Efter att ha spenderat otal timmar i bil i Los Angeles med ständigt upplyftande och underbar musik, kommer jag för alltid sakna turerna genom staden när mörkret infunnit sig och neonskyltarna tänts; de som informerar om tacos, hamburgare och cocktails. Radiokanalerna HOT 92.3 och K Earth 101 kommer alltid att finnas med mig. Deras receptet är enkelt, men likväl finns något liknande inte i Sverige: urban musik som fungerar som balsam för själen. Det handlar naturligtvis inte bara om musiken i sig, utan även om den upplelvese den genererar i relation till det sammanhang den framträder i.
En av mina absoluta favoritband sedan länge är det brittiska bandet Sade som frontas av sångerskan Sade Adu. I mina öron har bandets musik aldrig kommit till sin rätt så bra som när den pulserades ut genom högtalarna i bilen i Los Angeles medan man körde genom ett stökigt downtown eller längs Vermont avenue sent på kvällen på väg hem. Eller för den delen i bilen på en parkeringsplats vid Santa Monica beach medan solen går ner och kvällskylan utanför börjar tränga sig på.
Av någon anledning är Sade verkligen ett älskat band på västkusten och låtarna från de första albumen som kom på 80-talet hörs om och om igen på radion. Den låt som kanske spelas oftast är The Sweetest Taboo från skivan Promise (1985).
You've got the biggest heart
Sometimes i think you're just too good for me
Every day is christmas, and every night is new year's eve
Will you keep on loving me
Will you keep on, will you keep on
Bringing out the best in me
Här, musikvideon från 1985:
