Utmärkt

Känner mig plötsligt sugen på en Cherry Coolatta.

Arbete och åter arbete

En sådan fantastisk - strålande sommar! Där ute.
Jag sitter inne och arbetar med avhandlingen dag och natt. Åja. Men nästan i alla fall.
Utmanande och stundtals riktigt roligt. Men också, naturligtvis, ibland kämpigt.
Så ska det vara, säger de flesta.

En bra nyhet: Det är klart med opponent som ska kritisera mitt sista avhandlingsutkast innan jag gör det sista på avhandlingstexten före disputation.
Återkommer med detaljer.
Jag är mycket stolt och glad att just denna opponent hade tid och möjlighet. Mycket.

Cap i ny trailer

Ny trailer: Captain America: The First Avenger.
Ser ut som matinématerial.
Bra.

Fucking JAMES BOND

Klicka för större bild. HÄR.

Le Carré x 2

För en tid sedan annonserade filmbolaget att man låter Tomas Alfredsson, en mycket begåvad regissör, göra film av John Le Carrés Mullvaden (Tinker, Tailor, Soldier, Spy). Le Carrés spionthriller tillhör genrens allra bästa och i rollen som George Smiley, den pensionerande MI5-agenten, gjorde Alec Guinness en av sina paradroller, när romanen blev TV-serie hos BBC, 1979. En enastående serie. Och just därför blev jag lite stressad när jag såg att romanen nu skulle bli film. Kan blixten slå ner på samma ställe ytterligare en gång?

Skådespelarna i filmatiseringen är välrenommerade: Gary Oldman som Smiley och i övriga roller bland annat Colin Firth, Tom Hardy, Mark Strong, Ciarán Hinds, Benedict Cumberbatch och svenske David Dencik, m fl.

Premiär i Storbrittaninen 16 september. När kommer den till Sverige?

I dag i DN såg jag att Anton Corbijn ska göra film av Le Carrés En eftersökt man, som är en välskriven roman, men knappast är den existentiella spionthriller Mullvaden är. Ser fram mot både filmerna.

Swimsuit edition

Under första hälften av 1990-talet gjorde Marvel Comics fem specailnummer där superhjältar som She-Hulk och Captain America visade upp sig i badkläder. Något liknande skulle nog inte se dagens ljus i dag, och det förvånar mig faktiskt att Marvel valde att göra dessa specialnummer då. Kolla bilderna HÄR och mer info HÄR och HÄR.

Captain America på stranden där han läser USAs konstitution. Tecknad av Lou Harrison.

Texten vid sid av Cap lyder: "Captain America is not a man who is comfortable at rest. But once the Sentinel of Liberty does manage to slow down, he relaxes almost as well as he does everything else. Yet, even reading quietly on the beach, the ever vigilant red-white-and-blue warrior never forget his true colors."

Om Olsson i Fotografisk tidskrift

I dag fick jag nummer 3 av Fotografisk tidskrift, nya numret. Jag bidrar med en recension av Mikael Olssons fotobok Södrakull Frösakull (Steidl). Det var en utmanande och spännande recension att skriva. Olssons bilder är intressanta, tycker jag.
---
Nu är endast en av mina recensioner opublicerade, en dubbelrecension av Joe Saccos Gaza - fotnoter till ett krig och Gideon Levys Gaza, mitt älskade, som kommer att publiceras i UNT.

Jag kommer inte att söka nya skrivuppdrag under sommaren på grund av stor arbetsbelastning (avhandlingen). Men om någon frågar så...

Med stor glädje

Det var med stor glädje jag skrev den korta recensionen av Brian K. Vaughan och Pia Guerras Y: The Last Man (Vertigo), som i dag publicerades i Upsala Nya Tidning.

Y: The Last Man är vid sidan av Ex Machina (Wildstorm), Marvels (Marvel), The Boys (Dynamite), Civil War (Marvel) och Runaways (Marvel), den bästa serien jag har läst. (Helt säkert glömt några).

