Jag har fått en ny bra bekantskap i Västervik: Henrik Hultqvist på VT-sporten. Det visade sig att han precis som jag brukar säga något i stil med: "Det enda jag har varit riktigt bra på är fotboll". Han har arbetat på tidningen i ett år, så det är första gången jag har arbetat med honom.
I måndags spelade vi fotboll. Vi var ett gäng från tidningen. Och Robert Karlsson, en annan kille på tidningen hittade ett gäng killar på fotbollsplanen som ville lira med oss. Vi körde sjumanna. Dessutom var Moderna Museets egen Fredrik Liew i stan, han kommer som bekant från Västervik.
Det blev bra spel och jag blev bra trött. Jag ser mig som ganska vältränad, men nu måste jag lägga i ytterligare en växel.
En kille i motståndarlaget berättade för mig att han en gång i tiden hade kondition så att han hade ork att spela så här. Nu tröt krafterna. Jaha, sa jag, och hur gammal är du?
19, svarade han.
Efter matchen drog jag, Henrik och Fredrik ner på stan i vår svettiga shorts. Vi tog varsinn glass och pratade konst, media och fotboll så klart.
En bra kväll.
I morgon sista dagen på VT. Sen Korsika.
torsdag, juli 30, 2009
måndag, juli 27, 2009
Landet kontra Stockholm/Uppsala
Nu har jag spenderat fem veckor i Västervik, minus en helg på Gotland och en helg i Stockholm/Uppsala.
Den senare nu den senaste helgen. Jag hade fantastiskt roligt och hann träffa både Stig Sjölund och Håkan Östberg. Lördagens eskapader började med kaffe och kaka på Soda och fortsatte sedan till Gamla Stan och Tabac, med ett par Cruz Campo. Jag och Stig var rörande överens om att "spanjoren" på Cruz Campo-glasen inte är spansk. Han är sannolikt tysk.
Dagens sensmoral: Man måste inte hänga med, men man vill, och vill man inte längre så har man lagt av.
Ja, så är det. Detta avläggande kan komma tidigt. Men inte hos oss. Vi är med.
Tror vi.
Sen klämde vi en meny på McD och gick vidare till Mosebacke.
Några glas senare dyker Håkan upp och berättar krigshistorier. Typiskt Håk.
Stig bestämmer sig efter ett tag att ta kväll och går hem. Håkan tar med mig på ett kalas på Bondegatan i en liten rolig lokal med gratis bar. Vi stannade tills stängningsdags och hann prata med reklamare och tecknare. Det var roligt.
Sen gick vi hemåt i Stockholmsnatten. Håkan lämnade jag av på Mariatorget. Jag lommade hem till Reimers där jag åt en Gorbys och fortsatte att dansa.
PS. Jag hade kilt. Många frågor. Jag träffade en norrlänning på Mosebacke när jag skulle urinera - i en sån där ränna. Vi män gör saker ihop. Han frågade om jag var gay. Nej, sa jag. Då berättade han att det fanns många tillfällen då han önskade att han var gay, att han ibland hade velat vara gay. Han gillade min kilt. Sen skildes vi åt. Det var lite roligt. Andra kiltfrågor i lördags: har du kalsonger under? Och: vilken klan tillhör du?
En bra helg. Allt det som jag gjorde i Stockholm kan jag egentligen inte göra här i Västervik, där jag nu är igen. Här finns inte Gamla stan, Mosebacke, Håkan, Stig eller kalas med gratis barer i roliga lokaler på söder.
Men likväl trivs jag förträffligt bra här i sommarstaden.
Stockholm/Uppsala kontra Västervik är något av ett dilemma för mig.
Fördelar med småstaden:
* Nära till allt (jobb, hem, träning...).
* Alla är ganska snälla.
* Lugn stämning.
* Tyst.
* Billigt.
* Släkt, goda vänner, fina arbetskamrater på tidningen.
* Känner igen mig, enkelt.
Nackdelar med småstaden:
* Halvdan mat på restaurangerna.
* Få överraskningar.
* Skralt kulturutbud.
* Svårt att ta sig hit, eller härifrån.
* Har sett allt.
Fördelar med storstaden:
* Goda vänner.
