Det är den stora frågan på allas läppar.
Det spelar ingen roll om man var emot honom eller med honom. Alla vill veta: Är Lars O Ericsson tillbaka som konstkritiker?
Som bekant tvingades Ericsson lämna Dagens Nyheter efter storbråk med Maria Schottenius om hur och vad som skulle skrivas om Tensta Konsthall, närmare bestämt om det faktum att konsthallens ledning hade fått sparken.
Sen bok, "Mordet på Tensta konsthall", någon intervju. Tystnad. Det verkade som om vår tids mest inflytelserika konstkritiker var borta från offentligheten.
Tidigare i sommar en uppmärksammad och, från flera håll, uppskattad kommentar i den så kallade figurationsdebatten, som utspelats i Expressen, Axessbloggen, Göteborgs-Posten, Sydsvenskan och Svenska Dagbladet.
I fredags i SvD. Bylinebild och kolumn - en krönika med titeln "Svensk psykiatri är inte så snövit" om Anna Odell. Jag citerar artikelns början:
"Enligt svensk grundlag är varje medborgare gentemot det allmänna skyddad mot påtvingat kroppsligt ingrepp (Regeringsformen, 2:a kapitlet, § 6). Varje medborgare är vidare gentemot det allmänna skyddad mot frihetsberövande (Regeringsformen, 2:a kapitlet, § 8).
Föreställ er en offentlig institution i samhället som har rätt att sätta sig över sådana grundläggande frioch rättigheter. Föreställ er dessutom att denna institution utgör en tämligen sluten värld,dit få om ens några vanliga medborgare har insyn."
Texten finns av någon outgrundlig anledning inte på webben.
Är han tillbaka på riktigt nu?
Jag hoppas.
2 kommentarer:
Jag hoppas också. Jag hade svårt med hans språk i början- jag har stora teoretiska brister - men vande mig med tiden. Kanske blev han också litet mer pedagogisk, vad vet jag. Hans inlägg i "figurationsdiskussionen" var mycket klargörande. Den kom av sig helt enkelt.
Vi är inte ensamma om vår förhoppning. Och med bylinebild bör väl jobbet redan vara hans.
Ja, texterna var kanske lite väl teoretiska i början, i synnerhet för dagspressen. Det ser jag nu när jag har läst igenom en rad av recensionerna från 80-talet. Jag tycker mycket bättre om Lars O den äldre. Allra mest tycker jag om honom som lärare. Hans filosofisk estetik vid Stockholms universitet var strålande!
Skicka en kommentar