Mot ursprunget: fjällen

Det är nu hög tid för mig och min gode vän Håkan Östberg att lämna civilisationen och vända oss till ursprunget - de svenska fjällen. Det bär av till Kebnekaise. Fantastiskt! Sex nätter, sju strålande dagar.

På bilden: Håkan (2009)

Iron Fist blir film, men...

Nu rapporteras att Iron Fist ska bli film. För några år sedan var det tal om det också, men de planerna grusades. Jag hoppas verkligen att det blir av den här gången, men bara om produktionen är lika proffsig som när Marvel gjorde Iron Man. Marvel Studios bör ha mer luft under vingarna nu och kanske kan man få filmen gjord. Men det blir ingen lätt sak eftersom Iron Fist (Daniel Rand) dels är en ypperliga martial art fajter, dels har en slags magisk förmåga som han erhållit genom att dräpa en ond drake. Ehum, jo, det låter konstigt, vilket är orsaken till att jag är osäker på hur denne seriefigur kommer att fungera på film. Bra serie betyder naturligtvis inte bra film...

Den där boken jag arbetar med...

För en tid sedan läste jag "Framgångar trots manlig dominans", en recension av Gerd Reimers bok "Kvinna och konstnär". I den berättas att 25 kvinnor antogs till Konstakademien, 1865 - första året det var möjligt att söka till den utbildningen.

Det är Lars O Ericsson som recenserar. (18 juni 1988, DN).

Mer om boken jag arbetar med snart.

Bra saker på ett bra sätt

Det var länge sedan jag läste en artikel av Dennis Dahlqvist. Därför blev jag glad att se hans krönika i SvD i dag. Han skriver bra och han har något att säga. Det är så fruktansvärt få kulturskribenter som har dessa två egenskaper. Egentligen är det pinsamt, men samtidigt förståligt att det är så. Det är nämligen så att de redaktörer som har inflytande över kritiker och frilansande kulturjournalister inte har förmågan att skilja agnarna från vetet. Så är det bara. Tråkigt men sant. Läs DD i dag HÄR.

"Men om modeveckan vill bli tagen på allvar kanske man borde satsa på riktiga (vuxna) modejournalister nästa gång."

Förövrigt förvånar det mig att modeveckan överhuvudtaget får så mycket uppmärksamhet i media. Media har annars policyn att inte skriva om stängda evenemang. Modeveckan är inte öppen för allmänheten, utan bara för branschfolk. Varför skriver media om modeveckan?

Reklamfilm, ja!

Nu måste jag kolla på MTV. Äsch. Även om reklamfilmen ser sådär ut. Men det är Frank Miller som gör Gucci.
Här är David Lynchs Gucci:




Nedan, Lynchs iPhone-reklam:

Fel, fel och fel om Spiegelman

"Vi ska i kväll ägna oss åt den man som förde in serieromanen i det litterära finrummet, amerikanen Art Spiegelman." Det säger Johar Bendjelloul när han presenterar K Special, som sändes 13 augusti.

Jag kan inte tänka mig en sämre anledning att titta på en dokumentär - att ta del av något som förs in i finrummet. Finns det något tråkigare och dummare? Vem vill vara i finrummet? Ingen.

Spiegelman är inte fin. Det är en av de saker som gör honom bra. Han har tecknat snusk, konstiga figurer och en massa fånig satir. Spiegelman är naturligtvis mest känd för Maus - som rekommenderas.

Uppdrag framåt

Det har varit en sommar fylld av uppdrag - återhämtning, nöjen och mycket arbete.

För någon vecka sedan ringde jag Anders Olofsson, chefredaktör för Konstperspektiv.
Innan jag la på luren sa jag:

- Ja, så får du text i september också.
- Vänta vadå, svarade Anders.
- Ja, eller?
- Deadline var i fredags, säger han.
- Va!? Är inte deadline i september?
- Nej. Numret kommer ut i september, men du kan få lite mer tid på dig.

Tack och lov hade jag börjat skriva på artikeln om superhjältar. Men det blev några hektiska dagar och nu är den inskickad. Marvel Comics var bra att ha kontakt med och de skickade bilder. Inte rätt bilder, men bilder. DC Comics däremot svarade varken på mina mejl eller på Anders mejl. Illa.

Nya Konstperspektiv kommer i september och handlar om serier. Känns fantastiskt roligt och utmanande att ha fått möjlighet att skriva om superhjältar. Känns bara som en början. Det finns mycket att säga.

---
Snart ska jag berätta om den bok med konstkritik jag arbetar med. Jag hade planer på att arbeta mer med den i sommar än jag har gjort. Det kommer bli mycket arbete den kommande veckan. Återkommer.

