Någon månad, fem säsonger och många timmar senare, är nu TV-serien The Wire genomtittad.
Det dröjde innan jag tog steget att börja titta. Var väl aldrig riktigt övertygad. Men vänner och andra som jag verkligen litar på när det kommer till TV och annan fiktion var entydiga: Se denna TV-serie.
Jag har inte ångrat mig en sekund. Att se The Wire har varit fantastiskt och på många sätt också har den också lett till en ny typ av upplevelse. I jämförelse med andra TV-serier jag håller högt, som Twin Peaks och Mad Men är The Wire något nästan väsensskilt. Tempo, ton, intrig är så annorlunda mot andra TV-serier, och när det kommer till att vara samhällskommenterande har jag svårt att tänka mig någonting uttryckt genom rörliga bilder som är så samhällsengagerande, insiktsfullt och så berikande.
På många sätt är The Wire som Utbildningsradion -- lärande, välmenande, men här finns inga pekpinnar och dessutom är The Wire så mycket mer sanningsbärande, trots att det naturligtvis rör sig om fiktion.
Saknaden efter Bunk, Bubbles, McNulty, Kima, Avon, Stringer, Rawls, Lester, Snoop och många, många fler -- inte minst staden Baltimore förstås -- kommer att vara stor under en mycket lång tid.
Jag vet att jag kanske å ena sidan är vag i min beskrivning, och å andra sidan översvallande -- men det är så jag känner, och den som har sett TV-serien vet vad jag talar om. Det är jag säker på.
William A. Rawls (John Doman)
Jimmy McNulty (Dominic West)
Snoop (Felicia Pearson)