Nu har den femte och sista inbundna utgåvan getts ut om de två sista manliga däggdjuren på jorden (en man och en apa). Det är bara att köpa!
Recensionen ej på nätet.

Nedlagd, blä

Tidningen City är nedlagd. Skit också. Den hade ju potentialen att konkurrera ut de vanliga (de man betalar för) morgontidningarna, om vi bara tittar på innehåll. Trist att se att det inte funkade. Men de tre-fyra journalister som profilerade tidningen lär ju inte få svårt att få jobb, och det är förstås bra, men kommer de att kunna profilera den arbetsplats de kommer till på samma sätt. Knappast. HÄR skriver Jan Gradvall om City.

Mike Leigh, du är bäst

Medan åren går (poster: All city).

Another year - Medan åren går - har nu äntligen kommit på dvd, och kommit i min ägo. Kommer att se filmen varje kväll hela veckan. Mike Leigh, du är bäst.

Mycket snack, men också lite verkstad

Som humaniorastudent sedan 2000, och forskarstudent sedan 2007, har jag naturligtvis läst en och annan hyllmeter Foucault och Boudieu. Jag uppskattar mycket av det det jag har läst. Vem gör inte det i dag? Det är knappast något radikalt eller ens något någon skulle höja ett ögonbryn åt. Läsa Foucault och Bourdieu. Jo.

Men en sak jag uppskattar särskilt mycket med de båda herrarna, är att det inte bara snackade, det var ute i verkstan ibland också. Foucault och Bourdieu åkte tillsammans till Polen för att demonstrera för polackernas rättigheter. Så ska det ju naturligtvis vara.

Jag uppskattar människor både på ett privat och samhälleligt plan som gör det de säger.
Tack. Så måste det vara.
PS. När jag är klar med avhandlingen. Då ska jag också öppna verkstad.

DC REBOOT ?!?

Action Comics #1, skrivs av Grant Morrison och tecknas av Rags Morales.

Något mycket underligt är på väg att hända. DC Comics, det allra äldsta amerikanska serieförlaget, rebootar 52 titlar (52!). Detective Comics, Action Comics, Superman, Batman & Robin och Wonder Woman med flera kommer med nya nummer 1-utgåvor. I fallen Detective Comics och Action Comics är det första gången på 70 år detta händer.

Serievärlden befinner sig i chock. Lite jag med.
Känns spännande. Men varför, och hur ska det gå?

Previews på alla titlar HÄR.

Om Uppsala i UNT i går

I går publicerade UNT min dubbelrecension av Gunilla Lindbergs Uppsala för inte så länge sedan och Maja Eriksson & Ingemar Ehlins Uppsala en växande stad: bebyggelse 1951-1979. Recensionen finns inte på nätet.

Det var en rolig och utmanade recension att skriva. Lindbergs bok är lättsam och coffetable-book-aktig, medan Eriksson & Ehlins bok är en slags kommunal inventering och mer fyrkantig i anslaget. De fungerade bra att läsa parallellt och gav en mer nyanserad och rik bild av Uppsala.

Börjar komma upp mig

Super 8, premiär snart...

Fick i dag inbjudan om specialvisning till J. J. Abrams och Steven Spielbergs Super 8, vilken jag tidigare beskrivit - i förhoppning - så här: "Det här kan bli sommarens höjdpunkt." (SARTS, 9/5)

Och hör här. Innan visningen tar vi del av 8 minuter från Transformers 3 i 3D.

Jag börjar sannerligen komma upp mig på superaction-fältet (tongue in cheek). Mmm. Nu gäller det bara att hitta en publikation där jag kan skriva långa kulturartiklar. Var finns den?

I UNT har jag haft möjlighet att skriva lite kortare recensioner av Green Hornet, Thor och snart publiceras min serierecension av Y: The Last Man, men de där längre artiklarna vill jag ju också skriva. Har så mycket att säga.

