I exklusiv jacka från Belstaff räddar Liam Neeson hela sin familj undan de elaka skurkarna i Taken 2.
Härmed utnämner jag Liam Neeson till vår tids Charles Bronson.
De är båda:
Åldrande √
Närvarande √
Bistra √
Vindpinade √
Motvilliga √
Och de gör sig ett namn i lågbudgetproduktioner.
Det blir nog inte fyra uppföljare på den Death Wish-liknande filmen Taken (2008) där Liam Neeson tar död på de skurkar som kidnappat och sålt hans unga dotter. Men bara för någon vecka kom Taken 2 och den här gången räddar Neeson både dotter och fru från skurkar som påminner, ja, rent utav är släkt med skurkarna i den första filmen. Den största skillnaden mellan Neesons karaktär, Bryan Mills, och Paul Kersey i Death Wish är deras olika bakgrund. Mills är utbildad och, får man nog säga, väldigt duktig på det han gör (händig). Han är någon slags specialsoldat alltid redo för attack. Han säger till och från i de båda filmerna något i stil med att "I am going to do what I do best", och sedan rusar han iväg med knutna nävar. Uttalandet får mig för övrigt att tänka på seriefiguren Wolverine vars credo är: "I'm the best there is at what I do. But what I do best isn't very nice." (Ursprungligen från Uncanny X-Men, # 162).
Två ytterligare filmer som bekräftar att Neeson är vår tids Charles Bronson. Han spelar den "glömske" Dr. Martin Harris, som plötsligt efter en olycka kan hantera all världens vapen, i Unknown (2011). Och som den depressive jägaren Ottway i Joe Carnahans actiondrama The Grey (2011). Alla de här filmerna är, i sin genre, alla sevärda, framförallt för att Liam Neeson har en sådan fantastisk närvaro.
En hyffsad regissör kan sätta Neeson i en film och på det stora hela är filmen minst OK, och på det viset är han väldigt lik Bronson.
Charles Bronson i snygg tweedkavaj under inspelningen av Death Wish med Brooklyun Bridge i bakgrunden.