Jag läste den här notisen på Artforums hemsida om Jan Timmes utställning på Gallerie Christian Nagel i Berlin och det första jag tänkte var: "Inte en gång till". Känslan av att jag läst om det här verket otaliga gånger blev tydlig. Hur många verk finns det egentligen som behandlar "how a work's meaning changes with its environment" eller "Extracted from its functional context, it becomes at once readymade and installation, replica and original" och resulterar i att "the work's meaning extends through and beyond the field of language, and makes the emptiness of the gallery into its arena." Nu menar inte jag att vara kritisk till just det här verket, jag har inte sett det själv, utan snarare beskriva min reaktion på den här texten. Kanske det här är det enda verket som tar upp just det här temat; min känsla är dock den motsatta.
Utställningens titel CARRER QUI NO PASSA, som tydligen betyder återvändsgränd på spanska, är talande.
Frågan är om inte den här sortens konst har själv gått in i en återvändsgränd. Kan man verkligen komma längre i de här frågorna? Kan man få ett slutgiltigt svar? Jag tycker att man etablerade för länge sedan att ett verks betydelse ändras när dess miljö förändras. Frågan om readymade och orginalitet har väl i dagsläget tappat sin absoluta relevans. Att konst försöker övervinna det språkliga fältets barriärer och samtidigt leker med gallerirummets olika aspekter är väl knappast heller det något nytt. Kanske jag är fel ute men jag känner personligen att det är dags att vända ut ur återvändsgränden eller i alla fall kolla på kartan och se att den här vägen inte leder någon vart.
11 kommentarer:
Just de citaten du plockat ut känns verkligen trista. Det är ungefär som att säga att, "min diskbänk är av rostfritt stål, min spis är vit med svarta plattor". Det är en slags deskriptiv sanning, det leder inte till något betydelseskapande. Kanske finns det inget mer att säga om den utställningen...
Meningslösheten. Att den brer ut sig över konsten. Ja där med. Men det finns också fantastistiskt mycket intressant att se och lyssna på. Så om meningslösheten brer ut sig så menar jag att meningsfullheten parallellt brer ut sig. Eller skulle vissa påstå att det var bättre för?
Jag förstår inte riktigt resonemanget att meningslösheten brer ut sig. Vad är det som är meningslöst? Och vad är meningsfullt? Jag tror dessa två aspekter är särskilt svåra att definiera när det gäller konst. Det jag ville få fram med mitt inlägg var snarare att texten beskrivande konstverket var tråkigt vilket också gjorde verket tråkigt. Att de ämnena som beskrevs i texten känns lite uttjatade betyder inte att de är meningslösa.
Men om du finner de citaten eller hela den texten du angav i ditt inlägg "Återvändsgränd" för utjatade, är de då inte meningslösa? Meningslösa i den bemärkelsen icke-betydelseskapande. Var det inte det du hade som poäng? Eller har du blivit metafysiker och söker svaret på frågan, "Vad är meingslösheten?"
Jag tror banne mig jag blivit metafysiker! Det jag menar är att just den problematiken är välanvänd inom konsten men trots det är den relevant. Man inte bör överge de här frågeställnigarna för att de är "meningslösa" utan snarare ha dem i bakhuvudet hela tiden. Dom får inte vara det enda som konsten utforskar men de måste vara en del av den.
Vad roligt det skulle vara om du verkligen var metafysiker. Tänk om du gick omkring och talade om det eviga, ursprungliga och verkligen arbetade på att få svar på frågor om vad skönhet eller ondska egentligen är.
Har jag förstått dig rätt om jag tror att du menar att det som du skriver om i inlägget - inte ska behöva nämnas. Det är så självklart, det ska bara finnas med, alltid. Och att det därför blir meningslöst och trist att läsa. Istället vill du att man ska skriva om annat som inte är upppenbart!
Något liknande ja. I alla fall i en facktidning som Artforum
Men varför är det så farligt med ordet "meninsglös" då? I sammanhanget blir meningslösheten till, och i Artforum-fallet upstod meningslöshet. Är det krångligare än så?
Lars,
Intressant att just en av de meningar som jag reagerade på som uttjatad och tråkig fick dig att haja till. Det är bra med diskussion kring det här. Jag är osäker på om det är konsten eller texten det är fel på. Jag personligen känner i a f inget som helst sug efter att gå och se den här utställningen. Kanske jag personligen är överkänslig mot den här sortens teoretiskt beroende konst (eller är min uppfattning en effekt av Asthoffs text?).
Hej Karl!
På konstkvarteret.se har vi en avdelning som heter "Floskeltoppen"! Där platsar såna uttalanden direkt!
Om inte du postar inlägget så ska jag citera dig och SARTS.
Bastion Styrbiskop (uppsala slott?), Gör gärna det. Jag visste inte att det finns en sådan avdelning ska kolla upp det.
Skicka en kommentar