Två avklarade, två kvar

Thor - check.
X-Men: First Class - check.

Nu återstår bara Green Lantern och Captain America: The First Avenger. Filmer som baseras på serier om superhjältar.

Hur har vår-sommaren varit hittills för superhjältar? Thor var magnifik, inte minst för att den utgjorde ett så fint kapitel i resan som, åtminstone för en sommar, avslutas i The Avengers (nästa sommar!). X-Men: First Class var mycket bra, men nådde inte riktigt upp till Thor (och är heller inte en del av The Avengers) (Synd).

Green Lantern är jag mycket skeptiskt till då den riskerar att vara en barnfilm, och som sådan är den nästan helt ointressant för mig av samma anledning som Björnes Magasin i 3D och med bra skådisar fortfarande inte skolla kännas utmanande för mig bara för att. Captain America är nog inte gjord för barn, men riskerar att vara mindre välproducerad än både Thor och First Class. Förhandsbilderna har inte varit jättelovande. Nervös.

Green Lantern har premiär 29 juli.
Cap har premiär 12 augusti.

X-Men: First Class bra, men...

Michael Fassbender som Magneto i X-Men: First Class, regisserad av Matthew Vaughn.

X-Men: First Class är en mycket bra film. Det finns egentligen bara ett problem, av grundläggande karaktär, tyvärr. Tilltalet är lite för allmänt. Jag kan helt förstå om någon, som inte är skolad, som jag är, i superhjältar, tycker att en film som Iron Man är lite tokig, kanske till och med lite larvig. På sätt och vis är Iron Man det, men samtidigt måste man, menar jag, bedöma den för vad den är, en film om en man som är ofantligt rik och som efter ett terrordåd bygger in ett litet, litet kärnkraftverk i sin kropp, för att kunna överleva. Trots detta fantastiska tilltag är filmen tämligen seriös inom ramen för vad den är. Den hade ju kunnat bli larvig, det vill säga replikerna hade kunnat vara töntiga, skådespeleriet skevt, manuset dumt och så vidare, men Iron Man är bra, på alla sätt och vis.

X-Men: First Class är också bra, men lite larvig. Vilket är synd. När jag säger larvig här menar jag egentligen att den är gjord delvis för 10-12-åringar. Inte helt och hållet, tack och lov, det är tämligen omständiga händelseförlopp och mer eller mindre vuxna teman, men det finns en rad sekvenser som gör att X-Men: First Class är lite Harry Pottersk i tilltalet. Och det är bara fel. Och dumt.

* January Jones, som jag trodde och som det visade sig felaktigt trodde skulle vara fenomenal som Emma Frost, var alltså inte det. Hon var okej, men inte så kylig och vass, som hon ska vara. Liten besvikelse där alltså. Jag upplevde att hon inte hade studerat förlagan tillräckligt väl.

* Michael Fassbender var mycket bra. Helt förväntat. Det är faktiskt så att jag nog gärna hade sett mer av hans eskapader som nazijägare. Hans karaktär Erik Lensherr (Magneto) hamnade i förintelseläger under andra världskriget och vill straffa de skyldiga.

* James McAvoy fungerade bra som Charles Xavier. Kanske inte fenomenal, men trovärdig och funktionell.

* Jennifer Lawrence var mycket bra. Kort och gott.

* Några av de mindre framträdande karaktärerna som Banshee, Azazel och Havoc fungerade dock sådär, framförallt på grund av deras Harry Potterska attityder.

Sensmoralen är ungefär som i de tidigare X-Men-filmerna: Gå din egen väg och det går bra, men bara givet att ditt hjäta är gott och att du har överseende med elakingarna. Tolerans. Någon slags twist hade varit spännande här, men det hade riskerat det allmänna tilltalet, det vill säga publikintäkterna...