* Jobb.
* Utbud (serier, film, kultur etc etc etc).
* God mat.
* Överraskningar.
Nackdelar:
* Tar tid (avstånd)
* Hastigheten på allt och alla (nästan)
* Det betongslitna.
* Möten på gatan (i Stockholm tar man plats, istället för att ge plats).
Även om småstaden - storstaden är ett litet delikat dilemma så spelar det egentligen inte så stor roll eftersom jag tillhör den skara som kan spendera min tid precis var jag vill. Därför behöver jag inte välja.
I morgon börjar min sista vecka på Västerviks-Tidningen. Jag hoppas kunna komma tillbaka även nästa sommar. Håller tummarna för det.
Den senare nu den senaste helgen. Jag hade fantastiskt roligt och hann träffa både Stig Sjölund och Håkan Östberg. Lördagens eskapader började med kaffe och kaka på Soda och fortsatte sedan till Gamla Stan och Tabac, med ett par Cruz Campo. Jag och Stig var rörande överens om att "spanjoren" på Cruz Campo-glasen inte är spansk. Han är sannolikt tysk.
Dagens sensmoral: Man måste inte hänga med, men man vill, och vill man inte längre så har man lagt av.
Ja, så är det. Detta avläggande kan komma tidigt. Men inte hos oss. Vi är med.
Tror vi.
Sen klämde vi en meny på McD och gick vidare till Mosebacke.
Några glas senare dyker Håkan upp och berättar krigshistorier. Typiskt Håk.
Stig bestämmer sig efter ett tag att ta kväll och går hem. Håkan tar med mig på ett kalas på Bondegatan i en liten rolig lokal med gratis bar. Vi stannade tills stängningsdags och hann prata med reklamare och tecknare. Det var roligt.
Sen gick vi hemåt i Stockholmsnatten. Håkan lämnade jag av på Mariatorget. Jag lommade hem till Reimers där jag åt en Gorbys och fortsatte att dansa.
PS. Jag hade kilt. Många frågor. Jag träffade en norrlänning på Mosebacke när jag skulle urinera - i en sån där ränna. Vi män gör saker ihop. Han frågade om jag var gay. Nej, sa jag. Då berättade han att det fanns många tillfällen då han önskade att han var gay, att han ibland hade velat vara gay. Han gillade min kilt. Sen skildes vi åt. Det var lite roligt. Andra kiltfrågor i lördags: har du kalsonger under? Och: vilken klan tillhör du?
En bra helg. Allt det som jag gjorde i Stockholm kan jag egentligen inte göra här i Västervik, där jag nu är igen. Här finns inte Gamla stan, Mosebacke, Håkan, Stig eller kalas med gratis barer i roliga lokaler på söder.
Men likväl trivs jag förträffligt bra här i sommarstaden.
Stockholm/Uppsala kontra Västervik är något av ett dilemma för mig.
Fördelar med småstaden:
* Nära till allt (jobb, hem, träning...).
* Alla är ganska snälla.
* Lugn stämning.
* Tyst.
* Billigt.
* Släkt, goda vänner, fina arbetskamrater på tidningen.
* Känner igen mig, enkelt.
Nackdelar med småstaden:
* Halvdan mat på restaurangerna.
* Få överraskningar.
* Skralt kulturutbud.
* Svårt att ta sig hit, eller härifrån.
* Har sett allt.
Fördelar med storstaden:
* Goda vänner.
* Jobb.
* Utbud (serier, film, kultur etc etc etc).
* God mat.
* Överraskningar.
Nackdelar:
* Tar tid (avstånd)
* Hastigheten på allt och alla (nästan)
* Det betongslitna.
* Möten på gatan (i Stockholm tar man plats, istället för att ge plats).
Även om småstaden - storstaden är ett litet delikat dilemma så spelar det egentligen inte så stor roll eftersom jag tillhör den skara som kan spendera min tid precis var jag vill. Därför behöver jag inte välja.
