Mitt nio veckor långa vikariat som nyhetsreporter på Västerviks-Tidningen är över. Det har varit en fantastiskt utmanande och givande tid. Jag har haft vikariat på tidningar förr, men inget har känts så betydelsefullt som detta sommarvikariat.
Anledningen är enkel: den rapportering jag gjorde kändes viktig. Jag vill nog dessutom påstå att den objektivt sätt var och är viktig för de som hyser ett samhällsintresse.
På mitt bord hamnade - ja, inte bara det, jag tog för mig - de politiska ärenden som nu och i framtiden kommer att prägla staden Västervik. Jag arbetade med att granska frågor och problem som verkligen påverkar människorna- allt från nedlagd kultur- och fritidsförvaltning, nedskärningar inom äldreomsorgen, till länsstyrelsens regelverk angående nya byggnader och politiska samarbeten över partigränserna. Det är mycket på gång i Västervik.
Utan en seriös och noggrann samhällsgranskande journalistik blir medborgarna (de som prenumerar) inte medvetna om de förändringar som pågår i en stad. Så är det bara och just där ligger också anledningen till att journalistiken kan vara en viktig del av ett samhälle. Men då vill jag samtidigt tillägga att det finns många journalister som inte vill ringa det där obekväma samtalet till en enhetschef eller en politiker och ställa en kritisk fråga. Jag ser det naturligtvis som min skyldighet gentemot, inte bara samhället i stort, utan också gentemot mig själv. Hur skulle jag må om jag inte tog mig kraften att ta det där samtalet, inte ställa den där frågan?
Jag vet att jag slår mig lite på bröstet här (men detta är ju trots allt en blogg): Jag snittade ungefär 2,5 löpsedel per vecka, vilket innebär att många av de artiklar jag skrev blev dagens stora nyhet. Sådana faller inte ned i knät av sig självt, det krävs ett förbannat slit för att få loss dessa artiklar. Men motivationen var tydlig: jag kände att jag gjorde skillnad. När jag slutade sa nattchefen inför alla på fikarasten att jag var den sommarvikarie som bidragit med flest antal toppnyheter någonsin. Det bör tilläggas att nattchefen aldrig ger beröm. Och det är naturligtvis då beröm verkligen räknas och betyder något.
Här kommer ett exempel på en artikel jag skrev som jag faktiskt är stolt över, som jag letade upp själv. Den handlar om en undersköterska som på grund av neddragningarna i kommunen tar ledigt för att inte gå i väggen. Hennes chef tycker att det är bra att hon inte sjukskriver sig, men reflekterar inte över klimatet på enheten. Läs HÄR. Och HÄR svarar ansvarig politiker, inte nedskärningar, effektiviseringar...
