle gå dit för att ta en titt. "Tack för tipset." Vad visste jag om Halloweenfirandet här i Chicago? Inget, eller åtminstone inte mer än det man ser på film och TV. Hade inga höga tanker, måste jag erkänna.
Väl på 57:e gatan kunde jag inte annat än le. Vilken fantastisk och unik upplevelse. Det stora i upplevelsen var inte dekorationerna i sig - alla pumpor, dockor, fejkade spindelnät etcetera, utan den ansträngning som låg bakom dem och inte minst den uppslutning som föräldrar och barn visade i form av dräkter, tillrop och engagemang. Allt sammantaget gjorde att hela området kokade av glädje, lust och spänning. Har aldrig sett något liknande.
Något sådant här i Sverige är helt otänkbart. Det går bara inte. Sånt händer bara här. Extraordinärt.
Wow!