Förutsägbara recensioner: Expendables

I SvD ger Jan Söderqvist The Expendables betyg 1.
I DN ger Mårten Blomkvist samma film samma betyg.

Så förutsägbart att det känns förfärligt.
Det värsta är att Söderqvist och Blomkvist kan ha rätt.
Detta stoppar naturligtvis inte mig från att se filmen.
Rambo var fantastisk.

Äntligen! Film om DC Comics

Läs HÄR om Secret Origin: The Story of DC Comics.

Paul Pope Pulphope

Det finns så otroligt många fantatiska serietecknare.

En som verkligen sticker ut är Paul Pope. Även om jag ofta har lite svårt att se gränserna för beteckningar som "alternativ", "oberoende" och så vidare, får jag nog ändå tillskriva Pope något sådant.

Det spelar alltså ingen roll att han har arbetet för både Marvel och DC Comics - de två största serieförlagen som inriktar sig på superhjältar i tajts. Pope gör sin grej ändå - oavsett om seriekaraktären bär tajts, har osannolika krafter eller inte.

Följ Paul Pope på hans blogg PULPHOPE.BLOGSPOT.COM

Min favoritserie av Pope är Batman: Year 100. Bild nedan.

DC:s 75 mest minnesvärda händelser

Brian Cronin på Comicbookresources har lagt ut en "poll" där läsarna kan rösta på de 75 mest minnesvärda händelserna i DC Comics historia. Läsvärt (tittvärt). Ger en bra översikt av det äldsta serieförlagets rika historia.

Här är alternativen som läsaren har fått rösta på.
#75-66
#65-56
Pågående.

En av mina favoriter (#57 på listan). Captain Marvel ur Kingdom Come (Mark Waid och Alex Ross).

Golden Age: Captain Marvel, mmm

Läs HÄR.

Cap mot "our enemies" !?

Twitter. Frank Miller har frågestund.

NotNamedJohn: “If you could, would you ever write an Iron Man story for Marvel? If not, what character would you want to write most?“
Miller: "Captain America. But I'd have to do him my way.”
Kommentar från ivanbrandon: "Always thought @FrankMillerInk summed up Cap perfectly with the line" 'With a voice that could command a God... and does.'
Miller: “Regarding my Captain America's politics, he'd make our enemies cry. He, himself, would not.”
OneShotCrisis: "With regard to your desire to work on a Cap project, what time-frame would you most like to drop him in? Pre- Post- Freeze?"

Miller: "Right now."

Frank Miller har naturligtvis all rätt att tycka vad han vill, men att sätta superhjältar i den aktuella stridens hetta, känns lite fel, tycker jag.

För några år sedan annonserade Miller att Batman skulle strida mot Al Qaeda i den grafiska novellen "Holy terror, Batman!". Nu har Miller ändrat sig. Han gör novellen, men med en egenskapad hjälte. Läs HÄR.

Captain America skapades förvisso som en patriotisk hjälte, 1941, av Jack Kirby och Joe Simon. På det allra första omslaget slår "Cap" Hitler på käften. Nu verkar Miller sugen på att sätta Cap i samtidens stridshetta. Jag är skeptisk.

John Nay Rieber och John Cassaday placerade Captain America i ett post 9/11-landskap, 2002, som fungerade ganska bra eftersom att serien bjöd på en kritisk distans. Men serieprojektet gav nog ändå inte mersmak, då projektet har avstannat, vilket jag faktiskt är glad över. Cap gör sig bättre i Marvels fantasivärld där han kan minnas striderna mot de onda nazisterna. Men Cap mot Al Qaeda, eller vilka Miller nu menar är "our enemies"? Jag vet inte, det känns fel.

Frank Miller är mycket begåvad. Men Cap som miniserie i hans händer känns faktiskt sådär, även om jag naturligtivs kommer att läsa den om den någon dag publiceras, vilket är mycket tveksamt.

Willis, speciell kille

Bruce Willis. Speciell kille.

Mmm, hockey, mmm

HÄR rankar TSN, den kanadensiska sportkanalen, de mest talangfulla hockeyspelarna.

10) Pavel Datsyuk

9) Jaromir Jagr

8) Pavel Bure

7) Denis Savard

6) Kent Nilsson

5) Gilbert Perreault

4) Alexei Kovalev

3) Wayne Gretzky

2) Bobby Orr

1) Mario Lemieux

Alltså inte de bästa spelarna - utan de mest talangfulla.

Anmärkningsvärt är att Kent Nilsson är med på listan. I inslaget bekräftas de myter som har florerat runt Nilsson:

1) Wayne Gretzky tycker verkligen att Nilsson är den mest talangfulle spelaren han har spelat med.

2) Kent Nilsson träffar verkligen den där ribban...

Jag säger bara: Nürnberger Eck

Varken mer eller mindre.