I morgon börjar min sista vecka på Västerviks-Tidningen. Jag hoppas kunna komma tillbaka även nästa sommar. Håller tummarna för det.
måndag, juli 20, 2009
Spider-Woman som motion comic
När Watchmen kom som spelfilm, kom serien ungefär samtidigt som så kallad motion comic. Denna animationsform har nu verkligen slagit an hos producenter och publik, och karakteriseras av att vara mindre rörlig än traditionell animation. Men inte desto mindre intressant.
Brian Michael Bendis och Alex Maleev har nu gjort Spider-Woman som motion comic.
Frågan är nu bara, kommer jag att kunna se den? Hur?
Trailer nedan.
tisdag, juli 14, 2009
Mullvaden!
En av mina favoritromaner är Mullvaden av John Le Carré.
En av mina favorit-tv-serier är Mullvaden med Alec Guinness i rollen som Le Carrés George Smiley.
Mullvaden är en existentiell berättelse om makt, plikt, tradition, trohet och otrohet, som utspelar sig inom den engelska underrättelsetjänsten. En spänningsroman vars största spänningsmoment utspelar sig i hur människor talar till varandra, eller inte talar till varandra.
Nu ser jag till min förfäran att Tomas Alfredsson ska regissera filmen Mullvaden.
Jag vet hur producenterna tänker. Alfredsson visade hur han bemästrade den svenska kylan, den inre och den yttre. Och nu tror de att han kan fånga samma kyla - fast denna gång den brittiska. Jag är tveksam, men håller givetvis tummarna att Alfredsson kan ro skutan i land. Begåvad är han uppenbarligen. Jag var tvungen att ställa mig att stryka, liksom gömma mig bakom strykbrädan, när jag såg Låt den rätte komma in.
Saken är den att Alfredsson är svensk, inte britt. Att fånga nyanserna kan bli svårare den här gången.
En av mina favorit-tv-serier är Mullvaden med Alec Guinness i rollen som Le Carrés George Smiley.
Mullvaden är en existentiell berättelse om makt, plikt, tradition, trohet och otrohet, som utspelar sig inom den engelska underrättelsetjänsten. En spänningsroman vars största spänningsmoment utspelar sig i hur människor talar till varandra, eller inte talar till varandra.
Nu ser jag till min förfäran att Tomas Alfredsson ska regissera filmen Mullvaden.
Jag vet hur producenterna tänker. Alfredsson visade hur han bemästrade den svenska kylan, den inre och den yttre. Och nu tror de att han kan fånga samma kyla - fast denna gång den brittiska. Jag är tveksam, men håller givetvis tummarna att Alfredsson kan ro skutan i land. Begåvad är han uppenbarligen. Jag var tvungen att ställa mig att stryka, liksom gömma mig bakom strykbrädan, när jag såg Låt den rätte komma in.
Saken är den att Alfredsson är svensk, inte britt. Att fånga nyanserna kan bli svårare den här gången.
torsdag, juli 09, 2009
Vilken fart, vilket drag!
Det är bra fart här på Västerviks-Tidningen. Jag är som bekant sportreporter i sommar. Jag har skrivit mycket referat, men också hittat en och annan nyhet, vilket är fantastiskt roligt. Sportjournalistik handlar mycket om att berätta om hur det har gått i matcher och tävlingar, men det finns mycket bakom som är viktigt att lyfta fram. Och ibland ramlar man på något som man kan nysta vidare på. Jag berättar mer senare.
I dag regn. I morgon bär det av till Visby. Min första långhelg under mitt vikariat. Strålande! Även om vädret nog blir desto mörkare.
So long,
/Sportreporter Ekholm
I dag regn. I morgon bär det av till Visby. Min första långhelg under mitt vikariat. Strålande! Även om vädret nog blir desto mörkare.
So long,
/Sportreporter Ekholm
onsdag, juli 01, 2009
Att det ska vara så svårt med konst
"Art has a unique power to be universal. It can be understood by babies. It can be appreciated by someone who has read a million books and by someone who has read none." Det skriver The Guardians Jonathan Jones på On Art Blog.
Jonathan Jones har fel. Konsten är immateriell och måste begripas.
Jones menar färg och form, men använder ordet konst. Klantigt.
Jonathan Jones har fel. Konsten är immateriell och måste begripas.
Jones menar färg och form, men använder ordet konst. Klantigt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)