De specifika omständigheterna, Cubakrisen, kalla kriget gjorde filmen rolig, vilket är bra och ja, eh, underhållande.

Filmen är mycket sevärd. Men inte lika bra som X-Men 2 och kanske inte ens lika bra som första X-Men. Däremot mycket bättre än X-Men: The Last Stand och X-Men: Wolverine.

I kväll: X-Men: First Class

I kväll är det dags för mig och Kalle - original SARTSer - att gå och se X-Men: First Class som nu äntligen har premiär. Filmen är en prequel till trilogin X-Men, X-Men 2 och X-Men: Last Stand. Och en slags parallell historia till X-Men: Wolverine som kom för några år sedan.

X-Men: First Class är sommarens andra superhjältefilm (efter Thor) och det bådar gott även den här gången. Thor lär ju bli en riktig popcorn-klassiker, och ett liknande öde nalkas kanske First Class. Jag får återkomma om detaljerna. Det här ser jag mest fram emot:

* January Jones, mer bekant kanske som Betty Draper i Mad Men, spelar Emma Frost, wow, vilken träffsäker casting!
* Michael Fassbender som Magneto.
* James McAvoy som Charles Xavier.
* Jennifer Lawrence som Mystique.

Hur lyckas Matthew Vaughn, med Stardust, Layer Cake och Kick-Ass på meritlistan, med att göra superhjältar på 1960-talet? Och hur fungerar det med X-Men som en del av Cubakrisen?

Kritiken - den som räknas - har gett filmen mycket bra kritik. Det verkar som om X-Men: First Class är riktigt, riktigt bra. Återkommer, som sagt, med detaljer.

Därför åker jag till Venedig

Jag åker till Venedigbiennalen även den här gången eftersom Elaine Sturtevant hedras, framförallt för att hon deltar i utställningen. Känns viktigt att se och att förstå.

Lidén: Anarkosamhällsplanerare

Utifrån ett historiskt perspektiv tyder de överväldigande positiva reaktionerna på att Klara Lidén kommer att glömmas bort. Det är ju så att enbart de konstnärer som samtiden vänder sig emot blir hågkomna. Nog finns det undantag. Och med ”samtiden” här menar jag naturligtvis de samtida kritikerna. Jämför med Duchamp och Picasso.



Nu är dagens klimat förvisso nästan väsensskilt, kritiker tycker ju varken det ena eller det andra, och när man väl tycker något tycker man att det är lite mer än bra, helt i linje med vad alla andra tycker. Ergo, Klara Lidén, en samtida gigant.


Lidén är en konstnär man tycker om, om man är en viss sorts kritiker, den fenomenologiskt skolade. Objekten Lidén introducerar på Moderna Museet är i sig ganska tråkiga – affischer på affischer, vanliga prylar från hennes hem (kylskåp, böcker, videokassetter mm) och en rad korta videofilmer som bl a visar Lidén i ett rum när hon slår sönder en cykel. Till saken hör att allt ackompanjeras av atmosfärisk musik som gör att objekten får en ganska sensuell inramning. Det fenomenologiska arbetet handlar därvidlag om att undersöka tingens betydelse för oss, men då tingen är konstobjekt framträder de ju i första hand som något annat än ting. Tingligheten är ju inte längre primär. Hur skulle den kunna vara det då ett kylskåp som ting alltid är detsamma. Fast det är då fenomenologen fuskar lite, tingen förvandlas – och förvandlingen är obemärkt – den är, och framträdandet av något annat avhandlas. Själva framträdandet, eller inte egentligen, utan nästa steg, framträdandets resultat, konsten.


Vad är då konsten? Vem är konstnären? En gravallvarlig anarkitekt, för att låna Gordon Matta-Clarks epitet, även om jag aldrig upplevt honom som gravallvarlig. Fast Lidén är mer än så, hon är en anarkosamhällsplanerare. Motstånd. Ständigt detta motstånd. Varför aldrig service?