Det är inte ett missförstånd. Konstens rum är mer än ofta ett finrum - i dess allra tråkigaste bemärkelse. Sordin. Tyst. Auktoritärt. Nedstämt. Lite tråkigt. Lite för allvarligt.Nu må det vara så att Chris Wares person passar detta som handen i handsken.
Men jag kan inte låta bli att känna mig ledsen inför faktumet att serier uppmärksammas först när de omgärdas av en auktoritär nedstämdhet.
Andres Lokkos krönika "Melvyn Bragg är vårt helgon" är intressant i det här sammanhanget då inget behöver förflyttas - från "fulrum" till finrum för att uppskattas.
Lokko skriver om Bragg: "För i hans tal och i hans livslånga mission var – och är – han av en de ytterst få som faktiskt förstod vad det borde innebära att ”ta popkulturen på allvar”. The South Bank show upphöjde aldrig det låga till något högt eller trivialiserade det dokumenterat fina – de lyfte bara fram det som de själva ansåg vara bäst och intressantast."
Det är inte så att jag misstycker till artikeln om Chris Ware (som jag länkar till ovan) - den är informativ. Ware är en ypperlig serieskapare.
Artikeln är intressant eftersom att den bygger på en föreställning om konstvärlden som ett finrum, och ja det stämmer. Jag tycker ärligt talat att konstvärlden ska lägga av och göra utställningar om serier. Det blir bara fel och upphöjt. Vi vill inte ha det. Lägg av.
